Utseende
Stånds är en flerårig ört med flikiga blad och gula blommor. Stjälken är förgrenad, djupt fårad, gleshårig, rödbrun och blir 30–80 cm hög. Blomkorgarna skyddas av holkfjäll och sitter i ganska täta, kvastlika samlingar i stjälktoppen. Både strålblommor och diskblommor är gula. Strålblommornas frukter är kala medan diskblommornas frukter är finhåriga.
Förekomst
Stånds förekommer huvudsakligen i södra Sverige men finns ända upp i Norrlands kusttrakter. Arten är ganska ovanlig men kan på sina håll förekomma i stort antal. Den växer på sandig, grusig gräsmark i vägkanter, skogsbryn, torrbackar, skräpmark (ruderatmark), gårdar, ängar och ofta på kulturmark.
Påverkan på djur
Gifterna i stånds förstör levern gradvis och har ofta orsakat stor skada redan innan symtomen uppmärksammats. Förgiftningssymtom kan uppträda akut men vanligare är ett kroniskt förlopp där ett intag av små mängder under lång tid (flera veckor eller månader) kan ge plötsliga kliniska symtom när levern har så omfattande skador att den inte klarar att upprätthålla sin funktion. Förgiftning har setts på häst, nötkreatur, får, get, gris, kyckling, vaktel och duva. Idisslare är mindre känsliga än enkelmagade djur eftersom giftet delvis bryts ner i våmmen.
Olika symtom på förtäring kan vara avmagring, anorexia, viktförlust, kolik, diarré som kan vara blodig, förstoppning – ibland så kraftig att den orsakar ändtarmsframfall (rektalprolaps), snabb förlust av mjölkproduktion. Leversvikt, (senescios) som är följden av förgiftningen, kan manifesteras på många sätt; bleka slemhinnor, gulsot, ökad känslighet för solljus (sekundär fotosensibilisering), störningar i det centrala nervsystemet (hepatisk encefalopati), synstörningar, blindhet, nervositet, beteendeförändringar, svårighet att koordinera frivilliga muskelrörelser (ataxi), darrningar, ostadighet i bakdelen, svaghet och dåsighet.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
När symtom på leversvikt har uppstått är behandling utsiktslös.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Vad är giftigt?
Hela växten med alla delar som stam, löv och blommor är giftiga. Den unga plantan är giftigast och blommorna innehåller högst koncentrationer av gift. Stånds är även giftig vid beröring. Växtdelar som skadats av frost eller trampats sönder innebär en ännu större risk än färska växtdelar.
Giftinformation
Förgiftning med växter som innehåller senecio, däribland stånds, kallas vanligen senescios eller pyrrolizidinalkaloidos och avser då en leversvikt (hepatisk insuffiens) som kan vara akut eller kronisk.
Stånds innehåller pyrrolizidinalkaloider som jacodin, jacobin, jaconin, senecionin retrorsin, senecifyllin, erucifolin och senkirkin. Alkaloidhalten är i genomsnitt 0,2 procent av torrsubstansen. Pyrrolizidinalkaloider är inte direkt giftiga, utan behöver bioaktivering för att omvandlas till giftiga dehydropyrrolizidinalkaloider (pyrroler). Den här bioaktiveringen sker primärt i levern när flera olika funktionsoxidaser blandas, detta gör att pyrrolizidinalkaloiderna primärt är giftiga för levern. Effekten av förgiftning med pyrrolizidinalkaloider är kumulativ, vilket betyder att det totala intaget av pyrrolizidinalkaloider är avgörande för den toxiska effekten, oavsett under hur lång tid som alkaloiderna togs upp. I levern omvandlas pyrrolizidinalkaloiderna till metaboliter som reagerar irreversibelt med DNA och andra makromolekyler, och leder till skador på levercellerna. Det kan leda till döden många månader efter intaget av de alkaloidinnehållande växterna. Studier på får har visat att pyrrolizidinalkaloider delvis avgiftas i våmmen.
Pyrrolizidinalkaloider går över till mjölken.
Stånds innehåller även oxalat.