Diarré hos föl

Allmän information

Enterit (tarminflammation) hos föl orsakas inte alltid av infektioner. ”Fölbrunstdiarré” till exempel orsakas av en förändring och anpassning av tarmfloran som medför lös avföring i upp till en vecka hos en till två veckor gamla föl. Fölen klarar vanligen av detta bra om inget annat tillstöter.

Enterit med diarré som medför uttorkning och elektrolytrubbningar är allvarligare och tillståndet kan förvärras mycket snabbt. Smittämnen som kan orsaka sådan diarré är därför viktiga att identifiera snabbt. Bristande antikroppsöverföring från råmjölken ger en generellt ökad känslighet för infektioner hos föl.

Unga föl med blodförgiftning (sepsis) har ofta en enterit orsakad av Gramnegativa bakterier, som till exempel Escherichia coli och, i Sverige, i undantagsfall salmonella. Hos äldre föl kan Grampositiva bakterier, inklusive Rhodococcus equi orsaka enterit.  Clostridium spp  kan också orsaka diarré och även då hos vuxna hästar.

Virus, som rota och corona uppträder hos föl i alla åldrar och kan ge en skador på tarmluddet, så kallade villi, i tarmslemhinnan. Coronavirus kan orsaka sjukdom även hos vuxna hästar. Det corona-virus som drabbar hästar är inte detsamma som orsakar Covid-19 hos människa.

Skador på tarmen som leder till diarré kan även orsakas av blodmask, som Strongylus vulgaris eller cyathostomer.

Parasiten Cryptosporidium parvum och andra arter av kryptosporidier kan orsaka kryptosporidios med diarré hos föl vid en till fyra veckors ålder. Det är en sällsynt klinisk diagnos hos svenska föl, men det tas inte heller många sådana prover. Föl med nedsatt immunförsvar eller som är stressade är mer mottagliga. Äldre föl och vuxna hästar kan bära smitta utan symtom och det kan vara en utmaning att få bort parasiten från en kontaminerad miljö. Smittan överförs via kontaminerat foder eller vatten och den kan även överföras mellan föl, människor och till exempel nötkreatur. Se information om Kryptosporidios hos kalv.

Diagnostik

För att komma fram till en diagnos är anamnesen viktig, till exempel uppgifter om ålder, sjukdomsduration, om flera föl har samma problem och eventuella behandlingar.
Veterinären utför en allmänklinisk undersökning och noterar graden av uttorkning och, om möjligt, syra-, bas- och elektrolytstatus. En snabbt insatt behandling vid uttorkning och elektrolytrubbning ökar fölets chanser till överlevnad högst väsentligt.
Blodprov tas för att utvärdera hydrering (hematokrit, protein), inflammationsbild (vita blodkroppar, diff, fibrinogen), elektrolyter, syra-bas och IgG-status. Blododling i blododlingsflaskor rekommenderas för alla föl som har diarré med allmänsymtom.

Träckprov för rota- och coronavirusanalys, bakterieodling och parasitanalys kan göras. I akut skede utsöndras oftast stora mängder av infektionsagens, som till exempel salmonella.  I senare skede kan utsöndringen av salmonella vara intermittent och flera prov kan behöva tas. Kontrollera med laboratoriet innan provet tas mängden träck som krävs och hur det bäst ska skickas in. Ju fler undersökningar desto mer träck behövs i allmänhet.

Veterinären kan undersöka med nässvalgsond om det finns övertryck i magsäcken (reflux). Enterit kan ge reflux, men även peritonit eller patologiska lägesändringar av tarmen. Bukpunktat kan tas, och ultraljudsundersökning underlättar för detta prov. Normal bukvätska är klar och gul. Ökad proteinhalt ses vid inflammation, inklusive enterit. Förhöjda leukocyter kan indikera fokal eller generell peritonit, men det kan även ses vid strangulation.

Ytterligare undersökningar som ultraljud, röntgen, gastroskopi, laparotomi förekommer.

Behandling

Fölet mår oftast bra av att få dia om det vill och orkar. Fölets grad av undertemperatur, lågt blodsocker, uttorkning och bristande syretryck i blodet måste beaktas. Ofta krävs också intensivvårdsbehandling med intravenös vätsketillförsel, plasma, matning och övervakning.

Att komma till rätta med vätske- och elektrolytbrister är det absolut viktigaste vid diarré. Elektrolyter och vätska tillförs oralt eller via intravenös tillförsel (dropp) med olika kommersiella produkter, även plasma.

• Balanserade elektrolytlösningar peroralt kan vara av stort värde och är säkert att använda, men kräver att normal absorption i tarmen finns.
• Kaliumklorid kan ges peroralt med säker marginal (4 g/50 kg kroppsvikt peroralt x3).
• Oral plasma med rotaantikroppar är värdefullt vid rotavirusinfektion.
• Intravenös plasma är viktigt vid hypoproteinemi.
• Intravenöst dropp är det viktigaste verktyget för att korrigera acidos och elektrolytrubbningar vid diarré. Vanligen används isoton ringerlaktat, ringeracetat eller balanserade elektrolytlösningar. Dextros/glukos kan tillsättas (5–10 procent). Första litern av infusionen ges som bolus över en halvtimme och sedan fortsätter man med 2–4 ml/kg/timme. En annan strategi är att ersätta halva dygnsbehovet (som är 50–120 ml/kg plus dehydreringsgraden i procent av kroppsvikten plus pågående förluster) inom 6–12 timmar och sedan resten under 12–24 timmar. Kalium kan tillsättas med 20–40 mEq/l. Calcium kan tillsättas med försiktighet vid behov. Natriumbikarbonat kan användas vid kraftig metabolisk acidos (pH lägre än 7.1). Buffertbehovet i mmol = kroppsvikten x 0.3 x negative base excess.

Smärtstillande och antiinflammatoriska medel kan behövas och även magsårsförebyggande medel.

Antibiotika kan vara indicerat vid specifika infektioner, särskilt om sepsis misstänks.

Kontroll och profylax

Enterit som beror på smittsamma agens som rota- eller coronavirus, salmonella, kryptosporidier med flera kräver att fölet isoleras tills risken för smitta upphört.  

• Skyddskläder och skoöverdrag ska användas vid hantering av fölet.
• Separat utrustning för stallets och hästarnas skötsel ska finnas.
• Fotbad och handtvätt krävs efter besök i det isolerade stallet.
• Karantän för nyanlända hästar, uppdelning efter åldersgrupper, undvikande av överbeläggning och rutinmässig rengöring och desinfektion av stallar är viktiga åtgärder i det förebyggande arbetet.
• Vaccin mot rotavirus finns.

Se mer information:

Checklista - Om en smitta drabbar stallet (pdf)

Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar

Smittskydd för häst