Stelkramp hos nötkreatur
Andra sjukdomsnamn: Tetanus
Stelkramp orsakas av att den anaeroba bakterien Clostridium tetani frisätter neurotoxin som når CNS där det blockerar neurotransmittorer vilket resulterar i stelhet, kramper och död. Infektionsport är främst förorenade sår.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Clostridium tetani är en jordbakterie som finns över hela världen, särskilt i odlad jord och i varmare länder. Stelkramp förekommer sannolikt sporadiskt i Sverige, men förekomsten är osäker. Nötkreatur anses mindre känsliga än små idisslare. Alla åldersgrupper kan drabbas. Inkörsporten för bakterien är sår med nekros, främst djupa sticksår som med sin anaeroba miljö gör att bakterien trivs.
Symtom
Symtomen hos nötkreatur varierar i allvarlighet. Stelkramp inleds vanligen med stelhet och ovilja att röra sig. Så kallad ”sågbocksställning” är ganska typiskt. Andra symtom är till exempel rak och lyft svans, skakningar och kramper. Djuret blir till slut liggande och dör sedan på grund av kvävning i anslutning till krampanfall några dagar efter symtomdebuten.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
Clostridium tetani som är en anaerob, grampositiv, sporbildande bakterie.
Infektionsport:
Sår, främst djupa sticksår men även andra nekrotiserande sår som kan uppstå till exempel i samband med kastration med gummiband (ej tillåtet i Sverige) eller i vulva/vagina vid kalvning.
Spridning i djuret:
Bakterien frisätter neurotoxiner, som når CNS via perifera nervbanor.
Smittvägar:
Clostridium tetani är en jordbakterie som finns överallt.
Immunitet:
Fatal infektion.
Överlevnad:
Sporer av Clostridium tetani kan överleva i jord i många år.
Inkubationstid:
Vanligen 7 till 10 dagar (upp till 60 dagar finns rapporterat).
Provtagning och diagnostik
Klinisk bild. Många gånger har såret som var inkörsport redan läkt. Svårt att identifiera toxin eller isolera bakterier.
Behandling och profylax
Behandling anses sällan effektiv varför avlivning ofta blir aktuell.
Om behandling ska sättas in är det viktigt att detta sker tidigt i sjukdomsförloppet. Exempel på behandling är att ge lugnande och muskelavslappande medel och att djuret placeras på djupströbädd i mörk/tyst omgivning. Administrering av tetanus-antitoxin och vaccinering rekommenderas liksom allmän understödjande behandling. Dessutom rekommenderas ordentlig sårrengöring/upprensning samt höga doser bensylpenicillin.
Prognosen är alltid avvaktande och djuret kan behöva avlivas av djurskyddsskäl.
Stelkramp förebyggs effektivt genom vaccinering. Vidare är det viktigt att hålla god hygien vid sår och kirurgi.