Tandproblem hos kameldjur

Förekomst

Alpackor och lamor har 30-32 permanenta tänder, medan kameler har 34. Tanduppsättning för vuxna alpackor/lamor är I 1/3, C 1/1, P 1-2/1-2, M 3/3 och för kameler I 1/3, C 1/1, PM 3/2, M3/3. Längst fram i munnen möter framtänderna i underkäken en tandplatta i överkäken. Handjur (och även en del hondjur) har kamptänder (canintänder). Mjölktänderna börjar bytas vid 6-9 månaders ålder för alpacka och lama respektive 12-15 månader för kameler. De är helt utbytta vid 5-6 års ålder (alpacka/lama) respektive 7-8 år (kameler).
Det normala tuggmönstret för kameldjur är att mala fodret i en 8:a.

Undersökning av kamptänder hos en alpacka. Foto: Dinah Seligsohn/SVA

Rotspetsabscesser är det vanligaste tandproblemet hos lamor och alpackor och kan drabba djur i alla åldrar men är vanligare hos djur som är fem år eller äldre. I ett examensarbete om obduktionsfynd hos svenska kameldjur hade två alpackor (av totalt 93) fynd som var relaterade till tänder/käkar. Det ena var en 7-årig utmärglad alpacka med en böld i en tandrot och nedbrytning av käkbenet; det andra var en nyfödd cria (unge) med en medfödd missbildning i käken.

Andra vanliga tandproblem är malocklusion (bettfel), förvuxna incisiver (framtänder) och kvarblivna mjölktänder. Traumatiska skador av kamptänder vid slagsmål förekommer också och lösa tänder.

Kliniska symtom

Tecken på tandproblem är avmagring, svårt att äta, svullnad och/eller ömhet vid käke, tänder som sticker ut ur munnen. Vid rotspetsabscesser uppstår ofta en hård svullnad på käkgrenen, ibland kan fistelgångar öppnas. Oftast är det kindtänderna i underkäken som drabbas av rotspetsabscesser.

Differentialdiagnoser

Svårigheter att äta och svullnad i käkregionen kan bero på böldsjuka, trauma i käke eller huvudregion, primär osteomyelit, bensekvestrar i käkbenet, främmande kropp eller nybildning. Andra orsaker till avmagring, som parasitproblem.

Etiologi och patogenes

Malocklusion, bettfel, är vanligt hos lamor och alpackor. Detta innebär att tänderna i över- och underkäke inte möts helt. Detta kan gälla en eller flera tänder. Ofta har malocklusion en delvis genetisk bakgrund och beror på hur käkarna och tänderna ser ut men det kan också bero på andra störningar i käkarnas form. När framtänderna i underkäken inte möter tuggplattan i överkäken nöts inte dessa ner som de ska utan kan bli ”förvuxna”.
När de permanenta tänderna bryter fram kan de ibland komma upp vid sidan av mjölktänderna. Istället för att trilla ut blir mjölktänderna då kvar. Detta kan vara både något som är kosmetiskt men också orsaka problem.

Bakgrunden till rotspetsabscesser är inte helt klarlagd, men beror troligtvis på en kombination av genetiska anlag, utfodring och skötselfaktorer.

Infektionsagens

Vid odling av rotspetsabscesser har man sett att Actinomyces spp., Actinobacillus spp., Escherichia coli och anaeroba bakterier är vanligt förekommande.

Infektionsport

Man tror att bakterier kommer in via en skadad tand, till exempel från felaktigt utförd tandtrimning, eller vid skador i munslemhinnan efter utfodring med vassa grova foderdelar.

Provtagning och diagnostik

För att diagnosticera tandproblem krävs en noggrann munhåleundersökning på sederat djur. Ofta kan undersökning med bilddiagnostiska hjälpmedel krävas för att kartlägga problemen. Vid bölder som öppnat sig bör ett bakteriologiskt prov tas för odling.

Vid rotspetsabscesser kan infektionen sprida sig till tandbenet och bryta ned detta. Här syns omfattande skador på underkäken till följd av en rotspetsabscess där infektionen spritt sig. Foto: Dinah Seligsohn/SVA

Behandling och profylax

Infektioner/bölder i tandrötter och käkar kan behöva behandlas av veterinär med antibiotika under lång tid (flera veckor). Tidigt insatt behandling är viktigt för bra resultat. Kirurgisk behandling på klinik kan vara ett alternativ i svåra kroniska fall.

Malocklusion, förvuxna incisiver, lösa respektive dubbla tänder samt kamptänder kan behöva tandvård. Det är då en fördel med lugnande medel till djuret, eftersom det blir mindre stressat och lättare att att hantera. Smärtlindring är en fördel vid behandling som innefattar slipning eller borttagande av tänder eftersom pulpan kan bli åtkomlig. Slipning och trimning ska inte göras rutinmässigt utan vid klinisk misstanke, och av en person med adekvat utbildning, till exempel veterinär.

Trimning av incisiver bör göras med en liten roterande sågklinga; sågtråd är ett sämre alternativ. Tänderna får inte klippas då detta kan orsaka sprickbildning. Incisiverna ska ha kontakt med den främre delen av tandplattan.
Djur med bettfel bör inte användas i avel.

Väg och/eller bedöm hullet på kameldjur regelbundet.

Känn regelbundet med handen över käkbenen och längs tandraderna efter smärta, ojämnheter, svullnader.