Orf hos kameldjur
Andra sjukdomsnamn: Smittsamt muneksem, Munskorv, Contagious pustular dermatitis (CPD), Contagious ecthyma, Contagious pustular stomatitis, Sore mouth, Scabby mouth
Orf är en akut hudsjukdom som orsakas av infektion med orfvirus. Den förekommer hos sydamerikanska kameldjur och kameler över hela världen och även i Sverige, men prevalensen är inte känd.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Ja
Förekomst
Orf förekommer i svenska alpackabesättningar. Orf kan drabba kameldjur i alla åldrar, men det är framför allt de unga som saknar immunitet som drabbas. Infektionen kan bli särskilt besvärlig om virus överförs från mun till juver när ungen diar. Om det finns många mottagliga ungar samtidigt i besättningen kan det medföra en omfattande smittspridning med kraftigt ökad virusförekomst i miljön.
Orf är vanlig hos får och getter och förekommer även hos till exempel myskoxe och ren. Även människor kan smittas.
Symtom
Orf ger rodnader, vätskefyllda blåsor och sårskorpor (krustor) i huden, särskilt runt mun och näsborrar. Hudförändringarna kan även sprida sig till mun- och nosslemhinna och upp runt ögonen samt i andra övergångar mellan hud och slemhinna, som runt anus. Hos kamelkalvar ses ibland kraftiga ödem i ögonlock, läppar, nosvingar och i extrema fall hela huvudet.
Smittan kan lätt spridas från ungens mun till moderns juver. Orf-skadorna är smärtsamma och det är viktigt att ha koll på att diande ungar får i sig mjölk. Sekundärinfektioner och juverinflammation kan uppkomma. Orf-skador kan bli kroniska med förtjockad hud i ansiktet eller perineum.
Orf är en zoonos där smitta till människa kan ge upphov till smärtsamma, enstaka papler, ofta på händerna. Oftast självläker hudskadan inom två månader.
Differentialdiagnoser
Skabb, ringorm, papillom, dermatos av annan etiologi. Hos kameler även camelpox (finns ej i Sverige).
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
Orfvirus (Parapoxvirus).
Infektionsport:
Små sår eller skador i hud. Bete/foder som skadar munslemhinnan kan predisponera.
Spridning:
Virus förökas i hudceller och ger upphov till skadorna.
Smittvägar:
Kontakt med smittade får och inköpta alpackor kan introducera smittan i alpackaflocken. Snabb smittspridning via direkt och indirekt kontakt. Sårskorporna innehåller en stor mängd viruspartiklar som kan spridas till omgivningen; ströbädd, foder, foderhäckar med mera. Subkliniskt infekterade djur kan i vissa fall också sprida smitta.
Immunitet:
Hudförändringarna brukar finnas kvar cirka fyra veckor men kan kvarstå flera månader. Därefter uppstår viss immunitet. De som har haft orf kan få det igen men då oftast i mildare form.
Överlevnad:
Månader och till och med flera år i kylig miljö. Vid värme och fukt förkortas virusets livslängd.
Inkubationstid:
Rodnad och papler kan ses tio dagar efter infektion. Efter ytterligare en vecka har sårskorpor (krustor) hunnit bildas.
Provtagning och diagnostik
PCR-analys kan påvisa parapoxvirus i sårvätska och sårskorpor.
Behandling och profylax
Smörj in såren med uppmjukande, desinficerande salva. Om såren sekundärinfekteras kan antibiotikasalva vara aktuellt. Plasthandskar bör användas vid sårvård för att hindra smitta. Ur smittsynpunkt är det önskvärt att skilja alpackor med orf från övriga flocken, men detta får inte medföra att alpackorna stressas av att vara ensamma.
Rengöring/tvättning samt desinfektion av miljön kan minska virusmängden. Viruset har lång överlevnadstid och det är oklart om en smittad besättning kan bli helt fri från virus.
Undvik att köpa (eller låna) in livdjur. Inköpta alpackor bör stå i karantän minst fyra veckor.
Erbjud gårdens egna stövlar och overaller till veterinärer, klippare och besökare från gårdar med får, getter och kameldjur.
Vaccinering mot orf rekommenderas inte i Sverige på grund av dålig (kortvarig) effekt och risk för smitta med levande vaccin.
Handskar och handtvätt skyddar mot infektion.