Oral nekrobacillos hos nötkreatur
Andra sjukdomsnamn: Nekrotiserande stomatit, Kalvdifteroid
Oral nekrobacillos som orsakas av bakterien Fusobacterium necrophorum, är inte så vanlig i Sverige idag, men vissa besättningar kan få stora problem. Sjukdomen ger främst symtom hos unga djur som kan får nekroser i munnen, feber, foderleda och ibland hosta.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Oral nekrobacillos är sannolikt inte så vanlig i Sverige, men det finns rapporter om besättningar som kan ha stora problem. Det är främst unga djur som drabbas, men sjukdomen kan även ses hos vuxna nötkreatur.
Sjukdomen finns i två varianter, nekrotiserande stomatit som ses hos två till tre veckor gamla kalvar och kalvdifteroid som ses hos två till fyra månader gamla kalvar. Under 2014 rapporterades 35 fall av nekrobacillos i Sverige och dessa återfanns i färre än 1 procent av mjölkbesättningarna i kokontrollen.
Infektionen sågs hos djur från en veckas till knappt tre års ålder. Cirka 40 procent av de rapporterade fallen sågs hos djur under en månads ålder, en fjärdedel av fallen hos djur mellan en och fyra månader och resterande över fyra månaders ålder.
Symtom
Nekrotiserande stomatit ger lesioner i form av torra nekroser i den främre delen av munnen och på insidan av kinderna. Det första tecknet på sjukdom kan vara svullna kinder. Tungan kan också vara affekterad och ibland hänga utanför munnen på grund av smärta. Ofta luktar munhålan illa. Nedsatt allmäntillstånd, feber och anorexi ses också.
Kalvdifteroid ger lesioner längre bak i svalget. Symtomen är salivering, sväljningssvårigheter, näsflöde, smärtsam hosta, smärta över larynx, hög feber, lukt från munnen, inspiratorisk dyspné, nedsatt allmäntillstånd samt inappetens.
Bakterier kan också spridas till olika delar av kroppen och ge symtom som pneumoni och septikemi.
Differentialdiagnoser
För nekrotiserande stomatit: Tandömsning, corp al, förgiftning, aktinos.
För kalvdifteroid: Corp al, traumatisk laryngit, tumörer, aktinos.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
Fusobacterium necrophorum.
Inkubationstid:
-
Infektionsport:
Skador i munslemhinnan. Till exempel på grund av stickigt foder, men även vid tandömsning.
Spridning i djuret:
Lokalt i underliggande vävnad.
Smittvägar:
Smittbärande djur. Miljö, som dåligt diskade mjölkningshinkar.
Provtagning och diagnostik
Den kliniska bilden föranleder misstanke, och en noggrann munhåleundersökning med eventuell bakteriologisk provtagning stärker diagnosen.
Prov för bakteriologisk odling (och resistensundersökning) kan tas, men eftersom F. necrophorum är en anaerob och krävande bakterie kan odling vara svårt och resistensbestämningar har hittills bara gjorts i speciellt riktade studier.
Behandling och profylax
Bakterierna är känsliga för penicillin enligt den resistensövervakning som gjorts på F. necrophorum i Sverige. Understödjande behandling är viktigt. Djur som inte vill eller kan dricka måste få vätska på annat sätt. Smärtpåverkade djur behandlas med NSAID, vilket också gör att svullnaden lägger sig i svalget hos djur med kalvdifteroid. Djuret bör isoleras under behandlingstiden så att inte smittan sprids i besättningen.
Förebyggande åtgärder är ett mjukt och fint hö till kalvarna samt att hålla god hygien i kalvboxar, i mjölk- och vattenhinkar och i fodertråg. Kalvarna ska också ha tillräckligt med utrymme och beläggningen ska inte vara för hög. A-vitaminbrist kan ge dåliga slemhinnor och hungriga kalvar som brölar mycket kan få slemhinneskador på arybrosken. En välbalanserad foderstat med optimalt innehåll av vitaminer och mineraler samt tillräckligt mycket mat är alltså viktigt. Dåligt immunförsvar och andra sjukdomar kan predisponera så goda råmjölksrutiner är också viktigt.