Smittämnen och antibiotikaresistens respekterar inte nationsgränser. Genom att övervaka, och minska, bruket av antibiotika, stärka sjukdomsövervakning och utbrottsberedskap globalt bidrar vi till att skydda Sveriges djur och människor mot smittor och antibiotikaresistens.
SVA:s forskare deltar ofta i internationella forskningsprojekt med samarbetspartners i låginkomstländer. Tillsammans med Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, driver SVA ett Internationellt kapacitetsbyggnads program (ITP) ”Healthy livestock – safe food” med syfte att förbättra djurhälsa, livsmedelssäkerhet och minska antibiotikaresistens i flera partnerländer i Östafrika.
Både forskningsprojekten och ITP-projektet bidrar till att uppfylla flera globala mål: framför allt
- minskad fattigdom (SDG 1),
- minskad hunger (SDG 2) och
- förbättrad hälsa (SDG 3), men även
- förbättringar inom jämställdhet (SDG 5),
- klimatförändringar (SDG 13) och
- globala partnerskap (SDG 17).
Internationellt samarbete gynnar både SVA och våra samarbetspartners.
Husdjur - verktyg för fattigdomsbekämpning
I de flesta låginkomstländer bor majoriteten av befolkningen på landsbygden och de flesta är beroende av jordbruk och djurhållning för sitt dagliga uppehälle. Husdjursskötsel utgör en central del inom det småskaliga lantbruket i fattiga länder och förser familjer med föda, dragkraft, växtnäring, bränsle och kapitalreserver. Kvinnorna är ofta de som bär ansvaret för djuren.
Tryggad djurhälsa är därför på flera sätt oerhört viktig för att bekämpa fattigdom: som bas för en säkrad livsmedelsförsörjning, för att undanröja hälsohot i form av zoonoser (sjukdomar som kan spridas mellan djur och människa) och dessutom som ett led i ökad jämlikhet via förbättring av kvinnors position. Utbrott av djursjukdomar kan få katastrofala följder för familjers fattigdomsstatus, matförsörjning och hälsa.
Risk för zoonotiska smittämnen
Fattiga människor på landsbygden lever ofta mycket tätt tillsammans med sina djur vilket ökar deras utsatthet för zoonotiska smittämnen. Likaså finns under fattiga förhållanden ingen möjlighet att kassera kött från självdöda djur utan det används för konsumtion, en mycket stor zoonotisk hälsorisk. Dricksvatten kan också lätt förorenas av djurs avföring, ytterligare en riskfaktor för överföring av zoonoser.