Leishmanios hos häst

Förekomst

Leishmanios förekommer inte som inhemsk infektion i Sverige. Sjukdomen är främst utbredd i subtropiska och tropiska regioner och är endemisk i hundratals länder runt om i världen.
Sjukdomen har inte heller konstaterats hos utifrån kommande hästar här i landet. Hästfall finns däremot beskrivna i Tyskland, Spanien, Portugal, Schweiz, USA och Brasilien. En seroprevalens (antikroppsförekomst hos testade hästar) på 25% rapporterades i en metastudie av hästar från dessa länder (Limera, 2019). Antikroppar är dock inte liktydigt med sjukdom. Leishmanios är en vanligt förekommande infektion hos hundar i många områden i Sydeuropa, och fall av importerade hundar med leishmanios har noterats i Sverige.
Leishmanios skulle kunna visa sig i Sverige hos hästar som vistats eller levt i endemiska områden utomlands. Sjukdomen kan däremot inte etablera sig här i landet eftersom vektorn, en sandmygga, inte finns här. Phlebotomus-sandmyggor som är vektorer för leishmania-parasiter har dock påträffats allt längre norrut i Europa bland annat i södra Tyskland.
 . 
I motsats till hästar kan leishmanios hos hundar och människor leda till allvarliga former av sjukdomen.

Andra djurslag som sporadiskt påverkas av sjukdomen inkluderar katt, get, får, men även gnagare. Det finns dessutom en kortfattad rapport från Australien som indikerar möjlig leishmanios hos kängurur.

Symtom

Infekterade hästar kan utveckla en mild hudform. Inga fall av visceral (invärtes) leishmanios som förekommer hos hundar och människa har rapporterats hos hästar.
Följande symtom har beskrivits för häst:

•    En eller flera hudförändringar, främst på huvud och/eller ben, men även hals, könsorgan och bål.
•    Upphöjda utslag (papler), blemmor eller knutor som utvecklas till sår.
•    Såren med en upphöjd kant och svallköttsliknande centrum, är mellan 5 och 20 millimeter i diameter.
•    Sårskorpor (krustor), fuktande sår (exsudat), hårlösa fläckar och klåda kan förekomma.
•    Opåverkat allmäntillstånd.
•    Långsam spontanläkning (cirka sex månader).

Eftersom sjukdomen är relativt harmlös på häst och spontanläker kan tänkas att underdiagnostik förekommer.

Differentialdiagnoser

Det finns många hudsjukdomar hos hästar som kan ge upphov till knölar och sår. Några exempel är ink (sarkoid), plattcellscarcinom (en typ av hudcancer), sommarsår orsakade av Habronema, samt i tropiska och subtropiska områden pythios, orsakad av en svampliknande organism, Pythium insidiosum (Gaastra et al, 2010).

Andra kliniska manifestationer hos människa och hund finns väl beskrivet men tas inte upp här. Läs mer om leishmanios hos hund.

Smittämne (agens)

Leishmania är en parasit, en protozo. Det finns mer än tjugo arter och subarter. Parasiten orsakar flera sjukdomar varav vissa med zoonotisk potential. Parasiten lever och förökar sig inuti celler (intracellulärt). Hundar anses vara huvudreservoar.  

Tre arter har rapporterats från hästar med hudsymtom: Leishmania braziliensis (Brasilien), L. infantum (Tyskland, Spanien, Portugal, Brasilien) och L. siamensis (Tyskland, Schweiz, USA).

Smittvägar

Leishmania spp. smittar via vektorer, sandmyggor eller fjärilsmyggor (eng. sandflies). I Europa är det oftast myggor från släktet Phlebotomus som är vektorer, medan det på den amerikanska kontinenten främst är myggor från släktet Lutzomyia. Dessa sandmyggor är små insekter, 2-3 mm i storlek. De suger blod och överför protozoer, vanligtvis vid skymning och efter mörkrets inbrott. Sandmyggorna är ofta dåliga flygare och når sällan högre än några meters höjd. Leishmania utvecklas till sitt infektiösa stadium i myggans tarm och överförs med saliven vid stick. Närvaro av sandmyggor krävs alltså för att smittan skall spridas geografiskt i ett område eller i en population. 

Sandmyggor förekommer inte i Sverige, vilket innebär att risken för smittspridning inom landet är obefintlig. 

Det har förekommit rapporter om misstänkta fall av smitta via infekterat blod (transfusion) hos människor.

Patogenes

Eftersom sjukdomen är ovanlig hos häst är patogenesen inte så väl studerad. Analys för antikroppar (serologi) mot L. infantum hos hästar i nordöstra Spanien visade att 16 av 112 hästar (7%) var positiva. Man undersökte också om cellulär immunitet förekom genom att analysera för så kallad specifik lymfocytproliferation. I denna test var 20 av 55 hästar positiva. Eftersom friska hästar hade antikroppar mot parasiten drog man slutsatsen att hästar har ett immunförsvar som i de flesta fall klarar av infektionen.

Diagnos

En klinisk misstanke om leishmanios kan fastställas genom påvisande av organismens DNA med PCR, eller påvisande av organismen med mikroskopi. PCR är den känsligare metoden av de två.

Påvisande av antikroppar (serologi) har lägre diagnostiskt värde eftersom få hästar verkar utveckla symtom.

Provtagning

Biopsier och/eller aspirat tas från hudförändringar eller sår för påvisande av parasiten med PCR eller med hjälp av utstryk och mikroskopi. Provmaterial kan skickas i sterila mjölkrör eller blodprovsrör, utan tillsats. Vid misstanke om sjukdomen rekommenderas att kontakta laboratoriet för anvisning hur prov ska tas.

Behandling

Hudformen av leishmanios som förekommer hos häst spontanläker och behöver i regel inte behandlas förutom sårvård för att undvika eventuell sekundärinfektion. Behandling av häst med kemoterapi (megluminantimonat eller natriumstiboglukonat) finns dock beskrivet.

Isolering

Ingen isolering behövs eftersom vektorn som sprider sjukdomen inte finns i Sverige och naturlig smitta därför inte kan ske. Smitta till djur eller människa via infekterat blod eller sår är tänkbart. Åtgärder bör därför vidtas för att förhindra sådana smittvägar vid misstänkt eller diagnosticerad leishmanios.

Stallrengöring och desinfektion

Punktrengöring bör göras på ytor där färskt blod från känt infekterad häst finns. Däremot hjälper inte desinfektionsmedel mot parasiter. Skyddskläder bör användas vid rengöring för att förhindra att infektionen smittar till människa.

Profylax (förebyggande behandling)

Om hästar vistas i endemiska områden för leishmanios kan de stallas in och täckas under de timmar på dygnet då sandmyggan är som mest aktiv. Veterinärmedicinska myggrepellerande medel kan också användas.

Prognos

Prognosen för häst är mycket god då det spontanläker, om än långsamt.

Zoonosaspekt

Leishmanios är en allvarlig zoonos. I Europa utgör hundar huvudreservoar för en hos människor allvarlig form av leishmanios orsakad av L. infantum (som numera, efter genotypning, anses vara samma art som L. chagasi). Det finns misstankar att människa kan smittas av infekterat blod, vilket manar till försiktighet, till exempel skyddsklädsel, om man hanterar sår eller blod från infekterade individer oavsett djurslag.
För rådgivning när det gäller leishmaniainfektion (leishmaniasis) hos människa kontaktas smittskyddsläkare. Läs också mer på Folkhälsomyndighetens webbplats.

Vad säger lagstiftningen?

En aktör (ansvarig för ett djur) ska enligt lag kontakta en veterinär för undersökning och eventuell provtagning om det förekommer ökad dödlighet, andra tecken på allvarlig sjukdom eller väsentligt minskad produktion som man inte vet vad den beror på.

Leishmanios är en anmälningspliktig sjukdom för hund och katt enligt Jordbruksverkets föreskrift SJVFS 2021:10, K12.

Referenser

Fernández-Bellon, H. et al. 2006. Short communication: Immune response to Leishmania infantum in healthy horses in Spain. Vet Parasit. (2006) Vol 135, 2, 30, 181-185.

Gaastra et al. 2010. Pythium insidiosum: an overview. Vet Microbiol Nov 20;146(1-2):1-16. doi: 10.1016/j.vetmic.2010.07.019. Epub 2010 Jul 24

Limeira, C. H. et al. Clinical aspects and diagnosis of leishmaniasis in equids: a systematic review and meta-analysis. Rev. Bras. Parasitol. Vet.,   v. 28, n. 4, p. 574-581, Dec.  2019.   https://www.scielo.br/j/rbpv/a/s93kvpS6S58Ghvqn4cJFTKN/?format=pdf&lang=en

Ramos-Vara, J. A. et al. 1996. Cutaneous Leishmaniasis in Two Horses. Vet. Pathol. 33:731-734 (1996)

Solano-Gallego, L. et al. Case Reports. Cutaneous leishmaniosis in three horses in Spain. Equine vet J. (2003) 35 (3) 320-323.