Orf hos får
Andra sjukdomsnamn: Smittsamt muneksem, Munskorv, Contagious pustular dermatitis (CPD), Contagious ecthyma, Contagious pustular stomatitis, Sore mouth, Scabby mouth
Orf orsakas av orfviruset som ger upphov till en akut hudsjukdom i främst ansiktet. Orf är sannolikt ganska vanlig på får i Sverige.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Ja
Förekomst
Orf är vanlig hos får över hela världen och så även i svenska fårbesättningar men prevalensen är inte känd.
Det är framför allt unga lamm eller får som saknar immunitet som drabbas. Om det finns många mottagliga får samtidigt i fårhuset kan det medföra en omfattande smittspridning med kraftigt ökad virusförekomst i miljön. Tysta smittbärare förekommer. Stress ökar risken för att kliniska symtom utvecklas.
Orf förekommer hos flera djurarter: får, get, kameldjur, myskoxe och ren med flera. Även människor kan smittas.
Symtom
Symtomen kan variera. Initialt ses rodnader och vätskefyllda blåsor i huden, särskilt runt mun och näsborrar på unga lamm. Så småningom blir det mer krustor och sårskorpor. Lesioner kan också finnas i munhålan, till exempel på tungan. Smittan kan lätt spridas från lammen till tackornas juver. Sekundärinfektioner och mastit kan uppkomma. Lammen kan få i sig för lite mjölk eftersom det kan vara smärtsamt för dem att dia.
Även till exempel pung- och klövområde kan drabbas.
Orf är en zoonos där smitta till människa (till exempel fårägare, fårklippare, veterinärer, slaktare) kan ge upphov till smärtsamma, enstaka papler, ofta på händerna. Oftast självläker hudskadan inom två månader. Handskar och handtvätt skyddar mot infektion.
Differentialdiagnoser
Blåtunga, mul- och klövsjuka, stafylokockos, fotosensibilitet, dermatofilos
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
Orfvirus (Parapoxvirus).
Infektionsport:
Små sår eller skador i hud.
Spridning i djuret:
Virus förökas i hudceller och ger upphov till lesionerna.
Smittvägar:
Snabb smittspridning via direkt och indirekt kontakt. Sårskorporna hos ett infekterat får innehåller en stor mängd viruspartiklar som kan spridas till omgivningen; ströbädd, foder, foderhäckar med mera. Subkliniskt infekterade får kan i vissa fall också sprida smitta. Lammen kan smitta tackornas juver (både sin egen mors och andra tackors). Sekundära bakteriella sårinfektioner (till exempel stafylokocker) och mastit kan bli följden.
Immunitet:
Hudförändringarna brukar kvarstå cirka fyra veckor. Därefter uppstår viss immunitet. Fåren kan återinfekteras trots genomgången sjukdom, men förändringarna blir då ofta lindrigare.
Överlevnad hos virus:
Månader och till och med flera år i kylig miljö. Vid värme och fukt förkortas virusets livslängd.
Inkubationstid:
2–3 dagar.
Provtagning och diagnostik
Prov för PCR tas med e-svabb från sår eller blåsinnehåll och/eller krustor i provrör.
Behandling och profylax
Livdjur bör inte tillföras besättningen närmare lamningen än fyra till sex månader och inköpta får bör ställas i gårdsisolering under minst fyra veckor tillsammans med några utslagsfår. Detta tillvägagångssätt kan minska risken för utbrott av orf under lamningen.
Vaccinering mot orf rekommenderas inte i Sverige på grund av dålig (kortvarig) effekt och risk för smitta med levande vaccin.
Viruset har lång överlevnadstid. Det är oklart om en smittad besättning kan bli helt fri från virus.
Smörj in såren med uppmjukande, decinficerande salva. Om såren sekundärinfekteras kan antibiotikasalva vara aktuellt. Använd plasthandskar vid sårvård.
NSAID och antibiotika vid mastit.
Om möjligt bör sjuka tackor och lamm isoleras från övriga flocken.
Rengöring/tvättning samt desinfektion av fårhuset kan minska virusmängden.