Bonamios hos ostron
Andra sjukdomsnamn: Microcell disease
Bomamia spp. är en encellig parasitär organism som infekterar blodceller (haemocyter) hos platta ostron (Ostrea edulis). Det finns två arter av parasiten i Europa: Bonamia ostreae och Bonamia exitiosa. Infektionen kan medföra försvagning genom att ostronen inte kan sluta skalhalvorna (gapande ostron) samt ökad dödlighet.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Sjukdomen har under många år rapporterats från flera områden i södra och mellersta Europa ända upp till Irland och delar av Storbritannien. Under 2009 rapporterades också B. ostreae i ett prov från en lokal i Norge. Parasiten har dock inte påvisats vid senare tillfällen trots omfattande uppföljande provtagningar. I prover från hösten 2014 har B. ostreae också påvisats i Danmark för första gången sedan övervakningen inleddes år 2000. Parasiten påvisades då i två av tre provtagna lokaler i centrala delar av Limfjorden. I en av dessa lokaler påvisades parasiten i hög frekvens. Infektion kan förekomma året runt.
Symtom
Ofta ses inga uppenbara sjukdomssymtom, utan infektionen upptäcks om förhöjd dödlighet uppstår. Vid kraftig infektion kan flera olika förändringar utöver dödlighet uppträda: försämrad tillväxt, nedsatt konditionsfaktor, försvagning och individer med gapande ostronskal, djuren får ett vattnigt kött och man kan också se gälskador eller gulmissfärgning av gälar. I vissa fall kan försvagningen medföra deformerade skalkanter och/eller ökad algpåväxt på skalkanterna.
Bonamios orsakar sönderfall av blodceller (haemocyter) och kan medföra hög dödlighet i en odling eller infekterat vilt bestånd. Sjukdomen som parasiterna ger upphov till kallas också microcell disease. Parasiten påvisas i gälar och bindväv.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
Bonamia ostreae och Bonamia exitiosa. Encellig parasitär organism som tillhör gruppen Haplosporidier.
Infektionsport:
Sannolikt via gälar och magens epitel
Spridning i djuret:
Systemiskt
Smittvägar:
Oklar, direkt överföring är sannolik. Störst risk för sjukdomsöverföring uppstår när infekterade djur dör och parasiterna direkt sprids till andra filtrerande ostron som växer intill det infekterade djuret.
Smittförsök i Frankrike visar också att moderdjuren sannolikt kan smitta sin egen avkomma efter att äggcellerna befruktats i mantelhålan. Detta sker när larverna genomgår sin första utvecklingsperiod inne i moderns mantelhåla, där de under sina första en till två veckor skyddas mot predation. Detta medför också en ökad risk för spridning över längre avstånd via vattenströmmar till nya populationer när larverna släpps ut.
Överlevnad:
Okänd, saknar sporstadie därför sannolikt kort överlevnad utanför sitt värddjur
Provtagning och diagnostik
Ta kontakt med diagnosticerande laboratorium och informera att prov kommer innan provtagning genomförs.
För diagnos skickar du in:
- Levande eller nydöda ostron, kylförvarade direkt till laboratoriet. Det är viktigt att djuren hålls kylda hela vägen fram.
- Om du inte kan samla in djur levande för direkt undersökning måste du samla prover både för histologisk undersökning (fixerade ostron i marin formaldehydlösning, Davidson's marine fixative, 4 procent) samt i 70-procentig etanol för molekylärgenetisk diagnostik.
Provtagning bör inriktas mot misstänkt försvagade individer (gapande ostron).
Undersökning på SVA utförs dels genom mikroskopi (tvärsnitt med gälar och hepatopankreas och utstryk från blod/haemolymfa) samt genom prover från gälar tas ut för molekylärgenetisk undersökning (PCR).
Behandling och profylax
Terapi saknas.
Import och transportreglering är enda sättet att förhindra introduktion och spridning av sjukdomen.
Rekommendation är att ej ta in djur från infekterade områden. Eftersom parasiterna och smittämnet hålls levande så länge ostronet lever så finns det även en risk för smittspridning via livsmedelshanteringen innan konsumtion. Ostron som kasseras före konsumtion av olika anledningar skall därför ej kastas ut i havet. Man bör i alla steg inom livsmedelshanteringen minska risken för att dessa parasiter kommer i kontakt med den marina miljön. Det är alltså inte tillåtet att sumpa dessa djur i marin miljö när de hanteras som livsmedel. Det finns annars risk att parasiterna via infekterade djur ges möjlighet att spridas vidare till de lokala populationerna utmed svenska västkusten.
Vid misstanke på förekomst av sjukdomen ska du informera länsveterinär eller Jordbruksverket.