Ledinfektioner hos grisar efter avvänjning
Ledinfektioner registreras hos en till två procent av de svenska grisarna vid slakt. Andelen grisar som drabbas av ledinfektion under uppfödningen är dock något högre och varierar mellan besättningar.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Smittämne och smittvägar
Sårskador och allmäninfektioner kan leda till ledinfektioner. De vanligaste bakterierna som isoleras från drabbade grisar efter avvänjning är streptokocker, stafylokocker men även Erysipelothrix rhusiopathiae, Glaesserella parasuis, Mesomycoplasma hyorhinis (tidigare kallad Mycoplasma hyorhinis) och Mesomycoplasma hyosynoviae (tidigare kallad Mycoplasma hyosynoviae) kan orsaka ledinfektioner. Mesomycoplasma hyosynoviae drabbar dock företrädesvis grisar under slaktgrisperioden. Infektioner med Erysipelothrix rhusiopathiae (se rödsjuka) kan i besättningar med utomhusproduktion leda till omfattande problem med ledinfektioner.
Klinisk bild
Kliniskt ses oftast hälta samt varma, svullna och smärtande leder i extremiteterna. Vid akuta ledinfektioner kan även feber, slöhet och raggig hårrem förekomma. Alla leder i kroppen kan dock affekteras och många gånger är flera leder drabbade.
Provtagning och diagnostik
Diagnos ställs med ledning av kliniska symtom. Fastställande av etiologisk diagnos görs bäst genom obduktion med bakteriologisk undersökning och resistensbestämning.
Behandling och förebyggande åtgärder
Positiv terapieffekt av ledinfektioner hos grisar kräver en snabbt insatt behandling med antibiotika för att grisen ska återhämta sig fullständigt.
För att förebygga ledinfektioner ska boxarna vara torra och golvytorna halkfria. Det är också viktigt att undvika onödiga omflyttningar, omgrupperingar och andra faktorer som kan leda till sårskador hos grisarna. Vid framför allt utegrisproduktion kan det vara motiverat att vaccinera unga grisar för att motverka utbrott av akut rödsjuka och artriter.