De är grönmarkerade och det är idag inte sannolikt att mjältbrandsgravarna innehåller några levande bakterier.
De blåmarkerade gårdarna har haft fall från 1940 och fram till 1960. Det relativt stora antalet gårdar som haft fall på 1940- och 1950-talet kan bero på användning av importerat benmjöl. I Borgunda socken förekom ett flertal utbrott mellan åren 1945–1948 samt 1951–1955.
År 1957 förbjöd Kungliga Veterinärstyrelsen (nuvarande Jordbruksverket) import av benmjöl eftersom man sett samband med utfordring av benmjöl och utbrott av mjältbrand. Efter förbudet minskade antalet utbrott drastiskt i Sverige.
De på kartan orangemarkerade gårdarna hade mjältbrandsfall vid ett flertal tillfällen både före och efter 1940. Det var relativt få fall och vissa ofta cirka 20 år mellan fallen.