Blodparasiten Leucocytozoon hos andfåglar

Sjukdomsinformation

Orsak: Blodparasiten Lecocytozoon
Djurslag: Fåglar
Spridning: Via knott
Utbredning i Sverige: Oftast vid mindre insjöar
Årstidsförekomst: Sommar (samband med knottens aktiva tid).

×

Ladda ned original

Leukocytozon i röd blodkropp. Foto: SVA

Blodparasiter förekommer hos många fågelarter, ofta utan att ge upphov till någon allvarligare sjukdom. Parasiterna är encelliga organismer som lever i de röda eller vita blodkropparna. Exempel på dessa är parasiter som orsakar fågelmalaria, dock av annan art än den som drabbar människor. 

En blodparasit som kan ge upphov till problem hos framför allt knölsvan och vissa andra andfågelarter är Leucocytozoon. 

Knott får i sig parasiten då de suger blod på infekterade fåglar. Parasiten förökar sig i knotten och överförs sedan via knottens spottkörtlar till nya fåglar nästa gång knotten suger blod. I den nya fågeln förs parasiterna med blodet till levern där parasiterna utvecklas vidare. De infekterade levercellerna går sönder och de frigjorda parasiterna infekterar röda och vita blodkroppar. Parasiterna i blodcellerna kommer sedan att föras vidare till nya knott som suger blod.

Infekterade fåglar kan ha parasiter i blodet i upp till två år och fungera som smittreservoar för nya fågelungar.

När parasiterna infekterar blodkroppar skadas dessa och blodkroppssönderfall och leverskador leder till att ungarna försvagas och lätt drunknar.

I Sverige har vi sett angrepp av denna parasit framför allt hos svanungar hos svanpar som lever i mindre insjöar. Historien verkar där upprepa sig år efter år sannolikt på grund av närvaro av smittbärande vuxna fåglar och riklig förekomst av knott. Svanparet kläcker tre till fyra ungar som växer fort den första tiden. Efter hand tacklar dock ungarna av en och en och till slut är hela kullen borta.

Parasiten är framför allt ett problem för svanungarna, medan äldre fåglar inte är så känsliga.