Infektiös bovin rhinotracheit/infektiös pustulär vulvovaginit (IBR/IPV) som epizooti
Andra sjukdomsnamn: IBR/IPV
IBR/IPV är en smittsam och ekonomiskt viktig herpesvirussjukdom hos nötkreatur. Sjukdomen drabbar främst nötkreatur, men vissa andra djurarter kan också infekteras.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Ja
Zoonos :
Nej
Förekomst
Sjukdomen förekommer i hela världen, särskilt i områden med intensiv nötkreatursproduktion. Sverige friförklarades 1998 från IBR/IPV. I de övriga nordiska länderna råder också en gynnsam situation. I Sverige sker årligen en aktiv övervakning i syfte att dokumentera att landet är fritt från IBR/IPV. Det görs genom serologisk testning av tankmjölksprover och serumprover tagna i samband med slakt. Tjurar som används i avel testas också, liksom mottagliga djur som exporteras eller importeras.
Symtom
Symtombilden varierar. I vissa fall ses feber, matvägran, nos- och ögonflöde samt rodnad och sårbildning i nosslemhinnan, ibland också hosta. I en del fall ses främst kastningar i sen dräktighet. Andra fall visar sig som feber, svullen vulva och små blås- eller knutlika förändringar i vaginalslemhinnan. Likartade förändringar kan då ses på penis och förhud hos tjurar. Ytterligare en form visar sig endast som inflammation i ögonslemhinnan. Infektionen kan också förlöpa helt utan symtom. Inkubationstiden är 3 – 21 dagar, men viruset kan också ge upphov till en latent infektion som reaktiveras i samband med stress eller immunnedsättning.
Smittämne
IBR/ IPV orsakas av bovint herpesvirus typ 1.
Smittvägar
Smittspridning sker främst via direktkontakt mellan djur. Upphostningar och nossekret från djur med luftvägssymtom liksom sperma och vaginalsekret från djur med symtom från könsvägarna innehåller smittämne. Virus kan kvarstanna latent hos naturligt infekterade djur under djurets återstående livstid. En reaktivering kan inträffa om djuret stressas eller behandlas med stora doser kortison. Ett infekterat eller seropositivt djur måste alltså betraktas som potentiellt smittförande under djurets hela livstid.
Diagnos
Påvisande av virus görs med odling eller PCR på svabbprov i akutstadiet från exempelvis nosslemhinna, konjunktiva eller vaginalslemhinna, från mjölk eller från vävnadsprov. Serologi kan användas i senare fas av infektionen.
Om man misstänker sjukdomen
IBR/IPV lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Tills dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att sjuka djur skall isoleras så att de inte kan komma i kontakt med andra djur. Djur på bete skall tas in inomhus. Misstänkt smittade djur får inte flyttas från den byggnad där de hålls.
I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.
