Livmoderinflammation hos kameldjur

Förekomst

Livmoderinflammation är ett tillstånd som vanligen orsakas av en infektion i livmodern. Inflammationen kan vara akut eller kronisk och graderas beroende på hur omfattande den är. Endometrit, en inflammation i livmoderns slemhinna, tros vara en av de vanligaste reproduktionsstörningarna hos kameldjur och den vanligaste orsaken till infertilitet. Det saknas kunskap om hur vanligt det är med endometrit hos kameldjur i Sverige. Akut livmoderinflammation, metrit (en mer djupgående inflammation i livmoderns slemhinna och muskellager), kan ofta uppstå inom de närmaste dagarna efter förlossning.

Symtom

Vid akut metrit får kameldjur ofta symtom i form av nedsatt allmäntillstånd, feber, inappetens och illaluktande rödbruna flytningar.

Vid kronisk endometrit syns vanligen inga symtom utöver att djuret inte blir dräktigt drabbas av tidig embryodöd/förlorar dräktigheten. Klibbiga, variga flytningar kan ses på svans och vulva. Vid pyometra (endometrit grad 3) har var ansamlats i livmodern men allmäntillståndet är vanligtvis opåverkat.

Differentialdiagnoser

Andra orsaker till infertilitet kan vara missbildningar i reproduktionsorganen eller livmoderfibros.

Etiologi och patogenes

En av de största riskfaktorerna för livmoderinflammation är upprepade betäckningar. När kameldjur parar sig penetrerar penis även livmoderhalsen (cervix) och kommer därmed direkt in i livmodern. Betäckningen pågår under lång tid (ca 10–30 min) och orsakar även mycket friktion på livmoderslemhinnan. Upprepade betäckningar skadar därför endometriet och ökar risken för infektioner. Upprepade betäckningar kan ske om man låter honorna betäckas i fel fas av follikelutvecklingen så att befruktning ej är möjlig. Hondjuren kan vara mottagliga för parning trots att de befinner sig i ”fel” fas. Andra predisponerande faktorer är komplikationer efter förlossning och dålig hygien vid förlossningshjälp eller gynekologisk undersökning.

Smittämnen som isolerats från fall av endometrit på kameldjur är vanligtvis bakterier som finns antingen i djurets miljö eller på djuret själv, som Escherichia coli, Streptococcus zooepidemicus, β-hemolyserande streptokocker, enterokocker, koagulasnegativa stafylokocker (KNS)/non-Aureus staphylococci (NAS), Proteus spp., Enterobacter aerogenes, Klebsiella pneumoniae och Trueperella pyogenes. Från stora kameler (Old World Camels) som utretts för ofruktsamhet har man isolerat Pseudomonas aeruginosa, Campylobacter fetus, och Tritrichomonas fetus vilka kopplats till venerisk smittöverföring.

I fall av pyometra som uppkommit som en följd av förlossningskomplikationer är cervix vanligtvis öppen. Pyometra med en sluten cervix är ofta förknippat med sammanväxningar i livmodern eller utvecklingsrubbningar i reproduktionsorganen. Iatrogen pyometra kan uppkomma vid utdragna progesteronbehandlingar.

Till skillnad mot andra djurslag finns det för kameldjur begränsad kunskap om patogenesen vid endometrit.

Provtagning och diagnostik

Noggrann anamnestagning gällande betäckningshistorik och eventuella fruktsamhetsproblem, aborter eller komplikationer efter förlossning. Undersökning av reproduktionsorganen genom palpation, ultraljud och vaginoskopi.

Prov från livmodern för cytologi eller bakteriell odling kan övervägas för stora kameler men bör endast göras då cervix är öppen. För de små kameldjuren föreligger en stor komplikationsrisk vid provtagning från livmodern och detta bör därför endast göras i undantagsfall och vara väl motiverat.

Behandling och profylax

Behandlingen beror på graden av endometrit. Det finns inga kliniskt utvärderade behandlingsprotokoll för kameldjur. God omvårdnad och behandling med prostaglandin kan vara ett första steg. Antibiotika utifrån agens och resistensbestämning kan vara aktuellt. Sköljning av livmodern bör helst undvikas helt på grund av komplikationsrisken där man framför allt kan orsaka skador på cervix.

Undvik upprepade betäckningar, se till att hondjuren betäcks endast när de är mottagliga och har en mogen follikel. Efter behandling mot livmoderinflammation bör hondjuret vila från betäckning två veckor.

För att förebygga problem med livmoderinflammation bör man ha goda hygienrutiner vid betäckning och förlossning. Se till att fölning/kalvning kan ske på en ren plats. Håll god hygien vid förlossningshjälp, detta skall bara utföras av en erfaren person. Tidig behandling av eventuella komplikationer under post partum-perioden, som kvarbliven efterbörd eller infektioner, minskar risken för irreversibla skador på livmodern.