Luftvägsinfektion (snuva/förkylning) hos fjäderfä

Förekomst i Sverige

Baserat på telefonsamtal, e-post-frågor och inkommande obduktionsmaterial till SVA kan man dra slutsatsen att luftvägsinfektion (i dagligt tal snuva) förmodligen är ett av de vanligaste sjukdomsproblemen i fjaderfäflockar i Sverige. Ofta är symtomen lindriga och fåglarna tillfrisknar spontant inom några veckor, men ibland ses mer allvarliga symtom som till exempel andnöd och dödsfall.

Sjukdomssymtom

Oavsett vilket eller vilka smittämnen som orsakat luftvägsinfektionen ger de liknande symtom. Ett eller flera symtom kan ofta ses i flocken samtidigt, men inte nödvändigtvis hos samma individer. Symtomen kan variera från milda till allvarliga.

• näs- och/eller ögonflöde
• hosta
• rosslande eller pipande andningsljud
• andningssvårigheter (kippar efter luft, sträcker på halsen, skakar på huvudet)
• slem eller blod runt näbben, i fjäderdräkten och/eller på inredningen
• svullna bihålor (svullnad under ögat)
• svullet huvud
• nedsatt allmäntillstånd (sitter stilla, uppburrad fjäderdräkt, slöhet, nedsatt eller upphörd aptit)
• ibland sänkt äggproduktion och/eller missformade äggskal
• avmagring
• nedsatt tillväxt
• dödsfall.

Orsaker till snuva

En rad olika smittämnen kan orsaka luftvägsinfektion hos tamhöns och andra fjäderfän, bakterier (inklusive mykoplasmer), virus, svampar och parasiter.

De viktigaste smittämnena/sjukdomarna som kan orsaka luftvägsinfektion hos tamhöns är (utan inbördes ordning):

• Mycoplasmoides (fd Mycoplasma) gallisepticum (kronisk respiratorisk sjukdom, CRD)
• Mycoplasmopsis (fd Mycoplasma) synoviae
• Ornithobacterium rhinotracheale (ORT) (ORT)
• Avibacterium paragallinarum (Infektiös coryza)
• Infektiös laryngotrakeitvirus (ILTV)
• Paramyxovirus (PMV-1 med flera)
• Aviär influensa
• Coronavirus (infektiös bronkit, IBV)
• Aspergillus spp. (aspergillos)
• Syngamus trachea (gapmask)

Vid luftvägsinfektion kan ett enskilt eller flera olika smittämnen tillsammans orsaka sjukdomssymtom. Kombinationer av flera smittämnen ger som regel svårare sjukdom än ett smittämne i taget. Infektion med virus eller mykoplasmer leder lätt till en följdinfektion med bakterier som till exempel E. coli.

Bidragande faktorer

Fåglar liksom däggdjur har ett naturligt skydd mot luftvägsinfektioner. Flimmerhår i luftvägarna transporterar upp slem, främmande partiklar och smittämnen så att de inte når slemhinnorna i lungorna och luftsäckarna. Dessutom finns bakteriedödande ämnen naturligt i slemmet och i slemhinnan, och vita blodkroppar bekämpar de smittämnen som ändå lyckas nå slemhinnorna i luftvägarna. För att ett smittämne ska få fäste och orsaka sjukdom krävs därför ofta (men inte alltid) en eller flera bidragande faktorer.

Felaktig temperatur banar lätt väg för luftvägsinfektioner, särskilt om unga fåglar utsätts för kyla. Kycklingar behöver ofta tillskottsvärme under den första tiden efter kläckningen, till exempel under en värmelampa. Temperaturen kan sedan sänkas successivt.

Otillräcklig ventilation leder till hög luftfuktighet, ansamling av damm och hög ammoniakkoncentration i luften i hönshuset. Eftersom fåglar har luftsäckar är de särskilt känsliga för dålig luftkvalitet. Fukt förlänger smittämnenas överlevnad. Damm består av små fjäder-, hud-, foder- och träckpartiklar som kan irriterar luftvägarna och bära med sig smittämnen. Ammoniak förlamar dessutom flimmerhåren och försvagar på så sätt fågelns motståndskraft mot smittämnen.

Näringsbrist, till exempel avseende vitamin C, K, och E, zink och selen kan leda till försämrat immunförsvar och ökad känslighet för infektioner.

Vissa smittämnen kan försämra fåglarnas immunförsvar. De viktigaste smittämnena med denna effekt hos tamhöns är det virus som orsakar Mareks sjukdom (MDV), infektiöst bursitvirus (IBDV) och infektiöst kycklinganemivirus (CIAV). Dessa tre virus angriper celler som deltar i immunförsvaret (vita blodkroppar). Även vissa mykotoxiner (svampgifter) kan ha liknande effekt. Vissa smittämnen stör dessutom funktionen hos flimmerhåren.

Vaccination: Om man vaccinerar fåglar på ett felaktigt sätt med levande vaccin, till exempel mot ILT, eller om fåglarna är sjuka vid vaccinationen, kan vaccinationen bidra till ökad sjuklighet.

Hur smittas hönsen?

Smittämnen som orsakar luftvägsinfektion kan spridas på många olika sätt; till exempel direkt mellan djuren med droppsmitta eller sekret, via gödseln, via redskap och/eller skor och kläder) eller till och med från hönan till hennes kycklingar via äggen (vertikal smitta). Enstaka smittämnen, till exempel IB-virus kan spridas med vinden mellan närliggande besättningar. Många luftvägssmittor sprids med handel med levande djur och kläckägg. Smitta från vilda fåglar kan också förekomma.

I hobbyhönsflockar finns det flera faktorer som antagligen bidrar till att luftvägsinfektioner är vanliga som till exempel:

• inköp eller försäljning av levande djur med okänd smittstatus
• friska höns kan fungera som smittbärare och smittspridare av vissa smittämnen som kan orsaka luftvägsinfektion (detta gäller till exempel mykoplasmer och ILT-virus)
• fåglar i olika åldrar blandas med varandra.

När bör man ta kontakt med veterinär?

Kontakta veterinär om djuren utvecklar allvarliga symtom som akut andnöd, om flera dödsfall inträffar eller om symtomen inte går över inom några veckor.

Hur ställs diagnosen?

En utredning av ett akut utbrott startar i regel med obduktion av en eller flera fåglar. Beroende på fynden vid obduktionen tas prover för fortsatt diagnostik. Undersökningen inriktas ofta på de vanligaste orsakerna, som till exempel ILT och mykoplasmos.
Om fåglarna har haft symtom under minst ett par veckor kan man istället ta blodprov för att bekräfta/utesluta vissa av sjukdomarna, till exempel ILT, Mycoplasmoides (fd Mycoplasma) gallisepticum och IB. Det finns även en så kallad PCR-analys där man kan söka efter flera smittämen samtidigt (se Luftvägspaket fjäderfä). Kontakta veterinär för hjälp med provtagning.

Behandling

• Virusorsakade luftvägsinfektioner kan inte behandlas med läkemedel.
• Vid bakterieorsakade luftvägsinfektioner eller vid följdinfektioner med bakterier bör bakterien isoleras och resistensundersökning bör utföras före behandling så att man kan välja rätt läkemedel.
• Antibiotikabehandling eliminerar inte alltid smittämnet från flocken även om djuren tillfrisknar. Detta kan leda till återfall och till att friska smittbärare kan sprida smittan vidare.
• Kontakta en veterinär i närheten av där du bor för bedömning av behandlingsbehov.