Abort hos get

Förekomst

Abortorsakerna hos get är dåligt utforskade i Sverige. I Norge angavs 1,2 procent aborter i Geitekontrollen 2011. Det anses dock normalt att upp emot 5 procent av getterna kan abortera.

Toxoplasmos, en parasitsjukdom, är en känd abortorsak hos get i Sverige och övriga världen. Eftersom toxoplasmasmitta är tämligen vanlig i ladugårdsmiljö och getterna utvecklar immunitet mot sjukdomen, är det främst de yngre, ännu inte immuna getterna som aborterar på grund av toxoplasmos. I en norsk studie från 2012 hade 75 procent av besättningarna seropositiva djur och 17 procent av getterna hade antikroppar mot Toxoplasma gondii.

En annan orsak till aborter hos get i Sverige är infektion med bakterien Listeria monocytogenes, som är vanlig i lantbrukets djurmiljöer. Ett flertal andra bakterier kan orsaka aborter. Hur vanliga de är i Sverige är för närvarande oklart. Bland dessa bakterier kan nämnas salmonella. Andra smittsamma abortorsakande agens är schmallenbergvirus, border disease-virus,  Chlamydia abortus (enzootisk abort), Coxiella burnetii (q-feber), Anaplasma phagocytophilum och Brucella melitensis.

Toxoplasma gondii, Listeria monocytogenes, Salmonella spp., Coxiella burnetii, Chlamydia abortus, Leptospira spp., Brucella melitensis är zoonoser. Brucella melitensis är en epizootisjukdom.

Enzootisk abort, border disease, leptospiros och brucellos förekommer inte på get i Sverige.

Vid SVA utfördes under 2007-2017, 33 obduktioner i samband med getabort. Inte i något av fallen kunde något specifikt etiologiskt agens påvisas.

Symtom

Tidiga aborter (första dräktighetsveckorna) märks oftast bara som en omlöpning. De synliga aborterna kommer vanligen koncentrerat under slutet av dräktigheten.

Läs mer om aborter hos idisslare (pdf).

Toxoplasmos

Smitta under icke-dräktighet leder oftast till att geten utvecklar immunitet. Smitta under tidig dräktighet kan leda till att fostret resorberas eller aborteras i så tidigt stadium att djurhållaren inte upptäcker någonting. Smitta under högdräktigheten kan leda till att foster föds levande men svaga, eller döda, ibland mumifierade. Ibland kan ett foster vara dött eller svagt fött, medan syskonet som föds samtidigt är helt friskt. De svagt födda killingarna dör i allmänhet ganska tidigt.

Listerios

Symtomen hos geten kan variera, men aborter kan vara ett av dem. Vid aborter drabbas fostren av blodförgiftning via navelsträngen. Geten själv är då oftast inte sjuk.

Schmallenbergvirus

Smitta under första delen av dräktigheten (0-3 månader) kan leda till abort eller missbildade foster.

Etiologi och patogenes

En mängd olika infektioner kan orsaka abort hos get. De infektionsämnen som nämns i litteraturen är: Toxoplasma gondii, Anaplasma phagocytophilum, Coxiella burnetii, Listeria monocytogenes, Salmonella spp., Chlamydia abortus, Leptospira spp., Brucella melitensis, schmallenbergvirus, border disease-virus och kaprint herpesvirus 1.

Smitta kan komma in i besättningen via inköp av djur. Aborterade foster och fosterhinnor kan innehålla stora mängder infektionsämnen. Dåligt ensilage kan innehålla listeriabakterier och foder kan vara kontaminerat med toxoplasma och salmonella. Schmallenbergvirus sprids med svidknott.

Icke-infektiösa orsaker till abort kan vara förgiftning, bristtillstånd och stress. Till skillnad från hos får upprätthålls dräktigheten hos getter hela dräktighetstiden genom gulkropparnas funktion i äggstockarna. Vid stress stiger mängden kortison, vilket kan hämma gulkroppens produktion av progesteron och leda till att förlossningen startar. Några exempel på orsaker till social stress kan vara revirstrider eller införsel av nya djur i stallet. 

Provtagning och diagnostik

Skicka foster och placenta – helst från flera getter som aborterat – för patologisk undersökning. Skicka blodprov både från getter som aborterat och från getter som fött friska killingar.

För undersökning av förekomst av toxoplasmos kan blodprov från geten användas för att visa att Toxoplasma gondii inte är orsak till aborten. Höga titervärden i blodprovet visar att geten varit utsatt för smitta, men dock inte när. Har däremot geten mycket låga eller inga titervärden är toxoplasmos sannolikt inte orsaken till aborten.

Säker diagnos fås genom undersökning av hjärtblod från dött foster, som inte fått råmjölk. Toxoplasma, men inte antikroppar, passerar genom moderkakan, så om antikroppar påvisas hos fostret är det smittat.

Listeriaorsakad abort kan diagnostiseras genom obduktion av foster och efterbörd, där bakterien kan påvisas.   

Behandling och profylax

Isolera getter som kastat, tills flytningarna upphört. Ta bort allt som kan vara smittat: döda foster, fosterhinnor, halm med fostervätska etcetera. Var noga med hygienen! Bär skyddshandskar på grund av zoonosrisk. Behandla inte med antibiotika (det försvårar diagnosen och har dålig effekt mot orsakerna till aborterna). Getter som har aborterat bör inte gå på normalslakt de närmaste veckorna efter aborten på grund av risk för smitta till livsmedel och människor.

Köp helst inte in djur. Om nödvändigt, köp bara in friska getter från besättningar utan kastningsproblem. Ställ inköpta getter i karantän. Se till att ha en bra foderstat och god foderkvalité. Förhindra kontamination av foder och vatten med avföring från katter eller fåglar. Stressa inte dräktiga getter. Övervaka killningarna.

Zoonosaspekt: Tvätta och sprita händerna noggrant efter killningshjälp (använd helst handskar). Gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar bör antingen undvika att hjälpa till vid lamning eller använda engångshandskar och tvätta händerna noggrant efter lamningshjälp. Dessa riskgrupper bör inte hjälpa till alls vid kastningar.

Om besättningen är infekterad med CAE (kaprin artrit encefalit) kan en sanering minska abortfrekvensen.

Beställ SVA:s analys

Obduktion foster, per kull (exkl. kremering)