Polyneuropati hos häst

Förekomst

Polyneuropati på hästar har förekommit i hela landet från Skåne till Örnsköldsvik, möjligen ännu längre norrut, sedan mitten av 1990-talet. Det har varit en viss övervikt av fall rapporterade från Mälardalen och Dalarna. De siffror på förekomst som finns bygger på frivillig rapportering till SVA, samt veterinärhögskolorna i Norge och Finland. Utöver det finns ett okänt mörkertal. Rapporteringen av sjukdomen varierar stort mellan olika år och mellan regioner. Det händer att utbrotten ansamlas geografiskt under en period.

Vid en sammanräkning mellan åren 1995 till 2016 hade cirka 200 nordiska gårdar rapporterat en eller flera hästar som insjuknat i polyneuropati under vinter- och vårsäsongen, varav 27 stall i Sverige med sammanlagt över 160 sjuka hästar. Under åren 2002-2004 samt 2010-2012 hördes inget om svenska fall, och inte heller 2017. Under våren 2018 rapporterades dock polyneuropati från många stall igen, varav nio besättningar i Svealand och en i Norrland. Ett par fall årligen noterades 202o respektive 2022. I Norge rapporteras oftast fler fall årligen än i Sverige. Sjukdomen har endast rapporterats sporadiskt i Finland, och i ett misstänkt utbrott på Island.

Alla hästtyper och raser har drabbats, från olika slags miljöer, såsom ridstall, stuterier, tävlingsstall och lösdrifter. Oftast uppträder mer än ett fall per besättning inom några veckor från det första fallet. Mellan 1-25 hästar har insjuknat på samma gård. Fallen upptäcks för det mesta under stallsäsongen, med en topp mellan januari och maj.

Idag pågår forskning och övervakning av polyneuropati vid SVA i Sverige och vid Norges veterinärhögskola (NMBU) i Norge, och vi samarbetar i internationella projekt. SVA (Gittan Gröndahl) vill gärna ha kontakt vid misstänkta fall av polyneuropati hos häst.

Symtom

Muskelsvaghet och överkotning på bakbenen är de mest typiska symtomen vid polyneuropati hos hästar. Överkotning innebär att tån inte sträcks ut normalt vid isättning av hoven, upp till den grad att de kan trampa på kotledens framsida i ett eller flera steg. Hästen är vid fullt medvetande, har normal aptit och beteende i övrigt. I lindriga fall eller sjukdomsskeden har hästen svårt att rätta sina ben efter underlaget, kan "tappa" ett bakben eller snubbla i form av en lindrig överkotning i vissa steg, särskilt vid trötthet eller djupt underlag. Det kan dock även förekomma hos hästar utan polyneuropati, så enstaka snubblingar räcker inte för diagnos på en enskild häst. Men om snubblingar börjar uppträda på flera hästar i samma besättning bör polyneuropati övervägas.

Vissa hästar med omfattande nervskador får svårt att resa sig. De värst drabbade fallen blir liggande och måste avlivas av djurskyddsskäl. De som överlever tillfrisknar vanligtvis efter en tids konvalescens (se Prognos).

Smittämne

Ingen smitta har kunnat påvisas vid polyneuropati hos hästar.

Smittvägar

Orsaken till polyneuropati på häst är inte känd. Det betraktas inte som en smittsam sjukdom, men kan troligen utlösas av en faktor som flera hästar kan exponeras för, se nedan.

Patogenes

Hur sjukdomen utvecklas är ännu oklart. En gemensam faktor för sjuka hästar är att de ätit vissa partier av inplastat vallfoder (hösilage). Vad det har för betydelse är inte klarlagt, då även friska hästar har ätit samma foder i drabbade besättningar.

Följande resultat har uppnåtts i forskningsprojekt om polyneuropati på häst ledda av SVA och NMBU. Vid obduktion ses skador i nerverna utanför det centrala nervsystemet, perifer neuropati. Muskelbiopsier visar ibland, men oftast inte, neurogen muskelförtvining (muskelatrofi).

Mikroskopiska undersökningar av nerverna visar degenerativa förändringar både i nervernas isolerande myelinskidor och inne i deras nervtrådar (fibrer, axoner). Förändringar ses i lika hög grad i nerver från fram- och bakben. Skadorna i de perifera nerverna är alltså mycket mer vitt spridda än vad man skulle kunna tro från de kliniska symtomen, som oftast mest är från bakbenen. Även hos hästar som har en kort sjukdomstid (1-4 veckor) finns kroniska förändringar i en del nervfibrer. Det tyder på upprepade episoder av nedbrytning och reparation av det isolerande myelinet runt nervfibrerna, så kallad de- och remyelinisering.

Sjukliga förändringar i nervfibrerna ses i både rent sensoriska nerver (inåtledande nerver, som förmedlar sinnesintryck) och i blandade nerver (blandade inåt- och utåtledande nerver). Transkranial magnetstimulering har visat att motoriska nervfibrer, som leder impulser utåt från hjärnan och ryggmärgen, fungerar dåligt. Latenstiden från stimulering av den motoriska hjärnbarken till muskelkontraktion är nämligen förlängd vid polyneuropati på häst.

Inflammatoriska mononukleära celler återfinns i och kring de skadade nervfibrerna. De Schwannska cellerna, som bildar myelinskidorna, innehåller en ökad mängd cytoplasma, substansen runt cellkärnan. I denna cytoplasma ses också inklusioner, membranlösa ansamlingar av hittills odefinierat proteinliknande material, med ett utseende som är unikt för denna form av polyneuropati hos hästar.

Orsaken till nervskadorna är inte fastställd. Bland generellt tänkbara orsaker till denna typ av nervskador finns toxiner (giftiga substanser), vitaminbrister, metaboliska störningar (ämnesomsättningsproblem) och immunmedierade skador. Det förekommer också att immunologiska reaktioner på ett infektionsämne eller annat ämne orsakar en antikroppsreaktion som kan ge effekter på det egna nervsystemet, till exempel Guillain-Barrés syndrom hos människa.

Diagnos

Diagnosen polyneuropati på häst sker med hjälp av typisk symptombild och sjukdomshistoria (anamnes) och efter uteslutande av andra diagnoser. En noggrann klinisk undersökning inklusive neurologisk undersökning och blodprov bör därför göras. Vid den neurologiska undersökningen används olika provokationstester för att undersöka om överkotning eller tendens till överkotning förekommer.

Symtom kan ofta ses vid bland annat skritt på snäva böjda spår och volter, halt från trav, och skritt i backe. Om transkranial magnetstimulerad responsmätning är möjligt så kan den bristande nervfunktionen mätas, men metoden finns bara på enstaka hästsjukhus. Blodbilden och analys av cerebrospinalvätskans koncentration av protein och celler är normala vid polyneuropaåti men kan utföras för att utesluta inflammation i centrala nervsystemet. Vid obduktion kan diagnosen polyneuropati konfirmeras med hjälp av histologisk undersökning av perifera nerver.

Differentialdiagnoser

Differentialdiagnoser som bör uteslutas och som alla vanligtvis har en avvikande symptombild jämfört med polyneuropati är bland annat: hälta, patellaupphakning, korsförlamning, cervikal stenos, botulism, meningit, meningoencefalit, eller meningoencefalomyelit (orsakat av till exempel herpesvirus (EHV-1), Bornavirus, encefalitvirus, West Nile-virus (nilfebervirus), rabiesvirus, Listeria, protozoer) samt förgiftningar (toxikoser) med CNS-påverkan (till exempel rye grass staggers och leukoencefalomalaci) och toxikoser som orsakar generell nervpåverkan (till exempel förgiftning med åkerfräken eller kärrfräken).

Provtagning

För att utesluta andra tänkbara, kända diagnoser (se ovan) kan provtagning ske, men det finns ingen tillgänglig rutindiagnostik för polyneuropati från det levande djuret. Nervbiopsier är en potentiell möjlighet men används inte rutinmässigt. På humansidan diagnostiseras och karakteriseras liknande sjukdomar bland annat genom test av den elektriska överledningsförmågan i perifera nerver, och serumprover kan analyseras för förekomst av antikroppar mot ämnen i nervvävnad. Kontakta Gittan Gröndahl, SVA, för aktuella möjligheter att delta i forskningsundersökningar.

Om hästen dör eller avlivas – kontakta patolog vid SVA för råd om uttagande av prover/obduktion. Nerver för biopsi måste omhändertas så snart som möjligt för undvikande av kadaverösa förändringar. Serum och EDTA-blod från drabbade djur kan frysas för eventuella senare analyser.

Om fodret är misstänkt bör mikrobiologisk och/eller toxikologisk analys göras. Det kan vara lämpligt att frysa in prover från eventuellt misstänkt foder (1,5 liter eller 0,5 kg per foderslag), strö eller vatten innan det blivit konsumerat eller förstört.

Behandling

Behandlingen av polyneuropati hos häst är konservativ, det vill säga endast understödjande, eftersom sjukdomen är självläkande. Hästen bör få vila under några månader, upp till ett år i enstaka fall, med lugn rörelse i stor box eller lämplig hage. Skydda huden på framsidan av kotlederna med mjuka lindor vid behov. Se till att hästen inte behöver anstränga sig, inte heller gå på ojämnt, kraftigt sluttande eller djupt underlag och att alla stressmoment undviks. Symtomen kan akut förvärras om hästen blir rädd, stressad eller muskeltrött. Tillskott av selen, B- och E-vitamin ges ibland som understödjande behandling.

Mindre hästar och ponnyer som har svårt att resa sig kan i vissa fall lyftas upp med lyftsele (så kallad hängmatta), men undvik att ställa hästen i "hängmatta" under en längre tid då det kan trötta eller stressa hästen. Stora hästar som blivit liggande med uttalad muskelsvaghet på grund av nervskador har dålig prognos, och det är oftast utsiktslöst att lyfta dem. Hästar som inte kan resa sig själva eller med hjälp inom rimlig tid, bör avlivas av djurskyddsskäl.

Isolering

Inga skäl till isolering finns.

Stallrengöring och desinfektion

Inga skäl till särskild stallrengöring eller desinfektion finns.

Profylax

Eftersom utfodring av vissa grovfoderpartier varit kopplade till utbrott av polyneuropati hos hästar är det tillrådigt att byta till ett annat foderparti än det som gavs under perioden innan hästarna insjuknade.

Prognos

Prognosen vid polyneuropati är avvaktande åtminstone tills att man ser att hästen inte förvärrat sina symptom under den första månaden. I den norsk-svenska studien som publicerades 2012 avlivades 29 procent av drabbade hästar, de mest akuta oftast inom en till två dagar efter debut, och övriga inom två veckor till tre månader. Överkotningarna slutade uppträda efter mediantiden 4,4 månader (variation 1-17 månader) hos överlevande hästar. Ett par månader efter att överkotningarna helt försvunnit var hästarna tillbaka på samma nivå av arbete som före sjukdomen.

Zoonosaspekt

Det finns inget som tyder på att polyneuropati hos häst är överförbar till människa.

Vad säger lagstiftningen?

Lagstiftningen kräver inte rapportering av polyneuropati hos häst. SVA vill gärna ha kontakt vid misstänkta fall, för att få en uppfattning om utbredning och förekomst i landet.

Vanliga frågor och svar