Mål 17: Genomförande och partnerskap
Det dagliga arbete vid SVA bygger på samarbeten. I expertrollen använder vi vår samlade kunskap för att bistå omvärlden bra beslutsunderlag och också för att samla kunskap om aktuella behov och problemområden. Våra internationella samarbeten innebär både att vi delar med oss av vår kunskap, men också att vi stärker vår kompetens om sjukdomar som är främmande för Sverige. Vi delar kunskap kring vetenskap, teknik och innovationer och bidrar till att stärka den vetenskapliga, tekniska och innovativa kapaciteten för de minst utvecklade länderna.
Mål 2: Ingen hunger
Genom vårt arbete för att göra maten säker och livsmedelsproduktionen hållbar. Det gör vi framförallt genom vårt arbete för att motverka spridningen av smittämnen, gifter och antibiotikaresistens. Våra internationella samarbeten och arbete med livsmedelsförsörjning inom det civila försvaret ger också betydelsefulla bidrag.
Mål 3: God hälsa och välbefinnande
Genom vårt arbete med att förebygga, övervaka, diagnostisera och bekämpa allvarliga djursjukdomar och zoonoser, samt vårt arbete med att förebygga antibiotikaresistens. Vårt forsknings- och utvecklingsarbete tillför ny kunskap som kan förbättra och effektivisera viktiga insatser.
Mål 12: Hållbar konsumtion och produktion
Genom att utveckla kunskap som kan göra animalieproduktionen mer hållbar och bidra med kunskap som ökar möjligheterna att återanvända biologiska restprodukter på ett säkert och kostnadseffektivt sätt. Eftersom vi delar med oss av vår kunskap kan vi inspirera till, och ge stöd för, hållbara produktions- och konsumtionsval.
Mål 13: Bekämpa klimatförändringarna
Genom att utveckla kunskap om hur klimatförändringar påverkar djurhållningen kan vi ta fram verktyg för att hantera klimatrelaterade hot – och stärka motståndskraft och anpassningförmåga.
Mål 14: Hav och marina resurser
Genom att övervaka hälsoläge och förekomst av miljögifter bland marina djur bidrar vi med dataunderlag som kan visa om det finns behov av åtgärder för att skydda eller återställa marina ekosystem.
Mål 15: Ekosystem och biologisk mångfald
Genom att övervaka hälsoläge och förekomst av miljögifter bland vilda djur i sötvatten och på land kan vi bidra med data som identiferar behov av åtgärder för att skydda eller återställa sådana ekosystem.
SVA:s engagemang i övriga mål
Mål 1 (Ingen fattigdom): framförallt genom våra internationella forsknings- och utvecklingsprojekt.
Mål 4 (God utbildning): genom att erbjuda studiebesök, undervisningsmaterial och medverka vid seminarier och utbildningar.
Mål 5 (Jämställdhet): genom att eftersträva ett jämställt, inkluderande arbetsklimat och en god arbetsmiljö vid SVA och i våra projekt.
Mål 6 (Rent vatten och sanitet för alla): genom forsknings- och utvecklingsarbete för att spåra smittor i vatten och projekt som syftar till att identifiera reservvattentäkter.
Mål 7 (Hållbar energi för alla): genom att effektivisera energianvändningen och om möjligt använda förnybara energikällor i SVA:s egen verksamhet.
Mål 8 (Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt): genom ett driva ett aktivt arbetsmiljöarbete och genom våra insatserna för att göra animalieproduktionen hållbar.
Mål 9 (Hållbar industri, innovationer och infrastruktur): genom medverkan i tvärvetenskapliga forsknings- och utvecklingsprojekt som involverar både forsknings- och myndighetsnätverk.
Mål 10 (Minskad ojämlikhet): genom att arbeta med inkluderande i dialoger i våra projekt och även vår medverkan i NordForsk program för ansvarsfull utveckling i arktiska områden.
Mål 11 (Hållbara städer och samhällen): genom arbetet med att bygga upp beredskap för livsmedels- och dricksvattenförsörjning vid samhällskriser.
Mål 16 (Fredliga och inkluderande samhällen): genom att etablera mekanismer för att motverka korruption i forsknings- och utvecklingssamarbeten, samt tillämpa ett lyhört och inkluderande beslutsfatt ande.
En långsiktigt hållbar djurhållning innebär att ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter balanseras. Friska djur är själva kärnan i en hållbar produktion eftersom de producerar mer och konsumerar mindre resurser än djur med sämre hälsa. Dagens primärproduktion av animaliska produkter är starkt beroende av insatsvaror utifrån, både från Sverige och från andra länder. Det kan röra sig om vissa fodermedel, mediciner, avelsdjur och bränslen men även en trygg tillgång på exempelvis el, vatten och IT samt att transporter fungerar. Likaså kan beroendet av arbetskraft från andra länder vara stort.
Störningar i form av extremväder, antagonistiska hot och annat kan orsaka kriser för primärproduktionen genom försämrad tillgång till insatsvaror, fungerande infrastruktur och arbetskraft. Speciellt sårbara är de, allt vanligare, riktigt stora djurbesättningarna. Sjukdomsutbrott kan bli svåra att hantera och i vissa fall stryper de produktionen helt. Detta kan orsaka allvarliga konsekvenser för samtliga hållbarhetens dimensioner. Vidare kan det vid kriser uppstå ett försämrat hälsoläge och ökad smittspridning bland djur och av zoonotiska smittor från djur till människa.
Ett förändrat klimat påverkar djurhållningen
Klimatförändringens effekter kan vara påfrestande för djurhållningen: djur kan exempelvis smittas med nya sjukdomar, påverkas av värmestress och av förtätade insektspopulationer. Högproducerande djur såsom mjölkkor är mycket känsliga för ändringar i deras miljö och skötselrutiner. Djurhållningen kan råka ut för brist på foder, bete och vatten samt mer frekventa extremväder såsom torka och värmeböljor.
Oväder som stormar och skyfall kan följas av störningar i nödvändig infrastruktur såsom el, vatten, IT och transporter. Strömavbrott kan ge störningar i drift och skötsel såsom ventilation, vattenförsörjning, utgödsling, utfodring och mjölkning. Idag är det vanligt att stor del av djurskötseln är automatiserad och därmed elberoende. Sårbarheten ökar generellt ju mer djurhållningen utvecklas mot en mer specialiserad produktion med färre och större gårdar.
En evakuering av djur vid exempelvis brand eller extremväder är så gott som alltid ett stort praktiskt problem men än mer om det rör stora besättningar. Djuren stressas och kan skadas, dessutom påverkas immunförsvaret negativt, smittspridningen ökar och mångåriga program för att kontrollera inhemska sjukdomar kan spolieras.
Vattenförsörjningen är avgörande
Enligt SVA:s Klimat och sårbarhetsanalys (KSA) är brister i vattenförsörjningen den oönskade klimateffekt som har högst risk att utvecklas inom de närmaste tio åren. Med perspektivet år 2050 ses en hög risk för allvarlig påverkan även från höga temperaturer och en ökad förekomst av skadegörare, sjukdomar och invasiva arter.
Nya smittsamma sjukdomar kan spridas med invasiva arter och vatten och risken ökar dessutom för att sådana nya smittor kan etablera sig i landet. Nyintroducerade arter av insekter och fästingar kan sprida nya vektorburna smittor. Täta insektspopulationer kan dessutom störa djuren så att de äter och vilar sämre. Värmestress hos djur är ett allvarligt problem som påverkar djurvälfärden och kan ge nedsättning av immunförsvar, tillväxt, produktion och fruktsamhet. Svenska stallar är många gånger dåligt anpassade för värmeböljor och för gris och fjäderfä kan ökad dödlighet ses redan vid måttlig temperaturökning.
Brist på foder och vatten av tillräckligt god kvalitet kan följa av extremväder. Vid torka kan giftiga växter, både redan förekommande och nya invasiva arter, öka i fodergrödor och på beten. Olika djurarter kan vara olika känsliga för olika växtgifter. Upprepade tö- och frysväder kan göra att renens vinterbete blir ”inlåst” av ett isskikt. Nödutfodring ökar djurtätheten när renarna måste samlas ihop vilket kan orsaka stress, nedsatt immunförsvar och infektioner exempelvis i ögon och mun.