Inälvsparasiter hos kameldjur

Sammanfattning

Kunskapen om förekomst av inälvsparasiter hos svenska kameldjur grundar sig på ett fåtal studier som undersökt förekomst hos huvudsakligen alpackor.

Hos svenska kameldjur har flera olika inälvsparasiter påvisats. Särskilt viktiga att hålla koll på är stora magmasken Haemonchus contortus, piskmasken Trichuris, den tunnhalsade tarmmasken Nematodirus battus, den stora coccidien Eimeria macusaniensis (Emac) och stora och lilla leverflundran (Fasciola hepatica och Dicrocoelium dendriticum).

Vissa av dessa övervintrar ute på beten och i fållor; andra övervintrar i kameldjuren. Grunden i parasitbekämpning är att förebygga parasitproblem genom att ta bort gödseln, ha olika sommar- och vinterhagar, avmaska nyinköpta djur, växel-/sambeta med till exempel hästar. God utfodring är en förutsättning för god motståndskraft mot parasiter.

Förebyggande avmaskning syftar till att reducera betessmittan och bör baseras på träckprovsresultat. Träckprov bör helst tas både vår och höst.

Resistens mot avmaskningsmedel är ett ökande problem i hela världen. Resistensläget för svenska betesdjur är förhållandevis gott men resistens förekommer bland annat hos Haemonchus mot makrocykliska laktoner och benzimidazoler, de två vanligaste läkemedelsgrupperna för avmaskning av idisslare.

Förekomst

2011 undersöktes träckprover från alpackor och lamor på ett 20-tal gårdar. Ägg från Trichostrongylidae och små Eimeria-arter var mycket vanliga. Trichuris påvisades på cirka 40 procent av gårdarna, Nematodirus battus på cirka 35 procent, Emac på cirka 25 procent och Haemonchus på cirka 13 procent av gårdarna.

I en mindre studie från 2023 undersöktes parasitförekomst på 13 alpackagårdar. Även då hittades Eimeria-arter och Trichostronylidae på nästan alla gårdar, Trichuris påvisades på 2% av alpackorna och 15% av gårdarna, Nematodirus battus hos 11% av alpackorna och 54% av gårdarna. Haemonchus var betydligt vanligare än i studien från 2008 och påvisades på 69% av gårdarna och i 49% (18 av 37) av samlingsprover från alpackor. Förekomsten av Emac hos alpackor varierade mellan 2% och 41% beroende på vilken metod som användes.

Lilla leverflundran har påvisats på ett fåtal gårdar.

Symtom

Oftast ger tarmparasiter inga sjukdomssymtom.

Symtom kan vara dålig tillväxt, avmagring, diarré, bleka slemhinnor, i sällsynta fall dödsfall.

Vissa individer har större parasitbörda än andra.

Unga djur är mer utsatta för tarmparasiter än vuxna, som sällan visar symtom.

Differentialdiagnoser

Diarré av annan orsak, underutfodring, bristsjukdomar, tandproblem etcetera.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Arter som förekommer hos svenska kameldjur:
Eimeria spp (coccidier)
*Eimeria macusaniensis (Emac); E. cameli
Trichostrongylidae
*Haemonchus contortus
*Trichuris (piskmask)
*Nematodirus battus (tunnhalsad tarmmask); andra Nematodirus-arter
Capillaria (hårmask)
Strongyloides papillosis (trådmask)
Cryptosporidium
Moniezia (bandmask)
*Fasciola hepatica (stora leverflundran)
*Dicrocoelium dendriticum (lilla leverflundran)

*Parasiter som vi bedömer är särskilt viktiga att hålla koll på

Spridning och smittvägar:

Kameldjur får i sig parasitägg genom munnen när de betar och dessa kläcks och utvecklas till vuxna parasiter i mag- och tarmkanalen. Parasiternas ägg sprids sedan på betet via träcken. Parasiterna övervintrar i kameldjuren eller ute på betet (till exempel Nematodirus). En del parasiter (lilla leverflundran, stora leverflundran) behöver en eller flera mellanvärdar för att livscykeln ska fullbordas.

Provtagning och diagnostik

För kameldjur rekommenderas regelbunden träckprovtagning för övervakning av parasittrycket i djurgruppen. Då en del endoparasiter kan orsaka sjukdom hos kameldjur även i små mängder rekommenderas flotation enligt Stoll, vilket är en känsligare metod än kvantitativ McMaster-analys. Vid en studie på SVA jämfördes olika metoder för parasitologisk träckprovsanalys för alpacka. Äggräkning enligt McMaster jämfördes med flotation enligt Stoll på totalt 48 individprover från alpackor från tre olika gårdar. För tolv av proverna kunde inga parasitägg alls detekteras med McMaster-metoden, medan enstaka till måttlig äggmängd kunde detekteras med hjälp av flotation enligt Stoll. Nedanför ses ett exempel på skillnaden i känslighet för de olika analyserna:

Träckprov:

För undersökning av endast mag- och tarmparasiter samt lilla leverflundran behövs totalt cirka 4 matskedar träck. Om även odling för stor löpmagsmask eller analys för stor leverflundra önskas behövs ytterligare minst 3 matskedar. Träckprovet förpackas i dubbla plastpåsar som försluts ordentligt och märks med till exempel djurets namn. För att förebygga läckage läggs något absorberande material mellan påsarna. Prov läggs sedan i ett vadderat kuvert tillsammans med remiss.

Fyll i en remiss (pdf). Skicka med vanlig post till parasitologiskt laboratorium. Skicka inte iväg kuvertet på torsdag–fredag eftersom det då kan bli liggande på posten flera dagar.

Behandling och profylax

Profylax

• Ta kontinuerligt bort gödseln från gödslingsplatserna (helst varje dag) – detta är lättast för alpackor och lamor då de vanligtvis gödslar på en gemensam plats i hagen.
• Ha olika sommar- och vinterhagar.
• Växel- eller sambeta med andra djurslag (häst är bättre än idisslare, som har flera parasiter gemensamma med kameldjuren).
• Avmaska nyinköpta djur.

Behandling

Ta träckprov – helst vår och höst – för att kontrollera parasitläget. Se provtagningsinstruktion (pdf).

Välj behandling efter provsvaret.

Avmaska vid rätt tillfälle, med rätt preparat och rätt dos.

Beställ SVA:s analyser

Parasitologisk träckprovsanalys (Stolls flotationsteknik)

Parasitologisk träckprovsanalys (sedimentation enligt Teleman)