Mykoplasma hos alpacka och lama
Mycoplasma haemolamae är en bakterie som infekterar röda blodkroppar hos alpacka och lama. Den har ej påvisats i Sverige.
Du som djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
M. haemolamae påvisades första gången 1988 i Nordamerika och har sedan dess påvisats i bland annat Sydamerika, Europa och Australien. Troligtvis finns den i de flesta länder där sydamerikanska kameldjur hålls. M. haemolamae har även påvisats på dromedarer. Prevalensen kan variera mellan 10 och 30 procent. Om en infekterad alpacka/lama påvisas är det troligt att hela flocken är smittad. Alpackor/lamor i alla åldrar kan drabbas, inklusive nyfödda. I Sverige har M. haemolamae inte påvisats.
Symtom
M. haemolamae ger ofta symtomlösa infektioner. Den kan ge upphov till feber, anemi, påverkat allmäntillstånd, dålig tillväxt/avmagring. Dödsfall förekommer. Symtom syns främst på djur som har nedsatt immunförsvar, är stressade eller lider av andra infektioner samtidigt, exempelvis hög parasitbörda.
Differentialdiagnoser
Andra orsaker till anemi, som infektion med Haemonchus contortus. Andra orsaker till avmagring/dålig tillväxt, som tarmparasiter.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
M. haemolamae är en gramnegativ bakterie som saknar cellvägg. Den är nära släkt med Anaplasma spp. M. haemolamae räknas nu som en rickettsie men klassificerades tidigare som en protozo (Eperythrozoon spp).
Infektionsport:
M. haemolamae fäster vid röda blodkroppar.
Smittvägar:
Smittvägen är inte känd. Blodsugande insekter kan spela en roll. Smitta från mor till unge förekommer troligen.
Överlevnad:
M. haemolamae har sannolikt dålig överlevnad utanför alpackan/laman.
Provtagning och diagnostik
EDTA-blod för PCR.
Blodutstryk på färskt blod då bakterierna blir svårare att upptäcka i utstryk från blod som förvarats en tid
Obduktion.
Behandling och profylax
Alpackor/lamor med bra immunförsvar kan hålla infektionen i schack trots att M. haemolamae finns kvar i kroppen. Eftersom mykoplasmer saknar cellvägg är de inte penicillinkänsliga. Behandling med annan antibiotika har ofta dålig effekt, och många djur förblir bärare av infektionen. Oxytetracyklin trycker ner infektionen men eliminerar den inte. De förebyggande åtgärderna är viktigast: Undvik inköp av djur som kan vara smittade.