Sjukdomar hos killing

Förekomst

Friska killingar, trygga människor. Foto: Ylva Persson/SVA

Diarré är sannolikt vanligt hos killingar i Sverige. Allt från några dagar gamla killingar till äldre killingar kan drabbas.

Luftvägsinfektioner förekommer i Sverige hos killingar i alla åldrar. Infektion med pasteurella och mannheimia är i första hand en killing- och ungdjurssjukdom. Virusorsakade luftvägsinfektioner har oklar förekomst i Sverige.

Ledinfektioner drabbar främst killingar under 6 månader.

CAE (kaprin artrit encefalit) kan ge sjukdom hos månadsgamla killingar.

CCN (cerebrokortikal nekros) är vanligast hos unggetter vid avvänjning.

Orf, eller smittsamt muneksem, förekommer relativt ofta i svenska getbesättningar och ger sjukdom främst hos diande killingar.

Demodexskabb, Demodex caprae, rapporteras som vanlig i andra länder, och kan förekomma även i Sverige. Anges vanligast hos unggetter som smittas som killingar.

Haemonchus contortus, stora magmasken, kan drabba unga getter.

Stelkramp kan förekomma i samband med till exempel avhorning och kastrering av killingarna.

”Floppy kid syndrome” har aldrig diagnostiserats i Sverige, men rapporteras flitigt från utlandet. Den drabbar unga killingar från 2 till 14 dagars ålder. Både mjölkuppfödda och diande killingar drabbas.

Symtom

Diarré kan vara allt från lindrig med bara lös avföring till profus, vattning diarré med stört allmäntillstånd. Diarrén kan leda till dödsfall genom dehydrering och acidos genom bikarbonatförlust. Kronisk diarré kan ge nedsatt tillväxt. Klostridios har ofta ett snabbt perakut förlopp med dödlig utgång, men diarré kan vara ett tidigt tecken.

Mykoplasma kan ge hosta eller hälta hos killingar. Pasteurella och mannheimia kan ofta vara sekundära till infektion med till exempel mykoplasma. Symtomen kan vara hög feber, initialt seröst nosflöde som senare övergår i mukopurulent, hosta och dyspné. Dödsfall förekommer.

CAE ger främst centralnervösa symtom och förlamning hos killingar.

Vid CCN ses neurologiska symtom. Så kallade stjärnkikare är ett klassiskt symtom.

Orf ger smärtande lesioner kring nos och mun. Smärtan gör att killingen kan få svårt att dia och kan gå ner i vikt.

Symtomen på demodexskabb, vanligast i ansikte, ögonlock, ben och rygg, är en uppsvullnad av talgkörtlarna i huden på upp till en eller två centimeter. Klämmer man på en sådan får man ut en varliknande massa.

Haemonchus contortus, stora magmasken, orsakar blodbrist och plötsliga dödsfall.

Stelkramp ger stelhet och förlamning. Så kallad sågbocksställning är klassiskt. Så småningom dör killingen på grund av att andningsmuskulaturen förlamas.

Vid ”floppy kid syndrome” ses en akut insatt svaghet. Killingen slutar dricka mjölk, blir svag i musklerna och ataktisk, darrar eller skakar. Trumsjuka kan förekomma, men ingen diarré. Kroppstemperaturen sjunker. Görs ingenting kan killingen bli komatös och kan avlida efter något dygn.

Etiologi och patogenes

Smitta kan ske mellan killingar, från getter till killingar och från miljön till killingar. Vid diarré är ofta smittan peroral. Vid koccidios är Eimeria ninakohlyakimovae den mest patogena för get. Klostridios orsakas av Clostridium perfringens som finns i miljön eller i tarmen på geten. Orsaken till klostridios är främst en överväxt i tarmen orsakad av foderbyte eller överutfodring.

Ledinfektioner hos killing kan vara specifika och orsakas då ofta av mykoplasma, eller ospecifika som koli och stafylokocker, som främst sprids till lederna via navelinfektioner.

CAE orsakas av ett lentivirus som främst sprids från mjölken till killingarna.

CCN är en foderrelaterad sjukdom som leder till B-vitaminbrist.

Orf orsakas av ett parapoxvirus som sprids vid direktkontakt. Orf kan också ge lesioner på människa.

Stelkramp orsakas av bakterien Clostridium tetani som finns i jord och som kan infektera killingen via sår, till exempel i samband med avhorning eller kastrering. Bakterien producerar ett neurotoxin som ger förlamning.

”Floppy kid syndrom” är en metabolisk acidos med något oklar etiologi. Klostridier kan vara inblandade.

Provtagning och diagnostik

Se respektive sjukdom. Obduktion kan alltid vara vägledande.

Behandling och profylax

Den sjuka killingen bör isoleras och beredas en god miljö och adekvat understödjande behandling. Vid diarré är vätsketerapi viktigt. Kolidiarré kan behöva behandlas med antibiotika. Trimsulfa är då förstahandsval. Koccidios kan behandlas med koccidiostatika. Vid luftvägsinfektioner är penicillin förstahandsval om antibiotika ska sättas in. Se SVS riktlinjer för antibiotikaanvändning till får och get (pdf). Killingar med CCN behandlas med B-vitamin intravenöst. Killingar med ”floppy kid syndrom” kan behandlas med bikarbonat.

För att förebygga sjukdom hos killingar är goda råmjölksrutiner och därefter utfordringsrutiner viktiga. För att mäta råmjölkens kvalitet kan en brixmätare användas. Killingar bör utfodras med getmjölk. Geten är buskätare och bör få tillgång till sly, buskar eller träd redan tidigt och inte överutfodras med kraftfoder. Utfodra i upphöjda foderkättar där killingarna inte äter nos mot nos. Rent och torrt i samband med killning och därefter i killinggruppen är viktigt för att förhindra smitta från miljön. Undvik för stora killinggrupper. Luftkuben i stallet bör vara tillräckligt stor och luftfuktigheten låg. Om stallet är väldigt kallt bör en värmelampa sättas in till de yngsta killingarna. Avmaskning (efter träckprovtagning) av mödrar före partus kan förhindra parasitorsakade sjukdomar hos killingen. Vaccination kan ha en viss förebyggande effekt mot klostridios. Ge stelkrampsprofylax före kastrering. Undvik livdjursinköp. Viktigt med god navelhygien hos den nyfödda killingen.