Endoparasiter (utom koccidier) hos kanin

Smittämnen och symtom

Springmask

Kaninens springmask (Passalurus ambiguus) lever i blindtarmen och tjocktarmen. Parasiten smittar endast kaniner och harar och riskerar alltså inte att drabba oss människor eller andra husdjur. Studier på tamkaniner i Finland och Tyskland visar en förekomst på 3 procent och på slaktkaniner i Polen 5,8 procent. Förekomsten hos vildkaniner kan vara högre. De vuxna maskarna kan ibland ses med blotta ögat i avföringen.

Springmaskinfektion orsakar oftast inte sjukdom även om kaninen har en stor förekomst av parasiten. Vid kraftiga infektioner hos framför allt unga djur finns dock indikationer på att det kan påverka hälsostatusen negativt och orsaka inflammation i tarmen.

Graphidium strigosum

Graphidium strigosum är en maskart som lever i magsäcken på kaniner och harar. De fullvuxna maskarna är röda till färgen och är omkring 1–2 cm långa. Äggen börjar utsöndras i avföringen omkring 30–38 dagar efter att kaninen smittats. De orsakar sällan sjukdomssymtom men kan vid kraftigare infektion ge upphov till gastrit.

Trichostrongylus retortaeformis

Trichostrongylus retortaeformis kan infektera kaniner och harar. De vuxna maskarna lever i kaninens tunntarm, de är tunna och vanligen under 0,7 cm långa vilket gör att de kan vara svåra att se med blotta ögat. Ägg kan detekteras i avföringen omkring 12-13 dagar efter kaninen blivit infekterad. Infektion ger sällan symtom, men vid kraftiga infektioner kan en inflammation i tarmkanalen uppstå. Det finns även studier som tyder på att infektion hos kaninhonor kan vara kopplat till en högre ungdjursdödlighet.  Parasiten kan överleva frysgrader och man bör därför beakta risken att de kan övervintra på betet.

Piskmask

Piskmask (Trichuris leporis) är väldigt ovanligt hos tamkaniner och förefaller inte vara direkt associerat med sjukdom.

Bandmaskar

Bandmask är ovanligt hos tamkaniner men kan påvisas i enstaka fall. Bandmaskar är har en så kallad indirekt livscykel där parasiten är beroende av en mellanvärd innan de kan infektera sin huvudvärd.

Kaninen är huvudvärd för ett par olika bandmaskarter som Cittotaenia spp och Ctenotaenia spp. De smittas när de får i sig infekterade kvalster (mellanvärd) när de betar. Bandmaskarna lever i tunntarmen och kan bli upptill 80 cm långa. Ibland kan man se enstaka bandmaskleder (proglottider) i avföringen. Kraftigare infektioner kan ge symtom med mag-tarmstörningar.

Kaniner kan även fungera som mellanvärd för flera olika arter av bandmaskar som har räv och hund som huvudvärd. Kaninen smittas då genom att få i sig ägg från hundens/rävens avföring. I kaninen utvecklas dessa till cystor i exempelvis muskulatur, bindväv, bukhinna eller lever. De orsakar sällan symtom hos vare sig huvudvärd eller mellanvärd.

Diagnostik

Springmask och bandmaskleder kan ibland ses med blotta ögat i kaninens avföring. Ägg från maskar kan påvisas i träckprov. Vid obduktion kan vuxna maskar ibland påvisas i magtarmsystemet.

Behandling

Bortsett från koccidier är tarmparasiter hos tamkaniner relativt ovanligt. Många av de maskar som kan förekomma hos kaniner är inte heller tydligt sjukdomsframkallande. Rutinmässig eller regelbunden avmaskning rekommenderas därför inte.

Vid påvisad förekomst av parasiter hos sjuka kaniner kan avmaskning bli aktuellt. I dagsläget finns inga preparat på den svenska marknaden som är registrerade till kanin. Läkemedel som innehåller fenbendazol förefaller dock ha god effekt mot springmask, G. strigosum och T. retortaeformis. Ivermectin har ingen effekt mot springmask. Ibland rekommenderas att upprepa behandlingen efter 10–14 dagar. Vid förekomst av bandmask används preparat med prazikvantel.

När det gäller springmask kan det vara utmanande att helt bli av med parasiten trots behandling eftersom kaniner återsmittar sig genom att äta sin blindtarmsavföring. Äggen överlever även i omgivningen. Om man behöver behandla är det därför viktigt att även noggrant rengöra miljön, annars kommer djuren förmodligen återsmittas inom kort.