Grisningsfeber
Andra sjukdomsnamn: Post Partum Dysgalactia Syndrome (PPDS), MMA (mastit metrit och agalakti)
Grisningsfeber drabbar suggan under eller direkt efter förlossningen. Då sjukdomen anses ha en mångfacetterad etiologisk bakgrund har detta resulterat i att man betraktat grisningsfeber som ett sjukdomssyndrom som går under benämningen PPDS (Post Partum Dysgalactia Syndrome) eller MMA när det avser mastit, metrit och agalakti. Grisningsfeber förekommer ofta med en behandlingsfrekvens på cirka tio procent av grisningarna.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Smittämne och smittvägar
Exakta orsakssamband är ännu till stor del okända. Dock synes en samverkan mellan infektioner, ”intoxikationstillstånd” och hormonell status föreligga. Infektionsämnen isolerade från affekterade juverdelar hos sugga med juverinflammation är vanligen Escherichia coli (dominerar, mer än 60 procent), Klebsiella spp., koagulasnegativa stafylokocker, samt α- och β-hemolyserande streptokocker.
Klinisk bild
Grisningsfeber drabbar vanligen suggan inom 48 timmar efter förlossningen. När suggans rektaltemperatur överstiger 39,5° C bör detta utgöra en alarmklocka och suggans fortsatta hälsotillstånd bör övervakas extra noga. Suggan slutar äta och får feber. Om infektionen är lokaliserad till juvret ser man en eller flera inflammerade juverdelar, svullna, röda och ömmande. Suggan ger inte di och spädgrisarna blir snabbt nedsatta. Ibland är infektionen lokaliserad till livmodern och då kan man se variga flytningar.
Provtagning och diagnostik
Det är mycket viktigt att varje suggas hälsotillstånd övervakas under förlossningen och under de första dagarna efter förlossningen. Mjölkprov uttagna i ett sterilt provrör från en eller flera juverdelar kan undersökas bakteriologiskt. Aktuell bakteriologisk information kan vara till stor hjälp när beslut tas om antibakteriell behandling.
Behandling och förebyggande åtgärder
Vid grisningsfeber är en tidig diagnos och tidigt insatt behandling viktig. Lindriga fall av grisningsfeber kan behandlas med mjölkdrivande medel, oxytocin. Vid fall av grisningsfeber där suggan börjar få feber (mindre än 40 °C), men där hennes allmäntillstånd fortfarande är tillfredsställande och spädgrisarna verkar få dia henne, kan behandlingen med mjölkdrivande medel kompletteras med smärtstillande, NSAID-preparat (Non Steroidal Anti-Inflammatory Drugs). Vid grisningsfeber hos sugga med en rektaltemperatur på mer än 40° C ska ovanstående behandling kompletteras med lämpligt antibiotikum.
Hygienrutiner i grisningsboxen såväl som aspekter på foderhygien och vattenkvalité är faktorer som kan påverka frekvensen av grisningsfeber. En ökad frekvens av spädgrisdiarré och spädgrisdödlighet kan tyda på subklinisk grisningsfeber. Vid sådana tillstånd bör vatten och foder kontrolleras. Även utfodringsnormen bör ses över.