Gräsbetessjuka (grässjuka) hos häst

Förekomst

Gräsbetessjuka diagnosticerades första gången 1909 på en militärförläggning i Skottland och 1919 beskrevs första fallet i Sverige, på Flyinge. Gräsbetessjukan ses framför allt inom vissa geografiska områden, som runt Strömsholm och vissa delar av Skåne, men sporadiska fall förekommer  på andra ställen i . Sjukdomen uppträder under betessäsongen, och då framför allt i början av säsongen. Enstaka fall vid enbart stallutfodring finns dock beskrivet. Diande föl drabbas inte av sjukdomen.

Sjukdomen förekommer sporadiskt i hela Europa. I England och Skottland är gräsbetessjuka vanligare och anges vara den främsta orsaken till att hästar dör på betet. Utbrott med flera insjuknade hästar förekommer men enstaka fall är vanligast.

En liknande sjukdom finns beskriven hos katt och Whitwell beskrev 1991 sjukliga förändringar hos två harar tydande på sjukdomen. Hararna hittades på en gård där hästar drabbats och dött av gräsbetessjuka.

Symtom

Hästar som drabbas av gräsbetessjuka, insjuknar mycket snabbt och dör vanligen inom något till några dygn. Om hästen överlever det akuta tillståndet utvecklar den ett vinthundsliknande utseende med uppdragen buk och förblir oftast mager och svår att hålla i hull för all framtid. Unga hästar, diande föl undantagna, drabbas i högre utsträckning.
Symtomen kommer av att nervsystemet drabbas, tydligast påverkas tarmsystemet. 

• Nersatt allmäntillstånd.
• Svårigheter att svälja. Mat och vatten kan komma tillbaka ut via näsborrarna, så kallad reflux, om hästen försöker äta eller dricka.
• Saliv som droppar från nos och mun.
• Upphörd foderlust (inappetens).
• Förstoppning och ofta upphörd träckavgång. Trots detta ses ibland även lindrig diarré.
• Koliksymtom, milda till kraftiga.
• Svettningar som kan komma och gå och vara oregelbundet fördelade över kroppen.
• Förhöjd hjärtfrekvens.
• Darrningar och skakningar i muskulaturen.
• Ihållande (tonisk) kramp i mag-tarmsystemets sfinktermuskler (ringformade muskler runt tarmen), vilket ger överfyllnad i magsäcken och tunntarmen och ibland även kräkningar.
• Nedsatta eller helt upphörda tarmrörelser.
• Lunginflammation orsakad av att maginnehåll hamnat i lungorna (aspirationspenumoni) ses också och är dödsorsak i många fall.

Vid utdraget förlopp ses:

• Viktnedgång.
• Muskelförtvining.
• Vinthundsutseende med uppdragen buk.

Huruvida hästar visar alla eller delar av ovanstående symtom varierar. 

Smittämne (agens) 

Olika teorier om vad som orsakar gräsbetessjuka har lagts fram men något entydigt svar har forskarna ännu inte hittat.

• En traditionell teori vill göra gällande att det ska vara mögelsvampen Mjöldryga (Claviceps purpurea) som orsakar gräsbetessjuka. Mjöldryga är känd sedan lång tid tillbaka inom humansjukvård. Namnet kommer av att mögelsvampen ”drygade ut mjölet” när den under fuktiga somrar växte och parasiterade på säd (framför allt råg). Mjöldrygan angriper även vissa gräs som tuvtåtel och timotej, vilka kan växa i hästhagar. Mögelsvampen bildar flera starkt giftiga så kallade alkaloider bland annat ergotamin.
• Även virusinfektion som orsak har diskuterats genom åren. Professor Obel (SLU) påpekade under sin aktiva tid i mitten av 1900-talet att utseendet på nervsystemets skador påminde om sådana som orsakas av en del virus som infekterar nervvävnad.
• Under senare delen av 1990-talet har forskare i Storbritannien lagt fram olika teorier, som bottnar i äldre forskning från 1920-talet av Tocher och medarbetare.
  • Hypotesen att bakterien Clostridium botulinumi tarmen frigör ett gift, så kallat toxin typ C, som misstänks leda till gräsbetessjuka undersöks.
  • Vitklöver (Trifolium repens) kan fungera som ”syretjuv”. Eftersom bakterien botulinumvill ha syrefri miljö har framförts att detta skulle kunna trigga tillväxten i tarmen av bakterien.
  • Man undersöker också betydelsen av olika proteiners uttryck i en del av nervsystemet, de så kallade autonoma ganglierna.
  • Slutligen har man påvisat neuropeptider i hudbiopsier som kanske kan ha värde för tidig diagnos av gräsbetessjuka, innan det ens gett symtom.

Smittvägar

Eftersom orsaken till gräsbetessjuka inte är fastställd är inte heller smittvägarna klarlagda. Från England och Skottland, där man har störst erfarenhet av sjukdomen, anges att sjukdomen uppträder under tidig betesgång. Men även hästar på stall har insjuknat om än det är mycket ovanligt. I internationell litteratur nämns också att det framför allt är unga hästar (tre till fem år) som drabbas med undantag av diande föl, som inte drabbas alls. Vissa faktorer har kopplats till ökad risk för att utveckla sjukdomen, bland annat byte av bete och stress, till exempel kastration och fölning.

Patogenes

Gräsbetessjuka beskrivs kort och gott som dysautonomi hos häst. Nedbrytning av delar av nervsystemet, så kallade sympatiska ganglier uppstår av okänd anledning och ett abnormt höjd påslag av dessa nerver (sympatikustonus) blir följden, vilket påverkar den del av nervsystemet som fungerar utan att man behöver tänka på det, som andning till exempel (autonoma nervsystemet). Detta visar sig framförallt genom svettningar och att pulsen ökar samt en ständig kramp i mag-tarmsystemets sfinktermuskler och nedsatta tarmrörelser.

Om sjukdomen orsakas av ett smittämne eller inte råder det olika meningar om, se vidare smittämne ovan.    

Diagnos

Symtomen visar snabbt vilken sjukdom som kan misstänkas. Förändringar i blodet ses också, som ökad mängd röda blodkroppar och totalprotein. Det talar för uttorkning, men det är inte typiskt för just gräsbetessjuka.

Obduktion ger en slutgiltig diagnos. En utspänd magsäck med tunnflytande innehåll ses och magsäcksruptur kan förekomma till följd av detta. Tunntarmarna är utspända samt vätske- och gasfyllda. I grovtarmen, som också är utspänd, finns intorkad träck. Vid kroniska fall ses utmärgling och intorkad kropp med mörk muskulatur. Aspirationspneumoni är också vanligt. I mikroskop ses skador (degenerativa) i nervceller.

Differentialdiagnos

En annan betessjukdom, atypisk myopati, kan vara en differentialdiagnos genom sitt snabba förlopp med kraftigt påverkade hästar. Vid atypisk myopati ses dock inga nervskador däremot får drabbade hästar höga muskelenzymvärden i blodet och ett akut sönderfall av muskulaturen som reglerar kroppshållningen och andningen.. Hästar med atypisk myopati dör vanligen mycket snabbt.

Vissa symtom kan påminna om botulism, som svårigheter att svälja och att mat och vatten kommer tillbaka ut via näsborrarna samt att saliv droppar från nos och mun. Men det är bara ett kort tag som det kan misstas som botulism, eftersom en snabbt ökande nervförlamning ses vid botulism.

Provtagning

Endast obduktion är aktuell och då helst hela hästkroppar som kan skickas till Avdelningen för patologi och viltsjukdomar, via denna inskickningslänk. Om osäkerhet råder kan du ringa innan till SVA:s växel på 018-67 40 00 och tala med en patolog. 

Behandling

Ingen behandling finns och de flesta hästar avlivas av djurskyddsskäl eller för att de är så arbetskrävande att sköta. Milda kroniska fall kan överleva med intensiv skötsel. Detta innebär bland annat att man måste tillföra näringslösningar i form av dropp under mycket lång tid.

Isolering

Inte aktuellt

Stallrengöring och desinfektion

Inte aktuellt

Profylax (förebyggande behandling)

Eftersom orsaken inte är utredd är det svårt att komma med råd angående profylax, mer än att i de områden i Sverige där gräsbetessjuka är känd bör försiktighet avseende betesgång vidtas

Prognos

Eftersom orsaken inte är utredd är det svårt att komma med råd angående profylax, mer än att i de områden i Sverige där gräsbetessjuka är känd bör försiktighet avseende betesgång vidtas.

I en publikation från 2018 (se länk i ruta nedan) har sammanställts uppgifter från olika studier om faktorer som ökar respektive minskar risken för hästar att drabbas av gräsbetessjuka. Bland annat anges att avlägsnande av träck från hagen, gräsklippning, tillskott av hö/hösilage, sambete med idisslare sänker risken. Ökad risk anges bland annat för hästar i bra kondition, många hästar på betet, bete på ler- och sandjordar och förekomst av smörblommor (Ranunculus spp). Uppgifterna ska tas med en nypa salt då det är endast en till två studier som ligger till grund för det som tas upp som ökad respektive minskad risk. 

Zoonosaspekt

Sjukdomen är ingen zoonos.

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen är inte anmälningspliktig