SVA övervakar populationerna tillsammans med Naturhistoriska riksmuseet (NRM), för att kunna förstå och följa förändringar i deras hälsa, snabbt kunna upptäcka eventuella sjukdomsutbrott och kartlägga vad de dör av. Vid undersökningarna samlar vi också information och organprover för både nuvarande och framtida forskningsprojekt.
I Sverige finns det tre bofasta arter av sälar och en bofast valart, den lilla tumlaren. Även andra valar än tumlare ses årligen i svenska vatten, då de passerar svenska vatten på sin väg norrut eller söderut i nordöstra Atlanten.
Nedan följer snabba fakta om de olika marina däggdjuren som finns i svenska vatten, information om hur du ser skillnad mellan dem och vart du kan vända dig om du hittar ett dött djur.
Sälar
I svenska vatten finns det tre bofasta arter av säl: knubbsäl (Phoca vitulina), gråsäl (Halichoerus grypus) och vikare (Pusa hispida). Knubbsälen finns framför allt på västkusten, men även en liten rödlistad population i Östersjön. Gråsälen finns framför allt i Östersjön, men förekommer även på västkusten. Vikaren finns i Bottenviken, och är den art som har den nordligaste utbredningen.
Gråsälen är Sveriges största säl, medan vikaren är vår minsta. Förutom skillnader i storlek skiljer sig gråsälen från de andra genom sin raka panna. Knubbsäl och vikarsäl har ett mer hundlikt huvud, med en tydlig vinkel mellan nos och panna.
Om man hittar en död säl där arten inte kan fastställas genom storlek eller utseende så kan tändernas utformning vara till stor hjälp, se bilder ovan.
Tumlare
Tumlaren är det enda valdjuret som är bofast i svenska vatten. Det finns tre populationer i svenska vatten, och Östersjötumlaren klassificeras som akut hotad och är rödlistad sedan 2020. De uppskattas till runt 500 djur, men osäkerheten är stor. Bälthavspopulationen och populationen i Skagerrak (som även finns i Nordsjön) är båda betydligt större och inte hotade.
Tumlaren liknar en liten delfin, men genetiskt är de inte så nära släkt. Tumlaren är genetiskt närmare släkt med både vitval och narval än med delfiner. Om man hittar en död tumlare eller delfin, så är en tydlig skillnad mellan dem att delfiner har vassa spetsiga tänder, medan tumlare har runda ”spadformade” tänder, som inte alls är vassa. Om man däremot ser dem levande så har tumlare en triangulär ryggfena, medan delfiners ryggfena är mer spetsig.
Om du vill läsa om våra resultat från våra undersökningar av sälar och tumlare, så vår årsrapport på denna sida, samt öppna data som du hittar på dataportal.se (sökord: marina däggdjur).
Andra valdjur än tumlare
Även om tumlare är Sveriges enda bofasta val så observeras flera valarter årligen i svenska vatten. Exempelvis finns det en grupp späckhuggare (Orcinus orca) som brukar observeras på västkusten, likaså strimmig delfin (Stenella coeruleoalba), flasknosdelfin (Tursiops truncatus), knölval (Megaptera novaeangliae) och vikval (Balaenoptera acutorostrata) och ytterligare ett antal arter ses ibland. Om dessa arter dör i svenska vatten kan de också undersökas genom obduktion eller provtagning inom hälso- och sjukdomsövervakningsprogrammet av marina däggdjur. Observationer av valar kan följas genom det svenska nätverket för valövervakning, valar.se
Andra valar än tumlare som har undersökts vid av SVA är Sowerby's näbbval (Mesoplodon bidens), nordlig näbbval (Hyperoodon ampullatus), knölval, strimmig delfin, flasknosdelfin och atlantisk vitsiding (Lagenorhynchus acutus), vitnosdelfin (Lagenorhynchus albirostris), sadeldelfin (Delphinus delphis) och späckhuggare.
Har du hittat ett dött marint däggdjur?
Gå in på rapporteravilt.sva.se och hitta rätt rapporteringsformulär för det djuret som du hittat.