Koccidios hos kameldjur
Andra sjukdomsnamn: Eimeria
Koccidios orsakas av encelliga parasiter (urdjur) av släktet Eimeria som lever i tarmen. Koccidios är en sjukdom som kan ge upphov till diarréutbrott, framför allt hos unga djur. Ett flertal arter har påvisats på kameldjur i Sverige.
Du som djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Koccidier kan orsaka tarmstörningar hos många djur, t ex får, nötkreatur och grisar, men de är helt djurslagsspecifika. Generellt gäller att koccidier framför allt orsakar sjukdom hos unga individer, framför allt crior yngre än åtta månader. Vissa arter av koccidier, Eimeria macusaniensis och E. cameli kan även orsaka sjukdom hos vuxna kameldjur. I en mindre studie på alpackor under svenska förhållanden påvisades koccidier hos 65-100% av alla undersökta alpackor och på 92% av de gårdar som ingick i studien (totalt 13 gårdar). Förekomsten av Emac varierade mellan 2% och 41% beroende på vilken metod som användes.
Överbeläggning, när många djur hålls tätt på liten yta, ökar risken för koccidios och andra parasiter. Koccidier gynnas av fukt och kan finnas i stora mängder i till exempel vattenpölar i rastfållor. Det är ingen uttalad betesparasit utan finns både på stall och utomhus. När djur insjuknar i diarré orsakad av koccidier beror det på att de fått i sig en stor mängd oocystor (smittämnet) från miljön, där smittan lätt byggs på över tid, både ute och inne. Koccidios kan speciellt drabba individer som är låga i rang (t ex nykomna i flocken) och måste äta på de ställen som de djuren andra ratar. Ratorna ligger ofta nära träckhögar och innehåller därför mer parasiter. Koccidios kan även uppstå hos djur som utsätts för stress, t ex transporter, dåligt väder, sjukdom eller näringsbrist.
Kliniska symtom
Dålig tillväxt, avmagring och svaghet. Ibland vattnig diarré (sällan hos vuxna) som kan innehålla blod. Ibland kolik. I svåra fall kan djuret drabbas av inappetens, dehydrering och död.
Differentialdiagnoser
Diarré orsakad av andra tarmpatogener, som rotavirus, kryptosporidier och coronavirus.
Etiologi och patogenes
Koccidierna förstör tarmcellerna. Om tarmskadorna blir allvarliga kan sjukdomen förvärras och även involvera andra organ än tarmen. Detta kan ge upphov till ansamling av vätska i olika delar av kroppen (ödem) och plötslig död.
Infektionsagens
Koccidier är mikroskopiska encelliga parasiter som hör till klassen Coccidia. Flera olika genera hör till denna klass, men oftast avser koccidios en infektion orsakad av olika Eimeria-arter. Hos sydamerikanska kameldjur har sex olika arter beskrivits, medan det hos gamla världens kameldjur finns fem arter beskrivna. I Sverige har följande Eimeria-arter isolerats från kameldjur: Eimeria macusaniensis (Emac), E. cameli, E. bactriani, E. alpacae, E. punoensis, E. lamae och E. dromedari.
Emac är en koccidie hos alpacka och lama som skiljer sig från de andra, mindre koccidierna genom att den även drabbar vuxna och kan orsaka svår sjukdom. Emac har ett tjockt skal vilket gör den extremt motståndskraftig; den kan överleva länge (flera år) på bete.
Eimeria cameli är också en stor, tjockskalig koccidie som infekterar kameler men verkar ej vara lika patogen som Emac.
Inkubationstid/prepatensperiod
Oocystor kommer in via munnen och förs vidare till tunntarmen där de genomgår både en asexuell och en sexuell förökning vilket resulterar i nya oocystor som kommer ut i gödseln.
Efter 2-3 veckor utanför värddjuret har oocystorna sporulerat och blivit infektionsdugliga. Om vädret är varmt och fuktigt kan det gå fortare, medan ingen utveckling sker vid lägre temperatur än 7⁰C.
Prepatensperioden, alltså tiden mellan att djuret infekteras och att det börjar utsöndra oocystor, beräknas vara 15-16 dagar för E. lamae, ungefär 10 dagar för E. punoensis, 16-18 dagar för E. alpacae, 32-43 dagar för Emac och 16-40 dagar för E. cameli.
Infektionsport
Djuret får i sig och sväljer infektionsdugliga (smittsamma) oocystor från marken.
Spridning i djuret
Oocystorna blir sporozoiter i magtarmkanalen, invaderar och förstör tarmepitelceller i tunn- och grovtarm. Oocystor frisätts i faeces.
Smittvägar
Fekal-oral
Provtagning och diagnostik
Skicka in träckprov! Koccidier påvisas och oocystorna kan identifieras på ett parasitologiskt laboratorium.
Diagnos kan också ställas vid obduktion.
Behandling och profylax
Behandling med läkemedel kan vara aktuellt, detta kan minska smittrycket. Kliniskt sjuka djur kan behöva vätsketerapi.
Förebygg nya fall genom att hålla platser där kameldjuren äter torra och genom att mocka bort gödsel kontinuerligt för att få bort koccidier och andra parasiter. Undvik överbeläggning och blanda inte åldersgrupper. Goda råmjölksrutiner är viktiga för criornas immunförsvar.
Se upp om du köper - eller lånar - kameldjur (särskilt importer) så att du inte får med nya parasiter på köpet. Det kan vara frågan om parasiter som är resistenta mot avmaskningsmedel. Ställ nyinköpta kameldjur i gårdskarantän, ta träckprov, behandla efter provresultatet och ta ett uppföljande träckprov efter 2 veckor för att kolla effekten av behandlingen.