Teschovirus encefalomyelit (tidigare Teschen- och talfansjuka) hos gris
Det som tidigare benämndes Teschensjuka, som endast drabbar grisar, har aldrig diagnosticerats i Sverige. Det är en allvarlig och dödlig form av en infektion orsakad av särskilt aggressiva varianter av Teschovirus som ger upphov till kraftiga centralnervösa symtom. Däremot ses sporadiska sjukdomsutbrott av det som tidigare benämndes Talfansjuka i Sverige. Denna sjukdom leder till liknande symtom, men de är av mindre allvarlig natur.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Smittämne och smittvägar
Sjukdomarna orsakas av virus i familjen Picornaviridae som relativt nyligen fått ett eget genus; Teschovirus. Det finns 13 olika typer av Teschovirus A, PTV-1 till PTV-13. Det är PTV-1 som ger upphov till den klassiska formen av allvarlig sjukdom (Teschensjuka) i några begränsade områden i världen, medan flera av övriga PTV tycks vara ubikvitära och ge upphov till mildare former av sjukdom (Talfansjuka) i de flesta länder. Smittspridningen är fekal-oral. Då viruset är relativt resistent i omgivningen och mot olika desinfektionsmedel kan indirekt smittspridning via kontakt med en kontaminerad miljö eller kontaminerade redskap eller liknande också ha betydelse. Initialt sker virusreplikering i tonsillerna samt i tarmen, särskilt i ileum och grovtarm. Virulenta stammar ger sedan upphov till en viremi som gör att viruset infekterar framför allt centrala nervsystemet (CNS) och/eller en dräktig livmoder.
Klinisk bild
Virulenta varianter av teschoviruset kan ge upphov till olika symtombilder beroende på vilket organsystem som är mest involverat, men CNS-symtom orsakade av polioencefalomyelit hör till den klassiska bilden. Grisar i alla åldrar kan drabbas. De tidiga tecknen på sjukdomen inbegriper feber, anorexi och rastlöshet följt av ataxi. I de svårare fallen följer sedan fler symtom från CNS i form av nystagmus, opistotonus, konvulsioner och grisen dör inom några få dagar.
Ibland ger mindre virulenta varianter av teschoviruset upphov till mildare former av polioencefalomyelit med en lägre morbiditet och mortalitet, tidigare kallat Talfansjuka. Sjukdomen utvecklas i dessa fall långsamt och djuren tillfrisknar ofta spontant, men det kan även sluta med en fullständig förlamning av grisen.
Teschovirus har också isolerats i samband med reproduktionsstörningar, mag-tarmstörningar och lunginflammation. Uppkomsten av sådana sjukdomstillstånd beror som regel på djurens immunstatus eftersom virus även kan isoleras från kliniskt friska djur.
Provtagning och diagnostik
Vid obduktion ses inga makroskopiska förändringar men histologiskt ses polioencefalomyelit i CNS. Den kliniska bilden i kombination med encefalomyelit vid obduktion ger en indikation om sjukdomen, men för att säkerställa diagnosen krävs påvisande av teschovirus i CNS.
Behandling och förebyggande åtgärder
Behandling annat än understödjande saknas. Förebyggande åtgärder handlar om att upprätthålla ett gott smittskydd. Äldre djur har som regel genomgått en infektion med teschovirus och är därmed immuna mot infektionen. En infektion med teschovirus är anmälningspliktig om viruset isoleras i samband med sjukdom.