Knutsjuka hos laxfisk

Andra namn:    Henneguya hos lax   

Knutsjuka orsakas av infektion med Henneguya salminicola (hos stillahavslax) eller H. zschokkei (hos sik/siklöja). Båda är parasiter tillhörande gruppen spordjur/myxosporidier. Parasiterna förekommer i såväl sjöar som i kustområden med bräckvatten.

Förekomst

Knutsjuka har sedan 1900-talets början främst påvisats hos sik och siklöja längs Bottenhavets kust, men har även påträffats hos andra laxfiskar i Sverige. Knutsjuka förekommer i såväl sjöar som i kustområden med brackvatten. Andelen infekterade fiskar varierar från obetydlig till över tio procent inom vissa områden där parasiten förekommer. Parasiten påträffas också i laxfisk importerad från Nordamerika.

Symtom

 
 

Fiskarna verkar inte påverkas nämnvärt av knutsjuka. Hos infekterade fiskar syns de gulvita härdarna/cystorna i muskulaturen (Bild 1), under huden eller under bukhinnan. Antalet cystor kan skifta från ett fåtal till ett stort antal. Parasitcystorna varierar också i storlek från några millimeter till ett par centimeter. Innehållet i härdarna är halvfast till smetigt och består av ett stort antal sporer.

 

Bild 1: Muskulatur från stillahavslax med ett flertal vita sporcystor.Bild 2 (infälld): Henneguya salminicola (sporer) i hög förstoring. Foto: Anders Alfjorden/SVA

 

Etiologi och patogenes

Infektionsagens

Parasiterna Henneguya salminicola (hos stillahavslax) eller H. zschokkei (hos sik eller siklöja), tillhörande gruppen spordjur/myxosporidier. Parasiterna är droppformade med två tunna utskott/svansar (Bild 2) och är inte kända hos andra djur än fiskar.

Infektionsport

Sannolikt via hud och gälar

Spridning i djuret

Via cirkulationssystemet till muskulatur och under huden

Smittvägar

Henneguyas livscykel är inte klarlagd. Forskning på andra myxosporidiearter har visat att dessa har olika livsstadier i olika värdar, en så kallad indirekt livscykel. Sporerna vidareutvecklas först när fisken dör, varvid cystorna frigörs och sporerna hamnar i bottensedimentet och kan tas upp av tubifexmaskar eller andra bottenorganismer. Här omvandlas spordjuret till ett nytt utvecklingsstadium (actinosporidier) som därefter i sin frisimmande fas kan återinfektera fisk så att parasitens livscykel sluts. Sporerna kan hittas som bifynd i träckprover från människa efter intag av smittat kött, men sjukdomen är inte överförbar till människa eller andra varmblodiga djur.

Provtagning och diagnostik

Direktmikroskopi och histopatologisk undersökning av formalinfixerad muskel.

Behandling och profylax

Någon verksam terapi finns inte, infekterade fiskar går inte att behandla. Infekterade fiskar bör inte slängas tillbaka i vattnet, utan tas om hand och destrueras. Sjukdomen är inte överförbar till människa och det är därför heller ej farligt, om än oaptitligt, att äta smittad fisk.


Senast granskad 2024-02-19

Åk till toppen