Utseende
Odört är en tvåårig ört som kan bli över två meter hög. Den har en obehaglig lukt som brukar liknas vid lukten av mus eller katturin. Odörten har en enda rot till skillnad från sprängörten som har flera rötter som grenar sig. Stjälken är kal och slät nedtill och oftast blådaggig med små oregelbundna lila fläckar. Längre upp är den fårad och rikt grenig. Bladen är matta och mörkgröna med en triangulär till oval form och är två till tre gånger parbladigt delade. Småbladen är trekantiga, avlånga, flikiga och sågade. Odört blommar från juni till augusti med små vita blommor som sitter samlade i flockar. Frukterna är 2,5–3,5 mm, nästan runda och har fem tydliga, veckade, knottriga åsar på varje delfrukt.
Förekomst
Odört förekommer huvudsakligen i södra och mellersta Sverige, från Skåne till Gästrikland. Spridda fynd har gjorts längre norrut. Arten är sällsynt och minskar alltmer i antal. Den tycker om värme och kväverik jordmån, och förekommer främst kring ladugårdar, gårdsplaner och på skräpmark (ruderatmark), till exempel på avfallsplatser och vid nyanlagda vägar. Byar, gator, kvarnar, avstjälpningsplatser, åkrar, hamnar.
Påverkan på djur
Gifterna i odört ger dels en lokal irritation av slemhinnorna, vilket kan ge en brännande känsla i mun och svalg, ökad salivering och svårigheter att tugga och svälja (dysfagi), mag-tarminflammation (gastroenterit) med illamående, kräkningar, buksmärta och diarré.
Efter upptag påverkar den både det centrala och det perifera nervsystemet, initialt stimulatoriskt och senare depressivt. Resultatet blir bland annat våldsamma kräkningar, förlamning av tungan, dilaterade eller kontraherade pupiller, synstörningar, muskelsvaghet, muskeldarrningar (fascikulationer) och muskelskakningar (tremor), koordinationsstörningar (ataxi), kramper, progressiv paralys som börjar i benen och fortsätter uppåt i kroppen, frekvent urinering och avföring, initialt höjd och senare sänkt hjärtfrekvens och blodtryck, tilltagande andningssvårigheter (dyspné) och död i andningsförlamning eller hjärtstillestånd. Odört kan även ge fosterskador, samt en bismak på mjölken. Giftet elimineras via lungor och njurar vilket ger både utandningsluften och urinen den muslika lukt som är så karaktäristisk för odört.
Förgiftningssymptomen visar sig inom några timmar och är likartade för alla djurslag. Förloppet är vanligen snabbt. Djur som överlevt i åtta timmar efter första symtom har återhämtat sig ganska snabbt och blivit helt återställda.
Förgiftning har skett på nötkreatur, häst, gris, får och getter, kyckling, kanin, älg, fjäderfä, hjortar, kalkoner, vaktel, kycklingar och kanadagäss. Mest toxisk är den för nötkreatur, mindre toxisk för får och getter och minst för gris. Fosterskador (teratogena effekter) har setts hos nötkreatur, får, getter och grisar. Unga djur är känsligare än vuxna.
Sångfåglar kan äta frön utan att ta skada.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Träkol kan ges för att absorbera alkaloiderna, andningshjälp och kontroll av kramper kan ske med exempelvis diazepam.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Mycket giftig växt för häst
Giftig vid konsumtion av små mängder.
häst
Hur gärna djuret äter växten
Odört är osmaklig för häst.
Symtom
Kända symtom hos hästar som har ätit av odört är nervositet, frekvent urinering och avföring, vinglighet, koordinationsstörningar (ataxi), ovanligt snabb hjärtfrekvens, följt av depression och förlamning. Koma och död på grund av andnöd kan förekomma. Även plötslig förlust av medvetandet, som vid icke-dödliga doser varar i 20 minuter upp till 2 timmar har setts.
Inga missbildningar har hittills hittats på föl. I en studie gavs dräktiga ston (45–75:e dräktighetsdagen) coniin och visade nervositet, skakningar (tremor) och koordinationsstörningar (ataxi). Symtomen uppstod efter 30–40 minuter och kvarstod i 4–5 timmar, och övergick i depression efter 3–4 dagar.
Skadlig eller dödlig dos
Källor i litteraturen anger att följande doser har framkallat symtom:
- Skadlig dos färsk odört: 4,6 g/kg kroppsvikt.
- Skadlig dos coniin: 15,5 mg/kg kroppsvikt.
Källor i litteraturen anger att följande doser har orsakat dödsfall:
- Dödlig dos färska blad: 2–5 kg/djur
Mycket giftig växt för nötkreatur
Giftig vid konsumtion av små mängder.
nötkreatur
Hur gärna djuret äter växten
Odört är osmaklig för nötkreatur.
Symtom
Kända symtom hos nötkreatur som har ätit av odört är nervositet, muskelsvaghet, koordinationsstörningar (ataxi), muskelspasmer, skakningar, överdriven salivering, våmatoni, blåaktiga slemhinnor (cyanos), pupillutvidgning (mydriasis), tandgnissling, kräkningar, välvd rygg, skakningar (tremor) särskilt på bakbensmuskler, stel och ostadig gång, hjärtrusning (takykardi) och snabb andning följt av depression och apati. Anorexi, svår kolik, frekvent urin och avföring, diarré (ibland blodig) eller förstoppning, kaffefärgad urin, minskad mjölkproduktion, begär att äta mer av växten. Koma och död på grund av andnöd kan också förekomma. Ungefär åtta timmar efter intag får utandad luft och urin en musliknande doft. Återhämtningstid upp till tre veckor.
Odört kan ge fosterskadande (teratogena) skador som på engelska heter ”Crooked calf disease”, det vill säga kalvar som föds med felställningar i flera leder (artrogrypos), böjda karpala och trasala leder, böjning av armbågsleden, lateral rotation av lemmar, skolios, torticollis (ett tillstånd där huvudet konsekvent böjs åt ena sidan, ofta associerat med smärtsamma muskelspasmer), Nötkreatur är känsligast under dag 40–70 i dräktigheten.
Hos lakterande nötkreatur minskar mjölkproduktionen och både mjölk och smör får smakförsämringar.
Skadlig eller dödlig dos
Källor i litteraturen anger att följande doser har framkallat symtom:
- Skadlig dos coniin: 3,3 mg/kg kroppsvikt.
Källor i litteraturen anger att följande doser har orsakat dödsfall:
- Dödlig dos färska blad: 2–4 kg/djur
- Dödlig dos färsk odört: >5 kg/djurDödlig dos färsk odört: 0,9–5,3 g/ kg kroppsvikt
- Dödlig dos coniin: 3,3–6,6 mg/kg kroppsvikt
Mycket giftig växt för get
Giftig vid konsumtion av små mängder.
get
Hur gärna djuret äter växten
Odört är osmaklig för get.
Symtom
I en studie sondmatades dräktiga getter med frön från odört och fick signifikant reducerade fosterrörelser, medan färska odörtsplantor gav temporärt reducerade fosterrörelser. Frön från odört inducerade gomspalt och multipla medfödda kontrakturer (oförmåga att böja eller sträcka ut en led) hos alla killingar som fötts av getter som givits odört. Kontrakturerna omfattade torticollis (ett tillstånd där huvudet konsekvent böjs åt ena sidan, ofta associerat med smärtsamma muskelspasmer), skolios, böjning av ryggraden som ger en större svank (lordos), felställningar i flera leder (artrogrypos), revbensanomalier, överextension och flexur och nedsatt rörlighet i lederna. Hos djur som sondmatats med färska odörtsplantor inhiberades fosterrörelserna bara i omkring fem timmar efter varje enskild dos och återgick gradvis till kontrollnivåer 12 timmar efter behandling.
Getter är känsligast under dag 30–60 i dräktigheten.
Kända symtom hos getter som har ätit av odört är apati, snabb andning, koordinationsstörningar (ataxi), kramper, salivering, återkommande uppstötningar, muskelskakningar, våmatoni, tandgnissling, diarré, och en minskad mjölkproduktion.
Skadlig eller dödlig dos
Källor i litteraturen anger att följande doser har framkallat symtom:
- Skadlig dos färsk odört: 7,8–10,8 g/kg kroppsvikt.
- Skadlig dos frön: 3,1 g/kg kroppsvikt.
Källor i litteraturen anger att följande doser har orsakat dödsfall:
- Dödlig dos frön: 4,1 g/kg kroppsvikt
Mycket giftig växt för får
Giftig vid konsumtion av små mängder.
får
Hur gärna djuret äter växten
Odört är osmaklig för får.
Symtom
Kända symtom hos får som har ätit av odört är koordinationsstörningar (ataxi), böjning av karpalleden, frekvent avföring och urinering, salivering, kraftigt böjd svans, skakningar, svaghet, apati, snabb andning, återkommande uppstötningar, muskelskakningar, våmatoni, tandgnissling, diarré, minskad mjölkproduktion, död.
I en studie gavs coniin till dräktiga får under dag 25 till 35 i dräktigheten vilket orsakade flexion av karpala leder hos lammen. Tackorna visade nervositet, skakningar (tremor), koordinationsstörningar (ataxi), och ibland en kraftig salivering. Tackornas symtom uppträdde efter 1,5–2 timmar och kvarstod i 6–7 timmar.
Enligt andra uppgifter förekommer ingen missbildning när coniin administreras från dag 12–30, 30–50 och från 35–65 i dräktigheten. Utfodring av färsk odört vid enstaka tillfällen mellan dag 30 och 60 i dräktigheten uppges inducera en flexion av karpala leder hos fostren som bara är tillfällig och spontant återgår till det normala.
Skadlig eller dödlig dos
Källor i litteraturen anger att följande doser har framkallat symtom:
- Skadlig dos färsk odört]: 5,4–5,8 g/kg kroppsvikt.
- Skadlig dos coniin: 44 mg/kg kroppsvikt.
Källor i litteraturen anger att följande doser har orsakat dödsfall:
- Dödlig dos färska blad: 800 g/djur
- Dödlig dos färsk odört: 10 g/kg kroppsvikt
- Dödlig dos coniin: 6 g/kg kroppsvikt
- Dödlig dos coniin, intramuskulärt: 240 mg/kg kroppsvikt
Vad är giftigt?
Hela odörten är giftig. Alla delar på växten som unga skott, stammar, blad, blommor, mogen frukt, frön och rötter innehåller alkaloiderna. Rötterna innehåller alltid minst mängd. Bladen är mycket farliga på våren under det tidiga vegetativa stadiet, medan frukterna är mycket farliga på hösten. Bladen innehåller som mest alkaloider före blomning, men de största koncentrationerna av gift återfinns i blommor och frukter. Odört är giftigast under det första tillväxtåret.
Alkaloidinnehållet varierar med klimatet. Soliga somrar kan den genomsnittliga vikten på frukten och därmed mängden alkaloider vara dubbelt så hög som vid molniga, regniga förhållanden. När odört torkas till hö förlorar den sin toxicitet. Vid torkning minskar alkaloidhalten endast långsamt.
Koncentrationerna hos de olika alkaloiderna beror på växtvarianter, ekologiska förhållanden och på växtens ålder. Trots att alkaloiderna gradvis bryts ner under torkning, finns i den torkade växten 96–832 mg alkaloider per 100 g. Under lagring minskar halterna ytterligare. Frön behåller sitt gift så länge som skalet är intakt. Avtar med torkning.
Bete
Mycket giftig
Ensilage
Okänt
Hö
Skadligt
Fryst bete
Okänt
Giftinformation
Odört innehåller flera piperidinalkaloider, bland andra coniin, N-metylconiin, conhydrin, pseudoconhydrin, γ-conicein, conhydrinon och N-metylpseudoconhydrin. γ-conicein är en försubstans i biosyntesen av coniin och dominerar särskilt under odörtens tidiga tillväxt, medan coniin dominerar när odörten är mogen samt i fröna. Alla alkaloiderna i odört är mycket giftiga och har akut-toxiska effekter. Alkaloiderna påverkar slemhinnan i magtarmkanalen och bindhinnan, det perifera och centrala nervsystemet samt muskler. Den toxiska effekten är dels curareliknande dels nikotinliknande. Toxinerna tas snabbt och enkelt upp i slemhinnorna och den oskadade huden och korsar blod-hjärnbarriären och moderkakan. Utsöndring av alkaloiderna sker via njurarna efter biotransformation. Toxinerna förs även över till mjölken och har fosterskadande (teratogena) effekter för embryon och foster samt orsakar missbildningar av skelettet och gomspalt.
Sidan granskades senast :
2023-07-07