Fotosensibilitet hos får
Andra sjukdomsnamn: Fotosensibilitet, Överkänslighet för solljus, Soleksem, Alveld (norska), Yellowses, Facial eczema
Toxiner från vissa växter ger i fårets hud upphov till metaboliter som reagerar med solljus. Den fototoxiska reaktionen orsakar klåda och ödem i huden, särskilt på huvudet. Tillståndet är smärtsamt och drabbade får har svårt att äta och dricka. De måste omedelbart skyddas från solljus.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur insjuknar. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Det är framförallt vita får eller vita områden på fåret som drabbas.
Olika raser kan vara olika känsliga.
Symtom
Oro, klåda och ovilja att ge di om spenarna är drabbade. Framförallt påverkas hud med lite hårbetäckning eller med ljus hårbetäckning; ögonlock, nos, läppar, öron och spenar. Det drabbade området kan svullna. Serumutsvettning bildar gula krustor. Fåren kan få svårt att äta och dricka och hudlesionerna är smärtsamma.
Sekundära sårskador och inflammationer i huden är vanligt på grund av kliandet. Huden kan torka och spricka. Kallbrand kan uppstå.
Differentialdiagnoser
Blåtunga. Andra dermatiter. Allergisk reaktion mot knott. Huggormsbett.
Etiologi och patogenes
Fotosensibilisering klassas in i en primär och sekundär typ. Primär fotosensibilisering sker när fototoxiska ämnen från växter, eller dess metaboliter, absorberas från magtarmkanalen via blodet till huden. Detta sker via intag av växten, men primär fotosensibilisering kan också ske i huden via direktkontakt med växtsaft. Toxinerna reagerar sedan fotokemiskt när de exponeras för solljus i hudcellerna. De oxidativa angreppen skadar hudcellerna.
Sekundär fotosensibilisering kallas även hepatogen fotosensibilitet. Den inträffar när ämnet fylloerytrin (en metabolit som bildas vid nedbrytning av klorofyll) ackumuleras i blodet på grund av att levern inte utsöndrar galla i tillräcklig mängd exempelvis vid leversjukdom eller leverskador. Även det ansamlade fylloerytrinet kan reagera fotokemiskt när det exponeras för solljus i hudcellerna.
Växter som kan framkalla primär fotosensibilitet är bland annat björnloka (Heracleum sphondylium L.), jätteloka (Heracleum Mantegazzianum Sommier & Lévier), bovete (Fagopyrum esculentum), johannesört (Hypericum perforatum), slöjsilja (Amni majus) och myrlilja (Narthecium ossifragum). Växter som kan framkalla sekundär fotosensibilitet är bland annat alsikeklöver (Trifolium hybridum), stånds (Seneico jacobaea L.), korsört (Seneico vulgaris L.), hundtunga (Cynoglossum officinale), smörblomma (Ranunculus acris L.), blåeld (Echium vulgare), hirs (Panicum spp.) och tiggarnöt (Tibulus terrestris). Dessutom kan toxiner från vissa svampar och även vissa kemikalier framkalla fotosensibilisering.
Provtagning och diagnostik
Diagnosen ställs på kliniska symtom och anamnes.
AST, GLDH, GGT kan vara förhöjda vid hepatogen fotosensibilitet.
Behandling och profylax
Stalla in fåren.
Sårvård, eventuellt NSAID, eventuellt antibiotika.
I lindriga fall kan fåren gå ut när det inte är solljus.
Uteslut växter som kan orsaka fotosensibilisering från grovfoder och bete genom att avlägsna eller stängsla in dem.