Löss hos nötkreatur
Löss är mycket vanligt i svenska besättningar över hela landet. Det finns två typer av löss, de blodsugande och de pälsätande. Båda lusarterna ger klåda och den blodsugande lusen kan även orsaka blodbrist, främst hos kalvar.
Du som djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Löss är mycket vanligt i svenska besättningar över hela landet. Lössen trivs bra där det är fuktigt och varmt och vid hög beläggning. Löss är vanligare på stall än på bete. Löss är artspecifika och kan inte smitta till andra djurslag.
Klinisk bild
Det finns två typer av löss, de blodsugande och de pälsätande. De blodsugande är lite större och mörka medan de pälsätande är lite mindre och ljusa. Blodsugande löss ses ofta runt huvudet och nacken samt längs ryggen. Den pälsätande lusen livnär sig på hudavfall och hår. Detta resulterar i fläckvis håravfall och försämrad hudkvalitet. Båda lusarterna ger klåda och den blodsugande lusen kan även orsaka blodbrist. Klådan ger oro som kan leda till försämrad tillväxt och nedsatt mjölkproduktion.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
Linognathus och Haematopinus är blodsugande, Bovicola (före detta Damalinia) är pälsätande.
Livscykel:
Lössen fäster sina ägg, gnetter, på hårstråna. Dessa kläcks efter 1-2 veckor. Första stadiet är en larv som blir en könsmogen lus efter 3 veckor.
Smittvägar:
Direkt via andra djur, indirekt via till exempel ryktdon.
Överlevnad:
Lössen lever hela sitt liv på värddjuret och kan endast överleva i stallmiljön en kortare tid.
Diagnostik
Klinisk bild. Lössen kan ses med blotta ögat men kan vara svåra att hitta i pälsen. Särskilt de blodsugande som är 2-5 mm långa, bruna och platta. De pälsätande är mindre och ljusare och kan lätt förväxlas med mjäll.
Behandling och profylax
Löss kan behandlas med receptbelagda läkemedel mot ektoparasiter.
Lössen trivs bra där det är fuktigt och varmt. Bäst förbyggs de genom ett bra stallklimat med optimal luftfuktighet och låg temperatur samt att djuren hålls klippta. Djurtätheten ska inte vara för hög. Regelbunden ryktning kan också verka förebyggande.
