Björkstekelförgiftning hos idisslare
Den blåsvarta björkstekelns (Arge pullata) larver är giftiga för idisslare. Betande djur kan få i sig larverna om de betar i närheten av björkar som drabbats av björkstekeln.
Du som djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Björkstekeln hittades för första gången i Sverige i början av 2000-talet. Fall av förgiftning på idisslare har inte verifierats i Sverige. Dock finns ett stort utbrott på får rapporterat från Danmark. Släktingar till den skandinaviska björkstekeln har orsakat dödsfall på boskap i Sydamerika och Australien. De största problemen uppstår när stora mängder av larver lämnar träden från mitten av augusti till mitten av september för att gräva ner sig i gräs och mossa på marken. När gräset är fullt av larver kan betande djur råka få i sig dem.
Symtom
Plötsliga dödsfall på bete. Förloppet är ofta mycket snabbt och innan djuren dör kan de uppvisa apati, tremor, och centralnervösa symtom. Förgiftningen orsakar levernekros som i sin tur kan ge upphov till hepatisk encefalopati som kan ge aggressivt beteende. Vid lindrigare fall med ett mer utdraget förlopp kan djuren utveckla ikterus och fotosensibilitet.
Differentialdiagnos
Andra förgiftningar, andra centralnervösa störningar.
Etiologi och patogenes
Larverna innehåller oktapeptiden lofyrotomin, som är ett gift besläktat med det som finns i flugsvamp. Giftet skadar främst levern vilket kan ge upphov till encefalopati, ikterus och fotosensibilitet.
Provtagning och diagnostik
Obduktion med leverskada och fynd av larver i magsäck. Fynd av björkstekelns larver på betet.
Behandling och profylax
Oftast är behandling utsiktslös. Stängsla av björkar som är angripna av björkstekeln.