Inklusionskroppshepatit (IBH) hos fjäderfä

Förekomst

Sjukdomen IBH beskrevs första gången 1963 från USA, och förekommer idag över hela världen. Framförallt drabbas slaktkycklingar. Sjukdomen har även rapporterats från livkycklingar (blivande värphöns) och föräldradjur till slaktkyckling. Internationellt har antalet sjukdomsutbrott med IBH ökat under de senaste åren. Sjukdomen har diagnosticerats sporadiskt i Sverige sedan 1990-talet men antalet konstaterat drabbade flockar har ökat även i Sverige under de senaste åren. Antalet fall som diagnosticerats genom rutindiagnostiken av SVA redovisas i tabellen nedan. Sannolikt finns ett mörkertal, det vill säga fall som inte diagnosticeras på laboratorium.

Orsak

Många adenovirus hos fåglar klassificeras inom familjen Adenoviridae, i släktet (genus) Aviadenovirus. Hos fjäderfän förekommer flera olika arter som benämns FAdV, art A-E (FAdV=fowl adenovirus), som i sin tur delas upp i tolv olika serotyper, samt ytterligare några arter som infekterar till exempel gäss och kalkoner (klassificering enligt International Committee on Taxonomy of Viruses (ICTV).

Sjukdomen IBH orsakas av arterna FAdV D och E (serotyp 2, 3, 6, 7, 8a, 8b, 9 och 11). Förutom IBH har infektion med adenovirus hos fjäderfän kopplats till muskelmagserosion, hydroperikardsyndromet och nekrotiserande pankreatit.

Adenovirus i andra släkten orsakar andra fjäderfäsjukdomar, till exempel egg drop syndrome (genus atadenovirus) och marble spleen disease hos fasan respektive hemorrhagisk enterit hos kalkon (siadenovirus).

Symtom och sjukdomsförlopp

Sjukdomssymtomen vid IBH är ospecifika. Drabbade kycklingar får ruggig fjäderdräkt, blir inaktiva och intar en hukande kroppsställning. Det typiska förloppet i en drabbad kycklingflock är en plötsligt uppträdande ökad dödlighet som når en topp efter tre till fyra dagar och som därefter snabbt avklingar. Undantagsvis kan dödligheten pågå i ett par veckor.

Dödligheten i en drabbad flock är ofta relativt låg (i storleksordningen några procent av flocken), men 10-30 procent dödlighet finns beskrivet. Infektionen kan kompliceras av samtidig infektion med andra virus, som till exempel infektiöst bursitvirus (IBDV) och då brukar dödligheten i flocken bli högre och sjukdomsförloppet mer utdraget i tid.

Provtagning och diagnostik

×

Ladda ned original

Bild 1: Missfärgad lever med blödningar från kyckling med inklusionskroppshepatit (IBH). Foto: Desirée Jansson/SVA

Diagnosen IBH ställs genom obduktion och mikroskopisk undersökning. Levern hos drabbade djur är ofta blek och svullen och man ser ofta ett stort antal små blödningar i leverns hos kycklingar som dött av sjukdomen (bild 1). Observera att diagnosen inte kan ställas med säkerhet enbart baserat på leverns utseende eftersom andra leversjukdomar kan ge liknande förändringar. Mikroskopiskt ses en generaliserad leverinflammation (hepatit) med vävnadsdestruktion och förekomst av så kallade inklusionskroppar i levercellernas kärnor (bild 2). Blödningar kan också förekomma i skelettmuskulaturen. Sönderfall av vita blodkroppar i lymfoida organ är också ett vanligt fynd hos drabbade kycklingar.

FAdV kan påvisas med PCR-teknik i vävnadsprover och artbestämning görs genom sekvensering. Lämpligt provmaterial är lever och blindtarmstonsiller. FAdV kan även isoleras på cellinjer.

Epidemiologi

FAdV sprids såväl vertikalt (från avelshönan till avkomman via kläckägget) som horisontellt (mellan fåglarna). Horisontell smittöverföring sker framförallt med träck. Indirekt smitta med till exempel kontaminerad utrustning kan också ske. Den relativa betydelsen av vertikal och horisontell smittspridning är inte klarlagd. 

×

Ladda ned original

Bild 2: Mikroskopisk bild av lever från kyckling med inklusionskroppshepatit (IBH). De svarta stjärnorna visar dessa inklusionskroppar. Foto: Desirée Jansson/SVA

FAdV är relativt motståndskraftiga mot kemisk och fysisk påverkan.

Liksom i flera andra länder gjordes i Sverige tidigare en koppling mellan förekomst av IBH och immunsupprimerande virus (CIAV och IBDV), men sedan några år tillbaka betraktas FAdV som ett primärt sjukdomsframkallande virus (det vill säga att det på egen hand kan orsaka sjukdom hos i övrigt fullt friska kycklingar). Den sjukdomsframkallande förmågan varierar mellan olika FAdV-arter, serotyper och isolat.

Korsimmuniteten mellan olika arter och serotyper av FAdV är begränsad.

Åtgärder och rekommendationer

Behandlingsmöjligheter saknas. Kommersiellt tillgängligt vaccin saknas.

Antal utbrott* av IBH i Sverige

* Källa: Fall bekräftade av SVA