Leptospiros hos nötkreatur

Förekomst

Klinisk leptospiros har aldrig rapporterats hos svenska nötkreatur men förekommer över hela världen, främst i tropiska och subtropiska områden. I tempererade områden är sjukdomen säsongsbetonad och ofta kopplad till fuktig väderlek.

Hos nötkreatur kan leptospiros orsakas av flera arter av leptospira men Hardjo anses vara den serovar (sv) som orsakar flest sjukdomsfall. Nötkreatur anses också vara reservoar för denna serovar vilket innebär att infektionen i de länder/besättningar där leptospiros förekommer ofta har ett kroniskt och lindrigt förlopp. I besättningar som är fria från infektionen kan dock introduktion av smittämnet leda till allvarliga konsekvenser för djurhälsan och produktionen. I Sverige har förekomst av Leptospira sv Hardjo hos nötkreatur övervakats aktivt sedan 1994 och antikroppar har hittills aldrig påvisats. Däremot har antikroppar mot Leptospira sv Sejroe (en serovar som finns hos gnagare och som förekommer i Sverige) påvisats i enstaka prover.

Symtom

Infektion med leptospira kan vara akut eller kronisk med varierande (asymtomatisk, lindrig eller allvarlig) symtombild. Symtombilden kan också variera mellan olika leptospiraarter. Sjukdom hos vuxna djur kan passera förbi obemärkt eftersom de tidiga kliniska tecknen feber och depression ofta är övergående och lindriga. Infekterade besättningar kan ha problem med aborter, försämrad fruktsamhet (till exempel omlöpning) och minskad mjölkproduktion. Allvarlig sjukdom och ökad dödlighet kan ibland ses hos kalvar. Besättningar kan också vara infekterade utan tydliga kliniska symtom hos djuren.

Hos lakterande djur ses en plötslig minskning i mjölkmängd två till sju dagar efter infektion. Juvret blir mjukt och fladdrigt med kolostrumliknande sekret med högt celltal eller blodfärgad mjölk i alla fjärdedelar. Rutinmässig odling av mjölkprov är oftast negativa. Mjölkproduktionen återkommer ofta efter fem till sex dagar men kor som blivit sjuka i sen laktation kan gå i sin helt. Övriga symtom kan vara lindriga och missas helt men vissa kor blir hängiga med feber och minskad aptit. Abort kan ske tre till tolv veckor efter infektion men de flesta aborterna sker under sista trimestern. Aborterna kan ske under hela året men är vanligare under sensommaren. Infektion kan också leda till för tidig födsel eller svagfödda kalvar. 

Differentialdiagnoser

Andra störningar eller sjukdomar som orsakar markant minskning av mjölkproduktionen (till exempel plötslig ändring av utfodringen, mul- och klövsjuka, infektion med BRSV eller anaplasma) och/eller aborter (till exempel infektion med svamp, salmonella eller brucella). Aborterade foster och fosterhinnor kan undersökas med PCR.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Leptospira-bakterier är gramnegativa, aeroba, spiroketer som är sytrådstunna och spiralformade. Det finns flera hundra serovarer av Leptospira men Hardjo är den serovar som främst anses vara patogen för nötkreatur.

Överlevnad:

Bakterierna är känsliga för uttorkning, solljus, pH<5,8, temperaturer över 50ºC och de flesta desinfektionsmedel. Under rätt förhållanden kan bakterierna överleva i omgivningen upp till fyra månader.

Infektionsport:

Slemhinnor, hudskador.

Inkubationstid:

2 till 20 dagar.

Spridning i djuret: 

Bakterierna invaderar kroppen efter att ha penetrerat slemhinnor eller skadad hud. De cirkulerar i blodet och replikeras i flera olika vävnader som till exempel lever, njure, könsorgan och CNS under sju till tio dagar. Under bakteriemin och vävnadskoloniseringen ses kliniska symtom på akut leptospiros. Efter infektion återfinns Leptospira Hardjo främst i reproduktionsorgan och njurar.

Smittvägar:

Överförs direkt mellan djur eller indirekt via omgivningen (till exempel förorenat vatten och bete) främst genom infekterad urin men också genom fostervätska och fosterhinnor vid abort samt vid betäckning (kan finnas i sperma hos infekterade djur). Spridning oftast under betessäsongen. Utsöndring av bakterierna i urinen kan ske intermittent eller kontinuerligt under varierande tid (ibland hela livet). Viktiga riskfaktorer under endemiska förhållanden är besättningar som köper in djur, delar tjur med andra besättningar, har sambete med får (kan vara bärare utan att bli sjuka) eller har sambete med gemensamma vattenvägar. Spridning anses ske snabbare under fuktiga förhållanden. Leptospira Hardjo har inte identifierats hos vilda djur i Storbritannien utan nötkreatur anses som den viktigaste reservoaren även om man även hittat Leptospira Hardjo i urin från får.

Provtagning och diagnostik

Övervakning sker främst genom undersökning av antikroppar i serum eller tankmjölk. Vid akut infektion kan parade serumprov tagna med tre till fyra veckors mellanrum undersökas. Vid akut infektion kan även odling av urin vara aktuellt men bakterierna är svåra att odla och odlingen tar lång tid.

Behandling och profylax

Klinisk leptospiros har inte diagnosticerats hos nötkreatur i Sverige vilket innebär att svenska djur har mycket låg immunitet mot infektionen. Den aktiva övervakningen fokuseras på identifiering av antikroppar mot Leptospira sv Hardjo i serumprov och tankmjölksprov slumpmässigt utvalda från övervakningsprogram för BVD och EBL. Vid import av djur gäller speciella krav beroende på land.

I länder där leptospiros orsakar sjukdomsproblem behandlas infekterade djur med antibiotika. För att kontrollera sjukdomen rekommenderas i dessa fall även skötselåtgärder (se riskfaktorer) och vaccination.

Den aktiva övervakningen fokuseras på identifiering av antikroppar mot Leptospira sv Hardjo i serumprov och tankmjölksprov slumpmässigt utvalda från övervakningsprogram för BVD och EBL. Sedan 2023 ingår leptospira i abortpaketet som bekostas av obduktionsanslaget.

Beställ SVA:s analys

Leptospira (PCR)

Leptospira serologi, paket (MAT), nötkreatur