Koccidios hos kalv

Förekomst

Koccidier är vanliga i nötkreatursbesättningar i hela världen och så även i Sverige. E. bovis och E. zuernii förekommer framför allt på stall och E. alabamensis framför allt på bete. Arterna är värdspecifika och ingen korsimmunitet föreligger.

Stallkoccidios förekommer hos kalvar som är äldre än tre veckor. Det vanligaste är att kalvar i gruppboxar drabbas, särskilt i åldersblandade grupper med kontinuerlig uppfödning. Vuxna djur kan också vara infekterade, men visar oftast inga symtom.

Beteskoccidios ses vanligen hos förstagångsbetande kalvar inom någon vecka efter betessläpp; särskilt i permanenta betesfållor.

I Gård&Djurhälsans kalvpaket undersöktes 2021 träckprover från 213 kalvar i 80 olika besättningar, för koccidier, varpå åtminstone en Eimeria-art påvisades i cirka 40 procent av proverna.

Symtom

Varierande morbiditet, låg mortalitet. Sjukdomsförloppet är i de flesta fall subkliniskt och milt, men vissa djur drabbas hårdare och kan dö av infektionen. I milda eller subkliniska fall ses främst nedsatt tillväxt, sämre foderutnyttjande och något lösare avföring. Hos värre drabbade djur ses illaluktande, vattnig, slem- och blodblandad diarré. Djuren kan ha feber, under- eller normal temperatur.

Beroende på hur kraftig diarrén är ses varierande grad av slöhet, nedsatt foderlust och uttorkning. Anemi förekommer. Sjukdomens förlopp är beroende av infektionsdosen; ju högre desto värre symtom.

Stallkoccidios är en besvärlig sjukdom som ger kraftig diarré hos kalvar inomhus. Diarrén orsakas av skador på tarmslemhinnan och kan snabbt göra djuren nedsatta, det vill säga trötta, uttorkade och känsligare för andra infektioner. En blodig, riklig diarré, gärna med inslag av fibrin, är karaktäristisk för klinisk koccidios. Kalven blir nedsatt, uttorkad och försämras ofta ytterligare av sekundära bakterieinfektioner. Dödsfall förekommer.

Beteskoccidios orsakar främst vattnig diarré och nedsatt aptit och tillväxt, men dödsfall kan förekomma.

Differentialdiagnoser

Diarré orsakad av andra tarmpatogener, som rotavirus, kryptosporidier och coronavirus.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Koccidier, framför allt arterna E. bovis och E. zuernii (stallkoccidios) samt E. alabamensis (beteskoccidios).

Inkubationstid:

E. alabamensis 6-8 dagar, E. bovis 16-21 dagar, E. zuernii 15-17 dagar.

Infektionsport:

Via munnen.

Spridning i djuret:

Koccidierna infekterar epitelceller i tunntarmen, blindtarmen och grovtarmen.

Smittvägar:

Koccidier förökar sig först asexuellt och därefter sexuellt. Vid den sexuella förökningen produceras så kallade oocystor vilka kommer ut med träcken och utgör själva smittämnet. Smittspridning sker via direktkontakt mellan kalvar eller indirekt genom kontaminering av golv, strö, väggar, fodertråg, redskap och stövlar. Äldre kalvar utgör ofta smittkälla för yngre kalvar.

Kor som bär på infektionen kan få en ökad utsöndring av infektiva oocystor runt kalvning, vilket kan utgöra en smittkälla för nyfödda kalvar. Eimeria alabamensis övervintrar på permanenta beten och infekterade beten (och till viss del hö) är därför den viktigaste smittkällan vid beteskoccidios.

Överlevnad:

Koccidie-oocystorna är extremt tåliga och har lång överlevnadstid i miljön, med bibehållen potential för att smitta nya individer. I en svensk studie såg man att oocystor av E. alabamensis hade lång överlevnadstid i hö som skördats från kraftigt kontaminerade marker.

Provtagning och diagnostik

Träckprov tas rektalt från kalv med akut diarré, och skickas i plastburk/rör för mikroskopi. Det är viktigt att skicka proverna vid en strategiskt korrekt tidpunkt för att kunna påvisa oocystorna i större mängder. I regel uppvisar djuren eventuella symtom innan oocystorna utskiljs i större mängder med träcken. Tidig provtagning av enskilt djur kan därför ge falskt negativt resultat. Eftersom den optimala oocyst-utskiljningen kan vara svår att pricka, är det viktigt att skicka in prov från flera djur. Provet kan tas på en fredag och bör i så fall förvaras i kylskåp över helgen. Observera att provet inte får frysas.

Diagnosen koccidios kan fastslås om a) ett högt antal oocystor detekteras per gram träck (opg) eller b) om lägre antal oocsystor erhålls, men med övervikt/renkultur av patogena arter, kopplat till klinik. Man anser att både E. bovis och E. zuernii finns i de flesta svenska besättningarna, och därför räcker inte enbart påvisandet av dessa arter för att fastställa diagnos. Om man inte påvisar mer än 500–1000 opg kan ändå en kraftig övervikt av en patogen art kopplat till miljöfaktorer ändå utgöra grund för diagnos och behandling. Oocystutskiljningen av E. alabamensis är så hög att man förväntar sig flera tiotals tusen opg (i typiska fall > 800 000 – flera miljoner opg) för att verifiera diagnosen.

Vid utredning av kalvsjukdom hos besättning ansluten till Gård&Djurhälsan används Kalvpaketsremiss till SVA (pdf) och för EJ ansluten besättning används Kalvdiarré-besättningsutredning (pdf). För andra besättningar och vid övriga provtagningsorsaker används allmän SVA-remiss (pdf). När du skickar in prov tänk då på att packa dem rätt så att provmaterialet inte kan läcka ut.

Läs mer om att packa och skicka in prover.

Behandling och profylax

Understödjande och förebyggande enligt diarré hos småkalvar.

Antikoccidiala läkemedel dämpar koccidiernas fortplantning i djuren och verkar förebyggande. Det kan vara av nytta för att minska smittrycket, både som akut behandling och metafylax, samtidigt som andra åtgärder vidtas för att minska smittrycket. Läs mer om koccidiosbehandling i Information från Läkemedelsverket (pdf). Djur som drabbas av beteskoccidios bör omedelbart flyttas till ett annat bete eller stallas in.

Man motverkar stallkoccidios genom att:

• Ha goda råmjölksrutiner och god hygien vid råmjölks- och mjölkutfodring.
• Hålla kalvkon och kalvningsboxen ren och rengöra efter varje kalvning.
• Inte blanda åldrar på kalvarna utan alltid hålla ihop gruppen. Sträva efter små grupper med 4-6 kalvar i varje.
• Se till att kalvboxarna är rena och torra. Undvika att spola med vatten i kalvstallet. Ströa rikligt varje dag, helst med halm.
• Rengöra boxarna ordentligt mellan omgångarna, mekaniskt och med hetvatten (minst 60 grader) samt med desinfektionsmedel verksamt mot koccidier och låta inredningen torka riktigt ordentligt (om möjligt i solljus) innan nya omgångar sätts in. Ströa med släckt kalk efter varje omgång.

Koccidios smittar via gödsel. För att undvika gödselkontamination av foder och vatten:

• Ha vattenkar/-koppar och fodertråg utanför boxen.
• Montera fodertråg och krubbor på väggen och inte på golvet.
• Rengör vattenkar/-koppar två gånger per dag.
• Sopa bort foderrester, rengör fodertråg och fyll på nytt foder varje dag.
• Fodra aldrig på marken/golvet.

För beteskoccidios rekommenderas att man växlar mellan beteshagar, erbjuder gott om plats och bete för alla samt sparar de renaste hagarna till de yngsta djuren. Med detta menas hagar som inte betats av yngre nöt på minst två år, eller vuxna djur på minst ett år. Plöjning av betesfållor minskar koccidiebördan. Tänk på att betesfållan måste plöjas ända ut i kanten för att åtgärden ska vara effektiv. Grovfoder som ska ges till nötkreatur bör inte skördas från infekterade vallar. Se film om rengöring och smittskydd hos kalvarna på Gård&Djurhälsans webbplats.

Beställ SVA:s analys

Träckprov parasiter, kvantitativ analys (McMaster)

Beställ SVA:s produkt

Plastburk med skruvlock 70 ml 10-pack