Spensjukdomar orsakade av infektioner hos nötkreatur
Det är inte känt hur vanligt infektiösa spensjukdomar hos nötkreatur är i landet men årligen drabbas flera besättningar av omfattande problem. Vanliga symtom är blåsor, sår, vårtor och eksem på spenarna.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Introduktion
Infektiösa spensjukdomar orsakas av bakterier eller virus. Bakterier kan infektera sår som uppstått till följd av mekaniska skador och drabbar oftast enstaka djur. Vissa virusinfektioner är mycket smittsamma och kan leda till allvarliga besättningsproblem. Vid sådana infektioner ses ofta blåsor och sår på spenarna.
Virusinfektioner kan också ge upphov till vårtor på spenarna i olika omfattning. Eftersom blåsor på spenarna är en del i symtombilden vid vissa epizootiska sjukdomar är det viktigt att vara extra observant i dessa fall.
Förekomst
Det är inte känt hur vanligt infektiösa spensjukdomar är i landet. Uppfattningen är dock att spenvårtor är relativt vanligt hos kvigor och ibland hos förstakalvare. Årligen drabbas också ett antal besättningar av smittsamma virusinfektioner.
Kliniska symtom
Symtomen varierar beroende på infektionsagens men blåsor, sår, eksem och vårtor är några exempel. För en mer detaljerad beskrivning se artikeln Infektiösa spensjukdomar (pdf) ur Svensk veterinärtidning 2004.
I många fall är det vanligt att kon får så ont i spenarna att det blir svårt att mjölka henne vilket leder till minskad produktion. Risker för juverinfektion och mastit ökar också.
Differentialdiagnoser
Spenskador orsakade av mekanisk eller kemisk skada.
Etiologi och patogenes
För detaljerad information se artikeln Infektiösa spensjukdomar (pdf).
Infektionsagens:
- Bakterier: stafylokocker, streptokocker, Trueperella (fd Arcanobacterium) pyogenes, Fusobacterium necrophorum
- Virus som finns i landet: papillomvirus (vårtor), parapoxvirus (falska kokoppor)
- Virus som troligen finns i landet: herpesvirus (herpes mammilit)
Infektionsport:
Hud, sår.
Spridning i djuret:
Lokalt på juvret.
Smittvägar:
Smittspridning mellan djur kan ske genom direktkontakt eller via utrustning/inredning och händer samt eventuellt med flugor. Parapoxvirus kan även infektera människor.
Provtagning och diagnostik
Diagnos ställs främst på symtom och sjukdomsförlopp. Vid misstänkt bakterieinfektion kan svabbprov tas för bakteriologisk undersökning. Parapoxvirus kan påvisas med hjälp av PCR-analys av sårvätska och sårskorpor. För närvarande finns ingen specifik diagnostik av herpesvirus på SVA.
Behandling och profylax
Vid bakterieinfektion räcker oftast spendoppning med preparat som innehåller antibakteriella och mjukgörande ingredienser. Om skadan är omfattande och/eller djuret har allmänna symtom kan allmänbehandling med antibiotika bli aktuell.
Vid virusinfektion rekommenderas tvätt av juver och spenar eller spendoppning (om skadorna enbart är lokaliserade på spenarna) med produkt som har antiviral effekt. Om möjligt bör medel som även innehåller mjukgörare användas. Vårtor kan vid behov tas bort kirurgiskt. De försvinner dock oftast av sig själva efter en tid.
Beroende på infektionsagens rekommenderas även någon/några/alla av följande åtgärder:
isolering av sjuka djur, mjölka sjuka djur sist, använd handskar vid mjölkning och annan hantering av juvret, använd effektiva spendoppningsmedel och mjukgörare till alla kor, skydda djuren från flugor.
