Förgiftningar hos idisslare
Idisslare kan drabbas av sjukdom och i värsta fall dödsfall på grund av att de kommit i kontakt med giftiga ämnen eller fått i sig dessa via foder, bete eller vatten. Djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om djur insjuknar. Veterinärer kan vid behov konsultera SVA:s experter.
Förekomst och symtom
Det är okänt hur vanligt förgiftningar är och symtomen varierar beroende på substans men gastrointestinala eller nervösa symtom är relativt vanliga. Beroende på dos och typ av gift kan förgiftningen orsaka kliniska symtom av varierande grad eller subklinisk sjukdom, akut eller kronisk.
Exempel på ämnen som kan orsaka förgiftningar är växtgifter och kemikalier i lantbruket. Även i samband med till exempel bakterieinfektioner kan giftiga ämnen frigöras och leda till sjukdom men denna typ av förgiftning berörs inte här. Ett exempel är botulinumtoxin.
När kan man misstänka förgiftning?
När sjukdom samtidigt eller nära i tid drabbar ett antal tidigare friska djur vilka visar samma symtom och obduktionsfynd. Speciellt sannolikt är det efter någon förändring som exempelvis vid byte av foder eller bete, och när det är troligt att infektionssjukdom kan uteslutas. Vissa ämnesomsättnings- och bristsjukdomar kan dock också övervägas som differentialdiagnoser.
Exempel på orsaker till förgiftningar
Grundämnen:
Kemiska bekämpningsmedel:
- Insekticider
- Fungicider
- Herbicider
- Rodenticider
Växtgifter:
- Alger
- Ekollon
- Idegran
- Rhododendron
- Sprängört
Mikroorganismer:
- Mykotoxiner i foder
- Hög bakterieförekomst i foder och vatten (läs mer om Foderhygien och sjuklighet)
Övrigt:
- Björkstekel
- Fotosensibilitet hos får
- Kraftfoderförätning
- Nitrat/nitrit
- Urea
Diagnostik
I många fall är det svårt att ställa en säker diagnos. Anamnes (exempelvis att djuren haft tillgång till giftiga växter på bete) och en noggrann klinisk undersökning kan ge ledtrådar. Obduktion av självdöda eller avlivade djur rekommenderas i första hand. Analys av prov från lever eller njure är till exempel aktuellt vid misstanke på bly- eller kopparförgiftning. Provtagning av misstänkt giftkälla som till exempel foder och vatten kan vara aktuell i vissa fall men det är många gånger svårt att analysera specifika giftiga ämnen.
Behandling
Vid misstanke om förgiftning bör man i första hand se till att kvarvarande djur inte längre exponeras för misstänkt giftkälla till exempel genom att byta foder eller stalla in djuren (om de är ute på bete). Specifika motgift (FASS) tillåtna att användas på livsmedelsproducerande djur är ovanliga. Vanligen rekommenderas symtomatisk behandling, till exempel vätsketerapi, och allmän omvårdnad. Aktivt kol kan ges per oralt för adsorption av vissa substanser. Vid allvarliga symtom bör avlivning övervägas av djurskyddsskäl.
