Bovin papulär stomatit hos nötkreatur
Andra sjukdomsnamn: Munsår
Bovin papulär stomatit ger sår på mulen och i munnen och orsakas av ett parapoxvirus. Sjukdomen har oftast ett lindrigt förlopp och drabbar främst kalvar och ungdjur.
Du som djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Ja
Förekomst
Sjukdomen är konstaterad i många delar av världen inklusive Europa. Fallbeskrivningar från Sverige tyder på att sjukdomen troligen förekommer då och då i landet och under våren 2022 konfirmerades infektion med bovint stomatitvirus hos kalvar i en svensk mjölkbesättning. Nötkreatur i alla åldrar kan få sjukdomen men oftast drabbas kalvar och ungdjur. Ofta drabbas flera (eventuellt alla) djur i gruppen.
Kliniska symtom
Röda papler med central nekros och små sår på mulen, näsborrar och munslemhinnan (inklusive tungan). Under läkning kan förändringarna få ett ringformat utseende. Efter avläkning kan brun missfärgning ses i drabbade områden. Skadorna kan leda salivering och försämrad aptit på grund av smärta i munnen. Vanligen är dock symtomen lindriga och förändringarna läker av på några dagar eller veckor. Spridning i djurgruppen kan leda till utbrott på flera individer. Vid obduktion har ibland även erosioner i matstrupe, våm, bladmage och nätmage observerats.
Virus som orsakar bovin papulär stomatit kan även smitta till människa och ge upphov till smärtsamma hudförändringar, ofta på händerna. Noggrann handhygien och användning av handskar bör användas för att undvika infektion.
Differentialdiagnoser
Skador av mekanisk eller kemisk orsak. Kalvar som diar kor med falska kokoppor kan få symtom på mulen och i munnen. Elakartad katarralfeber, mucosal disease (BVDV), mul- och klövsjuka med mera.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
Bovint stomatitvirus som är ett parapoxvirus av familjen Poxviridae. Viruset är nära släkt med falska kokoppsvirus och orfvirus.
Infektionsport:
Hudskador.
Spridning i djuret:
Virus förökas i hudceller och ger upphov till lesionerna.
Inkubationstid:
Cirka 2-4 dagar.
Smittvägar:
Sprids med saliv och nässekret från infekterade djur främst genom direkt kontakt med andra djur. Viruset kan också spridas indirekt till exempel via inredning. Viruset är mycket tåligt och kan troligen överleva under lång tid (månader till år) i miljön (till exempel damm, torkade sårskorpor). Patogenesen är inte helt klarlagd. Enligt vissa källor kan latent infektion förekomma med reaktivering på grund av predisponerande faktorer som till exempel stress eller andra sjukdomar. Andra källor anser det mer troligt att virus överlever genom kontinuerlig re-infektion som orsakar subklinisk sjuklighet och spridning till omgivningen. Infektionen leder endast till kortlivad immunitet (månader).
Provtagning och diagnostik
Diagnos ställs främst på symtom och sjukdomsförlopp. Parapoxvirus kan påvisas med hjälp av PCR-analys av sårvätska och sårskorpor.
Behandling och profylax
Smörj in såren med uppmjukande, desinficerande salva. Om såren är sekundärinfekterade med bakterier kan antibiotikasalva vara aktuellt. Eftersom infektionen är en zoonos är det viktigt att ha god handhygien och använda plasthandskar vid kontakt med sjuka djur. Isolera sjuka djur från övriga djur. Virus är mycket tåligt och kan överleva länge i miljön. Rengöring/tvätt samt desinfektion av stallet kan minska virusmängden.
Undvik inköp av djur och speciellt från besättningar som haft kända fall. Det finns inget vaccin tillgängligt.
