Clostridium perfringens-orsakad sjukdom hos nötkreatur

Introduktion

Enligt flera källor, främst från utlandet, har allvarliga tarmsjukdomar hos nötkreatur, främst hos kalvar men även hos vuxna djur, associerats med kraftig tillväxt av C. perfringens och toxinproduktion. Sådana sjukdomar är dock svåra att diagnosticera eftersom C. perfringens finns i tarmen hos friska djur och växer till snabbt efter dödsfall.

Det finns fem typer (A-E) av C. perfringens och dessa skiljs åt genom vilket/vilka toxin/er de producerar. Sjukdom associerad med C. perfringens har främst setts i samband med intensiv uppfödning/produktion och skötselfaktorer associerade med utfodring anses vara predisponerande.

Sjukdomen är inte anmälningspliktig.

Förekomst

C. perfringens är vanligt förekommande i miljön och i mag-tarmkanalen hos däggdjur. Typ A isoleras ofta från jord och kliniskt friska djur. Typ C och D hittas sällan i jord men kan isoleras från asymtomatiska djur. Bakterierna växer till snabbt efter döden oavsett dödsorsak. 

Förekomsten i Sverige av sjukdom orsakad av C. perfringens är inte känd men misstänkta fall av till exempel löpmagstympanism och enterotoxinemi hos unga kalv samt blodig jejunit hos mjölkkor, har observerats i samband med obduktion. Under perioden 2012-2021 påvisades växt av C. perfringens (typ A, C och D) i prov från 12 obducerade kalvar enligt Gård&Djurhälsan. Det verkliga antalet fall var sannolikt avsevärt större. Under samma period registrerades löpmagstympanism och enterotoxinemi hos 23 respektive 65 kalvar i samband med obduktion (Gård&Djurhälsan).

Kliniska symtom

Hos kalv beskrivs C. perfringens främst kunna orsaka löpmagstympanism/abomasit eller enterotoxinemi eller kombinationer av dessa. Ofta drabbas välväxta kalvar.

Löpmagstympanism/abomasit (troligen främst typ A) drabbar främst unga mjölkdrickande kalvar (<1 månad). Förloppet är oftast snabbt. Kalven slutar äta och blir snabbt uppblåst i buken med smärtyttringar som följd. Plötsliga dödsfall är inte ovanligt.

Enterotoxinemi (troligen främst typ A–D) drabbar vanligen mycket unga kalvar (första dagarna/veckan) och förloppet är snabbt. De blir hängiga/svaga och får eventuellt blodig diarré. Plötsliga dödsfall utan symtom kan också ske. Efter dödsfall sker en snabb nedbrytning av kadavret med illaluktande gasproduktion. Flera fall i samma besättning är inte ovanligt. Prognosen är dålig.

Hos vuxna mjölkkor beskrivs C. perfringens typ A eventuellt kunna orsaka så kallad ”hemorragic bowel syndrome” eller ”jejunal hemorrhage syndrome” men ett sådant samband är inte bevisat. Vid denna sjukdom blir kon plötsligt allvarligt sjuk, tappar aptiten, producerar litet eller ingen mjölk, får utspänd buk med koliksymtom, blod i tarmarna och liten mängd träck. Kon kan även dö plötsligt. Oftast ses sporadiska fall men flera dödsfall inom kort tid i samma besättning finns också beskrivet. Högproducerande kor och kor i tidig/mittlaktation verkar ha större risk än kor med lägre mjölkproduktion eller i senlaktation. Prognosen är dålig. Vid obduktion ses kraftig blödning i tarmarna med nekroser i tarmvägg och blodklumpar i lumen i drabbade tarmsegment (ofta jejunum) som orsakar stopp i tarmen.

Differentialdiagnoser

Andra allvarliga enteriter (t. ex. orsakade av E. coli, Salmonella spp.) och sjukdomar som kan ge plötsliga dödsfall.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Clostridium perfringens, en anaerob sporbildande bakterie. I vegetativ form ses stora grampositiva stavar medan sporerna ofta kan ha formen av en flaska/bowlingkägla. C. prefringens indelas i olika typer beroende på förekomst av toxingenerna alfa, beta, epsilon, iota (Se Tabell). Sjukdom hos nötkreatur kan troligen orsakas av alla fem typerna (A-E) men av dessa är troligen typ A till D vanligast. Förekomsten i Sverige är dock inte känd. Under en 10-årsperiod identifierades C. perfringens typ A, C och D i 12 fall hos kalv enligt Gård&Djurhälsan.

Inkubationsperiod:

Ej relevant.

Infektionsport:

Ej relevant.

Patogenes/Spridning i djuret:

C. perfringens-sporer kan finnas normalt i tarmen alternativt inmundigas via fodret. Om förhållanden är lämpliga kan bakterierna växa till kraftigt och producera toxiner vilket leder till lokala och allmänna symtom. För att sådan kraftig tillväxt ska ske krävs dock en eller flera predisponerande faktorer (ofta 12-36 timmar innan symtom).

Predisponerande faktorer:

Exempel på predisponerande faktorer för kalvar är stor variation i rutiner vid mjölkutfodring (till exempel temperatur, volym, tid mellan utfodringstillfällen, blandning av mjölkersättning), alltför proteinrikt foder, mycket kolhydrater, begränsningar i vattentillgång, störningar i magtarmmotorik (till exempel diarré av andra orsaker) och stress.

Exempel på predisponerande faktorer för kor är hög mjölkproduktion i tidig laktation, aggressivt ätbeteende, plötsliga ändringar i utfodringen, för litet fibrer (till exempel möjlighet att sortera bort fiber ur helfodermix), våmacidos, för mycket kolhydrater, att näring (hög koncentration av protein eller socker) spiller över från våm till tunntarm och stress (till exempel omgrupperingar, transport, ovarsam hantering).

Smittvägar:

Sprids ej mellan djur.

Provtagning och diagnostik

Provtagning från levande djur rekommenderas i normalfallet inte. Provtagning är dock aktuellt vid obduktion men det är viktigt att ta prover så snart som möjligt efter att djuret dött (helst inom 3 timmar). Det kan dock vara svårt att påvisa bakterier och toxiner varför en sannolikhetsdiagnos ibland behöver ställas baserat på symtombild och obduktionsfynd.

Ta bitar (helst minst 4x4x4 cm) av affekterad vävnad (främst från ileum eller caecum) eller tarmvätska i luftfria burkar eftersom svabbprov exponerar bakterierna för syre. Kommersiella svabbar avsedda för anaerober (till exempel Ames kolade medium) fungerar dock tillfredsställande.

Provet skickas till laboratorium för anaerobodling. Proverna bör helst transporteras kylda och nå labbet inom 24 timmar.  

Undersökning av toxingener (alfa, beta, epsilon, iota) kan göras av renodlade klostridieisolat efter önskemål. Förekomst av en gen innebär dock inte att toxinet utsöndrats.

En samstämmig bild genom fynd av organismen, toxiner, obduktionsfynd och sjukdomshistoria krävs för att konfirmera diagnosen.

Behandling och profylax

Ofta är djuren så dåliga och sjukdomsförloppet så snabbt att behandling inte är aktuell. Eventuellt kan understödjande symtomatisk behandling provas. Vid sjukdom hos kalv kan tidigt insatt systemisk behandling med bensylpenicillin testas.

Det är viktigt att förebygga sjukdom genom att undvika de predisponerande faktorer som nämnts ovan. Detta innebär till exempel att alltid ha god hygien och goda rutiner vid utfodring av kalvar med råmjölk/mjölk/mjölkersättning. Vidare är det viktigt att undvika plötsliga ändringar i utfodringen till både kalvar och vuxna nötkreatur. Detta är extra viktigt för högproducerande djur.

Från bland annat USA rapporteras att problembesättningar använder vaccin i förebyggande syfte. Om detta är aktuellt är det viktigt att välja vaccin som innehåller lämplig/a toxoid/er baserat på typ av C. perfringens. Om sjukdomsproblemen finns bland unga kalvar bör sinkorna vaccineras och goda råmjölksrutiner användas. Kalvarna kan sedan vaccineras vid 4-6 månaders ålder om man önskar skydd under längre tid.

Beställ SVA:s analys

Anaerob bakterieodling Bakterieodling anaerob - SVA

Clostridium perfringens, toxingentypning Clostridium perfringens, typning (PCR) - SVA