Ledinfektioner hos diande grisar
Rörelsestörningar orsakade av ledinfektioner är vanligt förekommande hos diande grisar. Idag behandlas ungefär var tionde gris i Sverige med antibiotika för hälta under smågrisperioden, varav 75 procent under de tre första levnadsveckorna.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Smittämne och smittvägar
Smågrisarna kan infekteras med olika mikroorganismer vid eller strax efter födseln, som till exempel streptokocker, stafylokocker och Escherichia coli. Streptococcus dysgalaciae subsp. equisimilis är den vanligaste förekommande bakterien som isoleras från septiska artriter i Sverige. Staphylococcus hyicus är också vanligt förekommande.
Viktiga infektionsportar är sår i hud och klövar. En viktig infektionsport är de skavsår som ofta uppstår på carpus hos diande spädgrisar.
Klinisk bild
Kliniskt ses oftast feber och hälta med varma, svullna och smärtande leder i extremiteterna. Även nedsatt allmäntillstånd och raggig hårrem förekommer. Alla leder i kroppen kan affekteras och många gånger är flera leder drabbade.
Provtagning och diagnostik
Diagnos ställs med ledning av kliniska symtom. Fastställande av etiologisk diagnos görs bäst genom obduktion med bakteriologisk undersökning och resistensbestämning.
Behandling och förebyggande åtgärder
För ett gott resultat bör behandling med antibiotika sättas in i ett så tidigt skede som möjligt. Streptococcus dysgalaciae subsp. equisimilis är penicillinkänslig och ingen resistensproblematik har rapporterats i Sverige. Det bör dock beaktas att hälften Staphylococcus hyicus-isolaten är penicillinasbildare.
För att förebygga ledinfektioner är goda skötselrutiner och bra golvkvalitet viktigt. Ett sätt att minska skavsår kan vara att öka strömängden betydligt under de första levnadsdagarna till smågrisarna. Kastreringar, intramuskulära injektioner och andra ingrepp ska ske med god hygien.
