Mykobakterios hos fisk
Infektioner med mykobakterier, så kallad mykobakterios, kan drabba alla sorters fiskar, både salt- och sötvattenlevande i varma tropiska vatten såväl som i kalla vattenområden. Mykobakterios kan också påvisas hos akvariefiskar. Drabbade fiskar uppvisar ofta hudsår, avmagring och granulombildningar, som ofta kan observeras som vitfärgade områden, i inre organ.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Ja
Förekomst
Bakterier av släktet Mycobacterium är vanligt förekommande i jord och vatten. Ett flertal olika arter kan infektera fisk, men det är framförallt Mycobacterium marinum, M. fortuitum och M. chelonae som orsakar sjukdom.
Symtom
Fiskar med mykobakterios uppvisar oftast hudsår, avmagring och granulombildningar i inre organ. Hos akvariefisk med mykobakterios kan man också observera fjällresning, svullen buk och utstående ögon (exoftalmus).
Etiologi och patogenes
Infektionsagens
Ett flertal arter av Mycobacterium spp kan isoleras från fisk eller vatten. Mycobacterium marinum, M. fortuitum och M. chelonae är de vanligaste arterna som orsakar sjukdom på laxfiskar och akvariefiskar. Dessa arter har också beskrivits vara zoonotiska, det vill säga kan orsaka sjukdom hos människa, vanligen i form av hudinfektioner.
Infektionsport
Via fiskens hud, gälar och mag-tarmkanal.
Spridning i djuret
I huden, gälarna och kroppens inre organ.
Smittvägar
Via smittat foder och vatten, samt kontaktsmitta mellan fiskar.
Överlevnad
Hos fiskar med kronisk infektion kan mykobakterierna överleva månader och år. Mykobakterier kan också överleva lång tid i en fuktig omgivning.
Provtagning och diagnostik
Genom mikroskopisk undersökning kan man observera syrafasta stavbakterier i inre organ med granulombildningar, efter Ziehl-Neelsenfärgning av histologiska preparat eller utstryk. Detta säkerställer dock inte vilken art av mykobakterie det rör sig om.
Mykobakterier är vanligen långsamväxande och krävande vad gäller odlingsmedium. Ett odlingsmedium som används är till exempel Löwenstein-Jensen-agar.
Med genetiska metoder kan man påvisa mykobakteriens arvsmassa och genomföra en artbestämning. För detta använder SVA en s.k. amplikon-sekvensering, denna analys utförs efter förfrågan. Detta kan göras direkt på prov från förändrad vävnad, miljön (biofilm) eller efter framodling av mykobakterierna.
Behandling och profylax
I dagsläget finns det ingen verksam behandling mot mykobakterios. I förebyggande syfte är alltid god fiskhållning och hygien de viktigaste faktorerna.
Tänk på zoonosrisken! Munhävertera aldrig akvarievatten. Stick inte ner händerna i akvariet om du har småsår eller sprickor i huden – det kan bli en inkörsport för mykobakterier. Hanterar du akvariefisk och får svårläkta hudinflammationer på hudytor som exponeras för akvarievattnet – sök läkarvård.
SVA erbjuder
Histopatologisk undersökning, max 3 organ per fisk, mikroskopi