Epiteliocystis hos fisk
Epiteliocystis är beskrivet från mer än 90 fiskarter, både från marin miljö och sötvatten. Sjukdomen påverkar fiskens gälar och hud genom en förstoring av epitelcellerna till runda cystor, synliga i mikroskop. I anslutning till cystorna förekommer bakterier, men det är inte klarlagt vilken eller vilka bakterier som är den huvudsakliga orsaken till sjukdomen.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Epiteliocystis förekommer hos odlad och vildlevande fisk i både sötvatten och i marin miljö. Även om sjukdomen tycks vara säsongsberoende har ingen direkt koppling till temperatur kunnat göras. I Schweiz har epiteliocystis visat sig vara vanligt förekommande hos vilda populationer av öring, särskilt efter sommaren. Epiteliocystis har vid enstaka tillfällen påvisats hos vildlevande fisk i Sverige, och förekommer i Norge och i andra länder i Europa, Amerika och i Asien.
Symtom
Fisken blir slö och får en ökad andningsfrekvens, ofta är gällocken vidgade. Dödligheten varierar kraftigt, från 4 till 100 procent, och ofta drabbas den yngre fisken hårdast.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
De karaktäristiska cystorna innehåller Gram-negativa kocker eller kockoida stavar som strukturellt liknar bakterier tillhörande Chlamydia-gruppen. Molekylärgenetiska undersökningar har också bekräftat förekomsten av Chlamydia-bakterier vid epitheliocystis, liksom förekomst av Candidatus Branchiomonas cysticola vid epiteliocystis i marin miljö, bland annat i Norge. Dessa bakterier har inte kunnat odlas fram. Man har därför inte kunnat fastställa deras roll genom kontrollerade experimentella infektioner.
Infektionsport:
Okänd
Spridning i djuret:
Påverkar epitelceller.
Smittvägar:
Den naturliga smittöverföringen är okänd, men det finns indikationer på att smittan överförs horisontellt, det vill säga genom kontakt fisk till fisk.
Överlevnad:
Studier har inte visat på någon korrelation mellan förekomst av epiteliocystis och vattentemperatur men däremot tycks sjukdomen uppträda med en årstidsvariation.
Provtagning och diagnostik
Prover från gälar och hud skärs ut och fixeras i formalin som sedan processas för histopatologi. Vid epiteliocystis ses cystbildningar med en storlek av upp till 400 µm, ibland till och med större, i gälarnas epitelceller. Cystbildningarna utgörs av en kapsel innehållande en så kallade inklusionskropp med bakterieliknande innehåll. I vissa fall kan de vita eller gulaktiga cystorna observeras i gälar och i hud med blotta ögat, men i regel krävs mikroskopiska undersökningar.
Behandling och profylax
Antibiotikabehandling ger viss effekt, men bortplockning av sjuk och död fisk samt god hygien anses vara de viktigaste åtgärderna för att reducera smittan. Det finns idag inget vaccin mot sjukdomen.