Klostridios hos får
Andra namn: Gasbrand hos får Enterotoxemi hos får Pulpanyre Pulpy kidney disease hos får Infektion med Clostridium perfringens typ D hos får
Gasbrand är den vanligaste klostridiesjukdomen hos får och förekommer ganska ofta i Sverige. Klassisk bild är att ett par stora, fina bagglamm hittas döda några dagar efter att de har släppts på kraftigt vårbete.
Du som är djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som är veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.
Andra klostridieinfektioner
Andra klostridieinfektioner är: stelkramp (Cl. tetani), brådsot (Cl. septicum), gasgangrän/frasbrand (Cl. chauvoei, Cl. novyi, Cl. septicum), lammdysenteri (Cl. perfringens typ B), struck (typ C), nekrotiserande hepatit (Cl. novyi), fokal symmetrisk encefalomalaci (Cl. perfringens)
Förekomst
Gasbrand är en relativt vanlig sjukdom som drabbar framförallt unga lamm, yngre än tre månader, men även äldre, avvanda lamm och i enstaka fall vuxna djur kan drabbas. Oftast drabbas de största och glupskaste lammen, till exempel enfödda bagglamm. Ses oftast på frodigt försommarbete. Kan uppträda som enstaka fall eller drabba flera djur. Kan även ses under sensommaren och stallperioden, det senare ofta kopplat till höga kraftfodergivor.
Symtom
Oftast perakut död (inom mindre än två timmar). Kan föregås av vinglighet, opistotonus och dyspné. Lammet blir liggande, tuggar saliv och skriker. Det kan få kramper som kan vara mycket kraftiga och förhöjd kroppstemperaturen till över 42°C.
Differentialdiagnoser
Pasteurellos, stångningsskador, blixtnedslag.
Etiologi och patogenes
Infektionsagens:
Clostridium perfringens typ D.
Infektionsport:
Finns normalt i tunntarmen.
Spridning i djuret:
Snabb förökning av bakterien när det finns större tillgång på kolhydrater än vanligt. Bakterien producerar toxin (framför allt epsilon-toxin) som är nekrotiserande och neurotoxiskt. Toxinet påverkar permeabiliteten i kärlen och ger ödem och vävnadsnekros i bland annat hjärna och njure. Dessutom påverkas permeabiliteten i tarmslemhinnan vilket underlättar upptag.
Smittvägar:
Smittar inte från lamm till lamm.
Immunitet:
Hinner inte utvecklas.
Överlevnad:
Finns i den normala tarmfloran.
Inkubationstid:
Symtom ses några dagar efter intag av energirikt foder.
Provtagning och diagnostik
Obduktion så snabbt som möjligt. Njurarna kan vara ovanligt mjuka och sönderfallande, nästan mosiga (pulpy kidney) trots att döden inträtt bara några timmar tidigare, detta är dock inte patognomoniskt.
Glukos i urinen.
Påvisande av Cl. perfringens med bakteriologi och toxintypning av epsilontoxin med PCR.
Behandling och profylax
Ingen behandling mot sjukdomen finns.
Vid utbrott: Sätt de kvarvarande lammen på mager utfodring. Sedan successiv övergång till näringsrikt bete igen. Minska kraftfodergivorna påtagligt.
Vaccination: Flera vacciner mot Cl. perfringens typ D finns. För information: Kontakta SVA på telefon 018-67 40 00.
Fårägare får själva vaccinera under veterinärs ansvar.
Tackor: Grundvaccination två gånger med cirka en månad emellan, cirka två och en halv månad före partus. Årlig revaccinering cirka en månad före partus.
Släpp djuren tidigt på bete och ge grovfoder i början av betesgången. Öka kraftfodergivan långsamt. Undvik snabba foderbyten.
SVA:s analyser
Senast granskad 2024-04-12