Diarré hos vuxna nötkreatur

Förekomst

Det är oklart hur vanlig diarré hos vuxna nötkreatur är i Sverige. Beroende på orsak kan diarré drabba enstaka djur eller en större andel i en besättning och uppträda under olika tider på året.

Allmän rutin för undersökning, diagnostik och behandling

Det är viktigt att vara noggrann och systematisk vid undersökning och diagnostik av diarrésjukdomar. Det är i de flesta fall svårt att ställa diagnos enbart på kliniska symtom. Laboratorieundersökningar är väsentliga för att konfirmera eller utesluta olika diagnoser. Ett lämpligt tillvägagångssätt är att:

• noggrant samla in bakgrundsinformation om patient (till exempel ålder, ras, kön, symtom och deras varaktighet, tidigare sjuklighet, tidigare behandling) och besättning (till exempel andel drabbade djur, inköp, förändringar i utfodring/foderstat, risk för bristtillstånd, direkt/indirekt kontakt med andra djur, årstid, utevistelse, tidigare sjukdomsproblem)
• göra en noggrann klinisk undersökning av hela djuret (till exempel allmäntillstånd, typ av diarré, andra symtom)
• utifrån ovan göra en lista på möjliga differentialdiagnoser och därefter ta lämpliga prover för konfirmering av diagnos
  och/eller
• sätta in lämplig behandling/åtgärd (svar på behandling/åtgärd kan konfirmera diagnosen)

Provtagning för diagnostisk undersökning

I vissa fall kan orsaken till diarrén avgöras genom sammanställning av anamnes och symtom. I sådana fall behövs inte speciella tester och diagnosen konfirmeras genom att insatt behandling är effektiv. I många fall är det dock svårare att ställa diagnos och obduktion och/eller provtagning för laboratorieundersökningar nödvändiga. I vissa fall är dessutom upprepad provtagning och/eller provtagning av flera djur (vid besättningsutbrott minst tre till sex djur) nödvändigt för säker diagnos. Förutom obduktion vid dödsfall eller efter avlivning av svårt sjuka djur kan följande provtagningar/undersökningar bli aktuella:

• träckprov (bakterieodling, parasitundersökning, virusantigen med mera)
• blodprov (antikroppar, antigen, PCR med mera)
• mjölkprov (antikroppar, antigen med mera)
• foderprov (mikrobiologi, kemi)
• vattenprov (mikrobiologi, kemi; utförs dock inte vid SVA)
• organprov (histologi, mikrobiologi, kemi)

Vid kronisk diarré kan dock primärorsaken vara svår att upptäcka och vid perakuta fall kan diarré uppträda innan orsakande agens kan upptäckas i träck. Om djuret behandlats, till exempel med antibiotika eller anthelmintika, bör negativa resultat tolkas försiktigt. Känsligheten och specificiteten hos laboratorietesterna har också betydelse för tolkningen av resultatet.

Beskrivning av diarrésjukdomar

Diarré hos vuxna nötkreatur kan ha många olika orsaker. De kan vara infektiösa (bakterier, parasiter, virus), nutritionella och toxiska. I Tabell 1 (pdf) ges exempel på endemiska diarrésjukdomar som kan drabba svenska nötkreatur. I Tabell 2 (pdf) ges exempel på anmälningspliktiga sjukdomar där diarré kan vara en del av sjukdomsbilden.

Vid misstanke om sjukdom som lyder under epizootilagen (E) ska du som är djurägare skyndsamt kontakta veterinär och du som är veterinär ska skyndsamt kontakta Jordbruksverket. Om du som veterinär vill diskutera bilden och få hjälp med din bedömning kan du kontakta tjänstgörande epizootolog på SVA (nåbar även på beredskapstid). Mer information finns under respektive epizootisjukdom.

Är du osäker och vill diskutera bilden kontakta tjänstgörande epizootolog på SVA. I Tabell 3 (pdf) summeras hur ett antal diarrésjukdomar kan yttra sig i en besättning.