Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Hasskador hos nötkreatur

    Nötkreatur

    Hasskador är vanligt förekommande hos mjölkkor i vissa besättningar. Eftersom sådana skador innebär en försämring av djurens välfärd och kan leda till ledinfektioner bör förekomsten av sådana skador minimeras.

    Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

    Introduktion

    Hasskador hos kor är vanligt i många besättningar.
    Hasskador hos kor är vanligt i många besättningar. Foto: Karin Persson Waller/SVA

    Hasskador förebyggs enklast om liggbåset är utformat så att kons resnings- och läggningsbeteende underlättas och om liggunderlaget är mjukt, ytmaterialet inte för grovt och det finns gott om strö.

    Förekomst

    I en svensk undersökning gjord 2005 hade 30 procent av korna i 52 mjölkbesättningar någon typ av hasskada. Andelen kor med hasskador varierade kraftigt (0-80 procent) mellan besättningarna. Hasskador var vanligare i lösdrift än i uppbundet system.

    Under 2014-2015 undersöktes förekomsten av hasskador hos cirka 3200 kor i 99 svenska besättningar (Ekman et al 2018). Andelen kor med hasskador var 74 procent medan andelen kor per besättning varierade markant (17–95 procent). Majoriteten av skadorna var lindriga, det vill säga hårlöshet/nötning av hårremmen.

    Hasskador var vanligare hos Holstein-kor än hos SRB-kor och vanligare i sen än i tidig laktation. I båda undersökningarna var hasskador dessutom vanligare hos äldre kor än hos yngre kor. Flera besättningsfaktorer av betydelse identifierades också i studien.

    Klinik

    Den vanligaste formen av hasskada är hårlöshet/nötning av hårremmen.
    Den vanligaste formen av hasskada är hårlöshet/nötning av hårremmen. Foto: Lisa Gustafsson/SVA

    kan yttra sig som nötning av hårremmen/hårlöshet, krustor/öppna sår och/eller svullnad. Skadorna kan uppträda på utsidan och/eller insidan av hasen både över hasleden och/eller på hasspetsen. Hasskador kan leda till sårinfektioner vilka kan leda till hasledsinfektion med hälta och feber. Det finns också ett möjligt samband mellan hasskador och mastit. Staphylococcus aureus är ett vanligt fynd i hudprov från kornas hasor i besättningar med mastitproblem på grund av denna bakterie speciellt vid förekomst av hasskada. 

    Differentialdiagnos

    Inga.

    Etiologi och patogenes

    Hasskador uppstår oftast genom upprepad nötning, till exempel vid resning och läggning eller vid långvarig liggtid, mot ett grovt och/eller hårt underlag. Trauma eller frätskador på huden till exempel av gödselpansar kan också leda till skador eller göra huden mer ömtålig. Riskfaktorer är oftast kopplade till liggbåsens utformning och dess underlag. Om kons resnings/läggningsrörelser försämras ökar risken för hasskador. Liggunderlagets mjukhet och strömängd har också stor betydelse. En längre betesperiod minskar risken för hasskador.

    Provtagning och diagnos

    Hasskador på nötkreatur kan uppträda i form av hudsår och/eller svullnad i området.
    Hasskador kan också uppträda i form av hudsår och/eller svullnad i området. Foto: Lisa Gustafsson/SVA

    Kliniska symtom. Eventuellt kan provtagning av hashud/sår för bakteriologisk undersökning bli aktuellt.

    Behandling och förebyggande

    Sårrengöring och eventuell applicering av antibakteriellt medel följt av bandagering vid behov. Om ledinfektion med hälta och feber uppstått kan denna behandlas allmänt med antibiotika. Djuret bör placeras på djupströ eller motsvarande. Om infektionen är inkapslad är dock prognosen dålig.

    Förebygg uppkomst av hasskador genom att optimera liggbåsets utformning och liggunderlagets kvalitet. Madrass är att föredra före matta men ytmaterialet får inte vara för grovt och det måste också finnas tillräckligt med strö. Underlagets kvalitet kan testas med så kallade ”knätest” och ”gnuggtest” (se rapport och informationsblad Andersson et al 2011).