Lungmask hos åsna och häst

Förekomst – smittvägar

D. arnfieldi är vanligast förekommande hos åsnor men kan även (sporadiskt) infektera hästar, zebror och andra hästdjur. Parasiten kan förekomma över hela världen men det är ovanligt att den påvisas i Sverige. 

De vuxna maskarna är trådsmala och omkring 3,5 cm (hanarna) respektive 6,5–7 cm (honorna) långa. Maskarna lever i lungorna (luftstrupen och luftrören) hos infekterade djur. De vuxna maskarna lägger ägg som hostas upp, sväljs och utskiljs med avföringen. Äggen kläcks snabbt och det är larver som sedan kan påvisas i avföringen. Nya individer kan smittas om de betar på kontaminerade marker. Tiden från att ett djur blir infekterat till dess att larver kan påvisas i avföringen är omkring 2–3 månader. Hos vuxna hästar är det vanligt att parasitens utveckling pausas i ett sent larvstadium och att parasiten därmed inte reproducerar sig (larverna kan dock fortfarande ge upphov till symtom hos den infekterade hästen). Hos föl är det däremot vanligare att parasiten utvecklas helt och kan fortplanta sig.

Kliniska symtom

Åsnor uppvisar sällan tydliga tecken på sjukdom. Ibland kan lätt ansträngd andning och avvikande andningsljud vid auskultation noteras. Hästar får vanligen mer uttalade symtom med kronisk hosta och snabb andning. Hosta kan uppstå så tidigt som 12 dagar efter infektion. Infekterade hästar har ofta, men inte alltid, en historik av att ha betat tillsammans med åsnor. 

Diagnostik

Hos åsnor kan larver ofta påvisas i färsk avföring och diagnos kan då ställas genom träckprovsanalys (se nedan). Metoden som används på SVA är Baermanns trattmetod. Hos infekterade vuxna hästar är det vanligt att parasiten inte förökar sig vilket gör att träckprovsanalysen kan vara negativ trots infektion. Det kan därför vara utmanande att bekräfta förekomst av lungmask hos häst. Analys av sköljvätska från luftvägar (från bronkoalveolärt lavage eller transtrakealt aspirat) kan visa ökade nivåer av eosinofiler och ibland kan parasitägg och/eller larver påvisas i vätskan. I sällsynta fall kan larver eller vuxna maskar ses vid endoskopisk undersökning av de nedre luftvägarna. I vissa fall baseras en misstänkt diagnos på kliniska symtom, eventuell historik av sambete med åsnor samt att hästen svarar på antiparasitär behandling. 

Behandling och profylax

Preparat som innehåller ivermektin är i Sverige registrerade för behandling av D. arnfieldi. Studier visar även att moxidectin har god effekt. Fenbendazol förefaller ha viss effekt på symtomen, men är sämre på att helt eliminera parasiten enligt vissa studier. 

Internationellt sett föreslås ofta att man ska undvika sambete med häst och åsnor för att minska risken för infektioner hos hästar. Eftersom parasiten är ovanlig i Sverige är det okänt hur stor effekt sådana restriktioner har här. Vid sambete är det rekommenderat att provta åsnor/mulor/mulåsnor för förekomst av lungmask innan de släpps ihop med hästar. Precis som för andra betesburna parasiter kan god beteshygien minska parasittrycket på betesmarkerna.