Newcastlesjuka

Förekomst

Newcastlesjuka förekommer i de flesta länder i världen sedan sjukdomen först påvisades 1926. Inom EU vaccinerar idag alla länder utom Sverige och Finland. Norge vaccinerar inte heller, men i Danmark började man vaccinera 2005. Trots att de flesta länder vaccinerar förekommer utbrott i flera europeiska länder varje år. Sverige har, trots enstaka sporadiska utbrott, status som som icke-vaccinerande land.

Utbrott i Sverige

Smittämne

Newcastlesjuka orsakas av viruset Orthoavulavirus  javaense (OAVJ) i familjen Paramyxoviridae. Viruset benämndes i tidigare taxonomi Paramyxovirus typ 1 (PMV-1), ett inarbetat namn som fortfarande lever kvar i många sammanhang. Förutom fjäderfä kan även burfåglar och vilda fåglar infekteras av OAVJ.  Sjukdomen kan orsaka explosiva utbrott hos tamhöns, kalkon, fasan, duva och vaktel. Ankor och gäss är också känsliga, men det är sällan man ser allvarligare utbrott hos dessa arter. För att infektionen hos fjäderfä skall klassificeras som newcastlesjuka krävs att viruset har en tillräckligt hög sjukdomsframkallande förmåga (högpatogen). I vissa fall ses en speciell duvanpassad genotyp av viruset, men duvor kan även drabbas av andra OAVJ- stammar.

Smittvägar

I Sverige har utbrotten av newcastlesjuka främst orsakats av smittspridning från vilda fåglar till fjäderfä. Smittspridning mellan fjäderfäbesättningar kan ske genom direktkontakt vid förflyttning av levande fåglar, eller indirekt kontakt via fordon, besökare eller utrustning. Vindburen överföring har setts över korta avstånd (upp till cirka 60 meter). Virus antas cirkulera bland vilda fåglar men det är inte känt i vilken omfattning. Vilda duvor är dock kända reservoarer och kan även drabbas av sjukdom och död till följd av infektionen. 

Eftersom smittan kan finnas hos vilda fåglar är det viktigt att fjäderfä skyddas från både direkt och indirekt kontakt med vilda fåglar och fågelspillning.

Diagnos

För att påvisa virus eller virusarvsmassa analyseras organprov från fåglar som skickats in för obduktion. Dessutom kan svabbprover från svalg och kloak, både från levande och döda fåglar, användas för att identifiera viruset. PCR-teknik är den främsta metoden för att detektera virusets arvsmassa. Serologiska analyser, det vill säga detektion av antikroppar, är också ett värdefullt verktyg för att påvisa tidigare infektion. 

Om man misstänker sjukdomen

Newcastlesjuka lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ens besättning drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär. Till dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att man ska stänga in flocken med fåglar och alla andra fåglar tillhörande samma besättning om det är möjligt. Ingen person, något ägg eller djur som haft kontakt med de misstänkt smittade djuren får lämna anläggningen förrän en veterinär gjort en bedömning.

Det är inte aktuellt att behandla fåglar som drabbats av newcastlesjuka, utan sjukdomen bekämpas enligt krav i EU-gemensam förordning. Det innebär att det finns mycket noggrant reglerat vilka åtgärder som skall vidtas då newcastlesjuka misstänks eller har konstaterats. Lagstiftningen innebär också att det inte är tillåtet att vaccinera mot newcastlesjuka i Sverige, med undantag för brevduvor och utställningsduvor som vaccineras inom alla EU-länder. I veterinära författningshandboken kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.

Misstänker man att vilda fåglar drabbats rapporterar man detta via rapporteravilt.sva.se