Meticillinresistens hos S. pseudintermedius innebär resistens mot alla beta-laktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). En gen som kallas mecA orsakar en förändring av det protein som beta-laktamantibiotika normalt kan binda till på bakteriens yta. Det gör att beta-laktamer inte kan binda till bakterien och effekten uteblir. Genen finns även hos andra meticillinresistenta stafylokocker, till exempel Staphylococcus aureus (MRSA). En resistensmekanism som förekommer hos många S. pseudintermedius, och som inte ska förväxlas med MRSP, är resistens mot enbart penicillin (orsakat av enzymet penicillinas).
Sedan 2006 har MRSP rapporterats hos hund i Sverige. MRSP hos hundar förekommer även i övriga världen. Friska djur, framför allt då hundar, som bär på MRSP förekommer också. Vid enstaka tillfällen påvisas MRSP även vid infektioner hos katt och ännu mer sällan hos häst. Människor blir normalt inte sjuka av MRSP, även om enstaka fall finns beskrivna. Efter kontakt med infekterade djur kan människor bära bakterien på huden och riskerar då också att sprida den vidare.
I Sverige har MRSP företrädesvis isolerats från infektioner i operationssår och från hudinfektioner hos hundar. I en studie konstaterades att de undersökta hundarna bar på MRSP en tid efter infektion, mediantid 11 månader. Hudsår eller inflammation/infektion i huden (dermatit) verkade inte påverka bärartiden. Däremot förlängdes bäraratiden om hunden behandlats i tre veckor eller mer med ett antibiotikum som deras MRSP var resistent mot.
Hur stor risk en hund som bär på MRSP utgör för vidare spridning av bakterien i hundpopulationen, samt vilken risk en hund som bär på MRSP utsätts för om den skulle opereras är mindre väl känt. För människor och hästar som är symtomlösa bärare av MRSA (observera ej MRSP) anges i studier en ökad risk att drabbas av MRSA-infektion vid kirurgiskt ingrepp.
Majoriteten av de MRSP som isolerats i Sverige har varit multiresistenta (resistenta mot ett flertal antibiotika). Det finns därför få verksamma, veterinärmedicinskt godkända, substanser att använda vid infektion med MRSP. Resistensutveckling mot dessa kvarvarande verksamma substanser är dessutom möjlig. Det är därför viktigt att spridning och ytterligare resistensutveckling av MRSP motverkas. Spridningen kan förebyggas med vårdhygien och genom att antibiotika bara används då det verkligen behövs och kan förväntas ha effekt.
I Sverige ska fynd av MRSP och andra meticillinresistenta koagulaspositiva stafylokocker hos djur anmälas enligt SJVFS 2021:10 (K12). Enligt föreskriften ska misstänkta isolat av denna resistenstyp skickas till SVA för konfirmering med molekylärbiologiska metoder. Isolaten skickas till Avdelningen för mikrobiologi och ska åtföljas av speciell remiss Verifiering Anmälningspliktig resistens ESBLCARBA, MRSA, MRSP och andra MRS (pdf).
För mer information, se Konfirmering anmälningspliktig resistens ESBLCARBA, MRSA, MRSP och andra MRS.