Poxvirusinfektion hos ren

Förekomst

×

Ladda ned original

Poxvirusinfektion hos ren kan orsakas av cervidpoxvirus eller parapoxvirus. Det är inte känt vilket av de två virusen som påverkat renögat på bilden. Foto: Ulrika Rockström, Gård och Djurhälsan

Prevalensen hos svenska renar är inte känd. Orfliknande sjukdom hos ren i Sverige beskrevs första gången på 1970-talet och 2016 sågs ett större utbrott med flera sjuka och döda renar. Finland har haft flera större utbrott. Vid ett utbrott 1992–93 hade nästan 3 000 renar sjukdomssymtom och omkring 400 renar dog. Detta utbrott misstänks ha orsakats av orfvirus. Vid ett senare något mindre utbrott 1999–2000 konstaterades i stället falskt kokoppsvirus som orsak till liknande sjukdomssymtom. Även i Norge har fall av orf eller orfliknande sjukdom orsakat av parapoxvirus rapporterats. 2023 diagnosticerades de första fallen av renkoppsvirus och kronhjortens parapoxvirus hos ren med hjälp av PCR och virussekvensering. Kronhjortens parapoxvirus beskrevs första gången 1995 hos kronhjort på Nya Zealand och har även påvisats hos kronhjortar i bayerska Alperna i Tyskland. Renkoppsvirus har tidigare inte rapporterats i Europa.

Det är framför allt renkalvar och unga djur som saknar immunitet som drabbas. Om det finns många mottagliga renar samtidigt i gruppen kan det medföra en omfattande smittspridning med kraftigt ökad virusförekomst i miljön. Tysta smittbärare förekommer sannolikt. Stress ökar risken för att kliniska symtom utvecklas. I Finland beskrivs sjukdomen vara vanligast vintertid.

Parapoxvirus förekommer hos flera djurarter: nötkreatur, får, get, kameldjur, myskoxe och ren med flera. Även människor kan smittas. Cervidpoxvirus har tidigare påvisats hos olika hjortdjur i Nordamerika, inklusive renar på ett zoo i Kanada.

Symtom

×

Ladda ned original

Parapoxvirus kan förekomma på mule hos ren. Foto: Veronica Lengquist

Symtomen kan variera. Vid renkoppor ses lesioner runt ögon och på genitalia, men även på mule och näsborrarna. För parapoxvirusinfektionerna ses initialt rodnader och vätskefyllda blåsor i huden, särskilt på mulen, i munhålan och för kronhjortens parapoxvirus även på ögonlocken. Så småningom blir det mer krustor och sårskorpor. Lesioner kan också finnas i munhålan, till exempel på tungan. Sekundärinfektioner kan uppkomma. Dödsfall förekommer, både på grund av svält och på grund av sekundära infektioner.

Parapoxvirusinfektion är en zoonos där smitta till människa kan ge upphov till smärtsamma, enstaka papler, ofta på händerna. Oftast självläker hudskadan inom två månader. Handskar och handtvätt skyddar mot infektion. Renkoppsvirus bedöms i dagsläget inte ha zoonotisk potential. Om man insjuknar med sår eller koppor efter att ha haft kontakt med renar med liknande symtom ska vård uppsökas.

Differentialdiagnoser

Bakteriella infektioner som nekrobacillos, blåtunga och mul- och klövsjuka

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Renkoppsvirus (cervidpoxvirus), orfvirus, kronhjortens parapoxvirus, falskt kokoppsvirus

Infektionsport:

Små sår eller skador i hud.

Spridning i djuret:

Virus förökas i hudceller och ger upphov till lesionerna.

Smittvägar:
Snabb smittspridning via direkt och indirekt kontakt. Sårskorporna hos en infekterad ren innehåller en stor mängd viruspartiklar som kan spridas till omgivningen, som mark, foder och foderhäckar med mera. Subkliniskt infekterade renar kan i vissa fall också sannolikt sprida smitta. I en studie i Tyskland påvisades kronhjortens parapoxvirus i tonsillerna hos till synes friska kronhjortar. Sekundära bakteriella sårinfektioner (till exempel stafylokocker, Fusobacterium necrophorum) kan följa på viruslesionerna.

Immunitet:

Om renen överlever läker sjukdomen vanligen ut på 2 till 4 veckor. Oklart hur länge immunitet kvarstår.

Överlevnad hos virus:

Månader och till och med flera år i kylig miljö. Vid värme och fukt förkortas virusets livslängd.

Inkubationstid:

Cirka 10 dagar.

Provtagning och diagnostik

Prov för PCR tas med e-svabb från sår eller blåsinnehåll och/eller krustor i provrör.

Behandling och profylax

• Undvik stress! Vaccinering mot orf rekommenderas inte i Sverige på grund av dålig (kortvarig) effekt och risk för smitta med levande vaccin.
• Viruset har lång överlevnadstid i miljön.
• Smörj in såren med uppmjukande, desinficerande salva. Om såren sekundärinfekteras kan antibiotikasalva vara aktuellt. Använd plasthandskar vid sårvård.
• Sjuka renar bör isoleras från övriga flocken. Släpp inhägnade djur på fribete om möjligt.
• Rengöring/tvättning samt desinfektion av krubbor, transporter och annat som kommer i kontakt med renarna minskar virusmängden.